ARTIST: Beyond Creation
TITEL: Earthborn Evolution
RELEASE: 2014
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ett av årets absolut mest emotsedda släpp, uppföljaren till magiskt förträffliga ”The Aura” som med lätthet kunde utnämnas till årets tekniska death metalskiva 2011. Jag hade stora förväntningar på ”Earthborn Evolution”. Var förstaplattan bara ett turkast, eller kan man betrakta BEYOND CREATION som ett av de viktigaste banden inom subgenren?

Efter cirka 10 genomlyssningar kan jag säga att BEYOND CREATION bevisar att de är värda vår uppmärksamhet. ”Earthborn Evolution” tar vid där ”The Aura” slutade, och vi får rikliga bevis för att detta ett band som med stor pondus har tagit nästa steg i sin process. Det finns så många verkligt starka låtar att det är ganska få band inom den progressiva tekniska dödsmetallen som kommer upp i lika stort antal under hela sin karriär. BEYOND CREATION är likt DEFEATED SANITY ett band som har stenkoll på premisserna för sin subgenre, men som verkligen inte är rädda att visa lyssnaren på de faktiska möjligheterna att utvidga dessa. Detta är i sig berömvärt, då publiken till dylik musik inte brukar vara särskilt positiva till förändringar.

En noterbar förändring är att produktionen är aningens mer organisk än på ”The Aura”. Detta är ett steg som jag tycker att fler band borde ta – det är inte skadligt om trummorna faktiskt låter som trummor. När vi ändå talar om trummor så visar nye trummisen (på pallen sedan 2012) Philippe Boucher att farhågor om nepotism (han är kusin med Simon Girard som är sångare/gitarrist i bandet) skulle påverka resultatet är rent skrattretande. Skrattretande är verkligen inte batteristens insats. I hans spel möts ackurat aggressivitet med flyhänt elegans och känsla för musiken. Samspelet med övriga musiker är påtagligt – kolla i synnerhet in Neurological Transmissions för detta.

BEYOND CREATION skämmer bort oss lyssnare med ett pärlband av minnesvärda låtar – de första fem låtarna är av sådan dignitet att jag kippar efter andan. Mest sticker Sous la lueur de l’Empereur ut. Riffen från Girard och Kévin Chartré vindlar sig fram mellan köttiga kaskader och finstämt lir medans Boucher minst sagt visar upp att han både bemästrar blastbeats och vidhäftigt sväng. Andra hälften av plattan är också synnerligen stark, men mest ber jag er notera avslutande duonTheatrical Delirium och Fundamental Process som med sin rena mäktighet torde övertyga rätt många att BEYOND CREATION är ett band som man bör hålla koll på.

Jag ska också be er notera att förutom de ganska voluminösa talanger som bandet innehar med tekniska färdigheter och låtskrivarkapacitet så huserar en av de intressantaste basisterna i bandet. Dominic ”Forest” Lapointe behandlar sin bandlösa bas med all den respekt som instrumentet förtjänar. Att han dessutom har den goda smaken att visa musiken samma respekt som sitt instrument är bara att applådera. Det kan, ytterst lätt, bli rikliga bevis pretentiösa onanitendenser när basister lirar bandlöst. På ”Earthborn Evolution” har ni ett exempel på hur bra det kan låta när musikern bakom instrumentet är en mästare.

”Earthborn Evolution” är, vilket ni redan har gissat, en finfin uppföljare till skiva från ett band som går sina egna vägar. Det är värt att uppmärksamma, och att applådera.

ARTIST: Ancient Ascendant
TITEL: Echoes And Cinder
RELEASE: 2014
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Brittiska ANCIENT ASCENDANT är ett band som jag fram tills för en vecka sedan inte hade någon relation till. Detta faktum visar på det fina med att skriva för ett webzine – en kan alltid räkna med att under årets lopp så kommer en att upptäcka minst ett band som verkligen kommer in från flanken och blåser bort allt motstånd.

När jag fick länken från Gunnar på Season Of Mist gjorde jag som jag brukar – lyssna på första låten. Och du glade – med en så suverän öppningslåt som Crones To The Flame så kan man lugnt säga att bandet fångade min uppmärksamhet. Så pass mycket att jag utan att egentligen tänka efter lyssnade igenom hela plattan. För att sedan trycka på repeat. Så bra är nämligen denna skiva. Hur låter det då? På Metalsucks gjordes en synnerligen passande beskrivning av bandets musik. Tänk att OPETH och ENSLAVED å ena sidan och LAMB OF GOD och SKELETONWITCH skaffade sig vars ett barn. Och sedan möttes de människorna och fick i sin tur ett barn – så ungefär låter ANCIENT ASCENDANT. Och då kanske ni tänker att det måste låta helt fantastiskt. Ja, det gör det.

Inledande Crones To The Flame är en av de starkaste öppningslåtarna jag hört i år – det är sjukt svängigt, elakt tungt och riffmässigt fullständigt lysande. Sången från Alex Butler är knäckande. Jag kan lugnt säga att jag har lyssnat på låten minst 3 gånger per dag gångna veckan, och har i ärlighetens namn haft svårt att lyssna på något annat album. Senaste gången det hände var när NE OBLIVISCARIS släppte ”Portal Of I” 2012.

Produktionen känns som en present, och jag blir inte förvånad när jag läser att det är ingen mindre än Dan Swanö som har styrt upp den. Jag kan mycket väl tänka mig att den gode producenten suttit med ett leende på läpparna när han jobbade med materialet.

Det som jag fastnar för med ”Echoes And Cinder” är att låtmaterialet är så vansinnigt starkt, och håller en jämn nivå. Musiken känns verkligen fullvuxen. Samtidigt som det är relativt lätt att identifiera flera för mig kära influenser så lyckas bandet skapa något verkligt eget och unikt. Spelmässigt lirar medlemmarna framför allt samspelt – men här finns också tillräckligt med individuell mumma för att tillfredställa även denne recensent. Trummisen Dave Moulding har, tro mig, levererat en av de starkaste och mest variationsrikt skojiga truminsatserna för 2014. Och detta alldeles oavsett om har köttar blastbeats från helvetet eller kör discokomp. Gitarrspelet vill jag också gärna lyfta fram. För det första har Nariman Poushin och Alex Butler fått fram gitarrljud så feta att det är omöjligt att inte gå igång på dem. Att de sedan med synnerlig kärlek till riffet kavlar ut det ena smäckditot efter det andra gör att jag inte annat kan än att plocka fram betyget från den övre delen av skalan. I nuläget känns ”Echoes And Cinder” som ett av de starkaste släppen som har dykt upp under 2014. Återstår att se om det står sig när det är dags att summera året.