Etikettarkiv: progressive metal

Skivor

Native Construct – Quiet World

Lämna en kommentar

Native ConstructARTIST: Native Construct
TITEL: Quiet World
RELEASE: 2015
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Så här skriver Metal Blade i utskicket om NATIVE CONSTRUCT:

Native Construct is the product of collaboration between several students that began in 2011 at the storied Berklee College of Music in Boston, Massachusetts. Fueled by a desire to breathe new life into the modern metal genre, Native Construct artfully blends a wide spectrum of compositional influences, ranging from classical all the way to prog metal and musical theatre. The result is a wonderfully unique sonic texture, made up of extended-range guitars, theatrical vocals, and a full complement of symphonic instrumentation. Guitarist and composer Myles Yang’s passion for innovation, coupled with his extensive academic study of arranging and compositional techniques, makes Native Construct a truly distinctive up-and-coming metal act.

Jag vet vad jag tänkte när jag läste orden Berklee College Of Music: här kommer nästa DREAM THEATER. DT började också sin bana på detta mer än välrenommerade lärosäte. Det finns vissa beröringspunkter: pretentionen att vara svår – NATIVE CONSTRUCT blandar och ger från en mängd genrer. Är du genrepurist kommer du att avsky detta. Här samsas: jazz, fusion, symfoniska ansatser, singer/songwriter, death metal, blastbeats och episkhet. Och om ni undrar: ja, det förekommer saxspel.

Utmattande – javars. Men också extremt kul, och oerhört befriande. Det är väldigt modigt av ett band att vara prick så här tillkrånglade, och på något märkligt sätt reda ut det. Samtidigt känner jag – har inte BETWEEN THE BURIED AND ME redan gjort detta? Jo, så är det – och det blir också en akilleshäl för NATIVE CONSTRUCT – för trots att detta är sjukt kul att lyssna på (helt ok att hoppa på mig för detta, jag kommer inte att ge vika) så peakar musiken på ”Quiet World” inte på skalan för originalitet. ”Quiet World” är dock tillräckligt genomarbetad för att vågen till slut och till stora delar tippar över till skivans fördel. Inte minst för att musikerna i sig är vansinnigt begåvade och verkligen vågar ta ut svängarna maximalt.

Är du på nyfiket humör tycker jag att du ska kolla in ”Quiet World” – om inte annat för att testa hur mycket hjärnan pallar att utsättas för. Genrepurister gör klokt i att hålla sig borta.

 

 

Skivor

Chaos Divine – Colliding Skies

Lämna en kommentar

Colliding SkiesARTIST: Chaos Divine
TITEL: Colliding Skies
RELEASE: 2015
BOLAG: Firestarter Music

BETYG: 4/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag är ganska nyfiken av mig, och letar gärna upp för mig nya band att kolla in. Visst har jag mina stalltips och favoriter, men jag ser inget självändamål i att endast lyssna på sådant jag vet är bra sedan tidigare.

CHAOS DIVINE är ett band som jag snubblade över vid en rutinsökning på Metal Archives över band som har släppt skivor under mars och april. Lagom lökigt namn, samt att bandet lirar progressiv metal fick mig att bli tillräckligt nyfiken för att kolla in senaste skivan ”Colliding Skies”.

Vid den första genomlyssningen så förleddes jag att tro att detta var ju rikigt bra. Men det var bara produktionen som spökade, plus faktumet att medlemmarna verkligen inte är dåliga på att traktera sina instrument. Låtmässigt lämnar dock ”Colliding Skies” en hel del att önska. Det är väldigt många band som ofta kommit undan med att paketera sin musik tillräckligt bra för att folk ska låta sig luras. Gör inte det. I bästa fall är ”Colliding Skies” en gravt mellanmjölksartad historia, en skiva som på ytan lovar så mycket men håller så litet. Det hjälper liksom inte heller att Dave Anderton försöker höja credden med lite tuff growlsång emellanåt.

”Colliding Skies” är en skiva som glöms lika fort som det tar att lyssna på skivan – det finns betydligt mer intressant musik att sysselsätta öronen med än den föreliggande skivan. Vill ni ha något tillräckligt lättsmält i bakgrunden för att kunna tänka på något annat skulle jag möjligtvis kunna rekommendera ”Colliding Skies”. Inte annars.

 

Skivor

Evergrey – Hymns For The Broken

Hymns for the brokenARTIST: Evergrey
TITEL: Hymns For The Broken
RELEASE: 2014
BOLAG: AFM Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

EVERGREY har alltid varit ett band som existerat i periferin för mig. De gånger jag sett bandet live har de dock alltid fått mig att tänka att jag nog borde kolla upp bandet. Så det gjorde jag. Med 2008 års ”Torn”. Ingen vidare skiva. 2011 kom ”Glorious Collision”. Precis – samma visa. Så det var med viss tvekan jag kollade in ”Hymns For The Broken”.

Tillbaka i bandet efter långa uppehåll är gitarristen Henrik Danhage och trummisen Jonas Ekdahl – att detta är någonting som har hälsats med glädje av bandet fans gjorde att jag kände vissa förhoppningar ändå på skivan.

Och ”Hymns For The Broken” är en stabil platta. Uppskattar man Tom S. Englunds – den numera ende originalmedlemmen – sångstil, så kommer man gilla skivan. Ofrånkomligen är sångarens röst det som bandet bygger sin musik på. Det är vemodigt utav bara fan, men det känner man förmodligen till sedan innan, och uppskattar man dylik stämning så kan jag garantera att man får det i drivor.

Till stora delar är låtmaterialet av gedigen kaliber – öppnaren (efter det obligatoriskt totalt onödiga introt) King Of Errors är smäktande, mäktig och har en finfin refräng som fastnar direkt. Även låtar som A New Dawn som kommer undan med att ha en så pass ostig titel på basis av gött pondusartat driv, Archaic Rage med sitt minst sagt kusliga slut med spoken word på svenska som verkligen är hemsökande och ljuvt svärtade Black Undertow är låtar som får mig att lystra lite extra.

EVERGREY har lyckats med att göra en skiva som med stort melankoliskt allvar får mig att tro att bandet går en lika vemodig som storvulen framtid till mötes. Att låtmaterialet är iklädd en fin, fet och tydlig produktion gör sannerligen inte saken sämre. Letar man efter en skiva som kan sätta soundtracket till regniga höstdagar då humöret inte är på topp och man känner för att bejaka dysterheten – då är ”Hymns For The Broken” en platta man bör kolla in.