Etikettarkiv: Roadrunner Records

Skivor

Unto Others – Strength

Lämna en kommentar

ARTIST: UNTO OTHERS
TITEL: ”Strength”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Roadrunner Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Det är en ganska krokig väg de tagit fram till dagens datum, Portlands gothrockare UNTO OTHERS. Debuten – alldeles lysande ”Mana”, en skiva som placerade sig på undertecknads andraplats för årets bästa skivor – släpptes under namnet IDLE HANDS, och därefter har dagarna kantats av ett påtvingat namnbyte, diverse singlar och till sist denna storbolagsdebut. Bandets frontman Gabriel Franco har vittnat om pressen på att komma med en stark uppföljare, och det är svårt att säga om det är mina högt ställda förväntningar eller den där pressen bandet känt som gör att det bara blir stundtals lika bra den här gången.

För så är det. ”Strength” är inte ett dåligt album, men står sig ganska slätt jämför med ”Mana”, och det beror framförallt på att det inte håller hela vägen. Starka spår som Downtown – en låt som visserligen kräver minst 5-6 varv för att den ska sätta sig men sen sitter fast riktigt rejält!), Destiny och When Will Gods Work Be Done varvas med ren utfyllnad. Mittsektionen av plattan (Little Bird, Why, Just A Matter Of Time) skulle med fördel ha lämnats därhän. Faktum är att skivans bästa låt är Hell Is For Children – en väl vald cover på Pat Benatars 80-talsdänga.

Trots bistra ord ovan lär den här skivan dyka upp på fler topplistor än just ”Mana”. Storbolagskontraktet har den effekten, och det har regnat goda vitsord för plattan bland recensenter och lyssnare, framförallt de som nyupptäcker bandet. Det är välförjänt, för i motsats till undertecknads lite kinkiga attityd gentemot skivan kvarstår den enkla sanningen: UNTO OTHERS är ett av de mest intressanta banden vi har på väg uppåt i karriären. Håll koll på dem!

Skivor

Gojira – Fortitude

Lämna en kommentar

ARTIST: Gojira
TITEL: Fortitude
RELEASE: 30/4 2021
BOLAG: Roadrunner

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Det här är så satans läckert och uppfriskande! GOJIRA håller alltid hög standard och är mycket seriösa i allt de gör, både med och omkring sin musik. Jag var bland dem som hakade på beundrartåget någon gång vid ”The Way Of All Flesh” kring 2008 och älskar högt uppföljaren ”L’Enfant Sauvage”. Senaste fullängdsalbumet ”Magma” kom för fem år sedan och där släppte jag taget lite.

Nu är GOJIRA tillbaka och slår ner med full styrka. Som sagt alltid skyhög musikalisk standard och ”Fortitude” utgör inget undantag. Förstasingeln Another World släpptes redan sommaren 2020, innan ännu ett ord yppats om nytt album. Mhm? – en bra GOJIRA-låt tänkte en då, inget speciellt annorlunda men habilt. Nyfiken på vad som skulle följa.

”Fortitude” är ett fylligt album både till format och innehåll. Elva låtar och dryga 50 minuter ljuv musik. Låtarna är varierade till den grad att det kunde riskerat ha blivit rejält spretigt. Mjukt men tungt som i inledande Born For One Thing eller Sphinx, vilt och galet som i Into The Storm och avslutande Grind, catchigt som i Hold On, annorlunda tongångar och musikalisk lekfullhet som i Amazonia eller parleken Fortitude/The Chant. Men under, över och emellan alla spännande utflykter är det GOJIRAs omisskännligt charmiga metal som tränger upp mellan tiljorna.

Det här är en skiva som verkligen är ett album. Väl komponerat, där delarna förstärker varandra och även sådant som till att börja med kan tyckas som lite märklig egenheter i enskilda spår får sin fulla funktion i helheten. Fylligt, frodigt och generöst. En upplyftande känsla när musiken strömmar över en i fulla bjudningar som tar sig rakt in mot hjärtetrakten. Detta album kommer med säkerhet att följa mig både väl och länge.

 

Skivor

Slipknot – We Are Not Your Kind

Lämna en kommentar


ARTIST: Slipknot
TITEL: We Are Not Your Kind
RELEASE: 2019
BOLAG: Roadrunner
BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Det är mycket att ta in det här, med inte mindre än 14 låtar, korta som långa men alla intensiva på sitt sätt. Här ryms en hel rad – jag måste säga det – bara jättekonstiga spår som inledande Insert Coin eller Death Because Of Death, Critcal Darling och Whats Next? och samtidigt rent guld såsom förstasingeln Unsainted, fantastiskt vackra A Liar’s Funeral, intensiva Red Flag, fingertoppskänsliga Spider, känslosamma Orphan, dramatiska My Pain och avslutande supersnygga Solway Firth. Ingen behöver tvivla en sekund att detta är SLIPKNOT. Det är intressant men är det verkligen det ordet en i första hand vill få i huvudet när en lyssnar till ett nytt album? Nej, jag må vara enkelspårig men det här är alldeles för mycket konstigheter inblandat för att det ska vara helt njutbart i längden.

Samtidigt som sagt ett gott antal topplåtar. Musiken må bespottas som ”kommersiell nu-metal” men det spelar ingen roll, SLIPKNOT är både hög musikalisk kvalitet och hög känslofaktor, du kommer inte undan det om du ger albumet det minsta av din tid. Corey Taylor och de övriga i kollektivet gräver sig in i ditt innersta och du måste nästan vara skapt av sten om du inte blir berörd av åtminstone några av dessa låtar.

Splittrat omdöme? Ja, absolut. Och då har vi inte ens talat om den politiska twisten och hur albumtiteln är tagen från en singel som till slut inte ens platsade på plattan. Liksom ett tjugotal andra spår då bandet enligt uppgift hade bortåt 40 låtar att välja bland innan de slutliga 14 valdes. Recensenten vet inte vilket ben hon ska stå på, så tur att det finns alla möjligheter att skapa egna spellistor idag… eller hädar jag när jag skalar bort en del av konstigheterna och behåller ett kortare, tajtare, mer samspelande och därmed bättre ’album’? Ett ’best of’ ”We Are Not Your Kind”. Är det ens tillåtet?