Etikettarkiv: Season of mist

Cynic – Carbon-Based Anatomy

carbon-based-anatomyARTIST: Cynic
TITEL: Carbon-Based Anatomy
RELEASE: 2011
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 3/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag måste säga att jag faktiskt är besviken på CYNIC. Tre år har gått sedan jag tokhyllade ”Traced In Air” som jag tycker är en verkligt bra och intressant skiva fortfarande.

3 år är en oerhört kort tidsrymd i CYNICs värld – mellan debuten ”Focus” och ”Traced In Air” gick det hela 15 år. Men då var å andra sidan bägge de plattorna så överjävligt bra att det var värt att vänta. ”Carbon-Based Anatomy” känns i detta perspektiv inte ens i närheten av de plattornas nivå. Visserligen rör det sig om en EP på 6 låtar – men nota bene, då är 3 av dessa rena new-ageflummet som jag verkligen inte går igång på. Inledadande Amidst The Coals, Bija och Hieroglyph är verkligen i ordets sämsta bemärkelse rena utfyllningslåtar.

Detta lämnar tre ”egentliga” låtar – titellåten, Box Up My Bones och Elves Beam Out. Och i dessa känner jag i alla fall igen det band som jag föll så handlöst för. De svepande låtstrukturerna och Sean Reinerts trumspel, den speciella tonen som sångaren/gitarristen Paul Masvidal alltid har haft – dessa element finns här. Däremot saknas growlet och den där egentliga skärpan i låtarna som har funnits tidigare. Känslan av att lyssna på något verkligt unikt som var så vanligt förekommande på de tidigare plattorna – den lyser också med sin frånvaro. Och detta är såklart förödande.

Jag hade verkligt höga förväntningar på ”Carbon-Based Anatomy” – det kan man ha på ett band som CYNIC anser jag – men som ni förstår har de inte infriats på långa vägar. CYNIC har i mina öron förvandlats från att ha varit ett av de mest spännande och nydanande banden på planeten till att vara ett band som styrs av bekvämlighet och som producerar rent tråkig musik.

Dillinger Escape Plan- Option Paralysis

dep2010ARTIST: Dillinger Escape Plan
TITEL: Option Paralysis
RELEASE: 2010
BOLAG: Season of mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Det startar i kaos och landar i kaos och däremellan är det – kaos, kaos och lite lite ordning.

DILLINGER ESCAPE PLANs fjärde studioalbum, ”Option Paralysis”, är besvärlig lyssning, ingenting för trötta öron som vill njuta skön avkoppling. Nej, aktivt lyssnande krävs mer eller mindre konstant för att kunna ta till sig denna kaotiska komposition. Så belönas man också rikligt. Om du inte hört bandet tidigare, öppna sinnena och bered dig på en givande musikalisk vansinnesresa. Varje spår på ”Option Paralysis” bär på nya överraskningar och utmaningar, men albumet innebär ändå ingen direkt överraskning för trogna DEP-lyssnare.

Vid intensiv lyssning är det risk att ens eget hjärta börjar slå i otakt emellanåt, men mjukt pianostödda Widower kommer som en överraskande vilopunkt mitt i galenskapen. Annars är Room Full of Eyes och Good Neighbor de två kanske mest intensivt ösiga och även de bästa spåren.

/BiblioteKarin

Engel – Threnody

engel2010ARTIST: Engel
TITEL: Threnody
RELEASE: 2010
BOLAG: Season of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Det här är en glädjeplatta! Detta trots sju sorger och åtta bedrövelser (skivbolagskonkurs mm) innan ENGEL äntligen fick se sitt andra album utgivet också i Europa, efter att ”Threnody” släppts i Japan redan i början av året. Och även om jag helst hade sluppit väntan är det mödan värt. Göteborgsbandet ENGEL spelar metal med djupt melodiska inslag och smittande energi. Det är musik lätt att ta till sig utan att det på något sätt kännas banalt.

Redan när jag pratade med Niclas Engelin, gitarrist och låtskrivare i bandet, i samband med debutalbumet ”Absolute Design” 2007, uttalade han i intervjun att trots att grunden i musiken är metal, med stråk av industri, förekommer också ”inslag av pop”, en lättfångade refräng osv. ”Det ska vara musik som många kan lyssna på.” Om detta var helt sant gällande debuten, är det en ännu mer träffande beskrivning av uppföljaren ”Threnody”.

Plattan är bräddfylld med sköna spår men förstasingeln Sense the Fire, som släpptes med video redan för mer än ett år sedan, är ändå suveränen i samlingen. Vokalisten Magnus Klavborn sjunger i ett brett register av growl, skrik och, till ganska stora delar, rensång. Texterna har både djup och finstämdhet, det kan handla om förlusten av en närstående eller relationer till vänner och fans.

Tre år tog det alltså mellan debuten och tvåan. Under tiden har ENGEL först bytt basist och nu senast trummis. Jag gissar ett bandmotorn och låtskrivaren Niclas Engelin, och de övriga, inte kommer låta det gå tre år till innan nästa album. Tvärtom tror och hoppas jag att vi ganska snart får höra mer nytt från ENGEL igen. Med ytterligare mer av till lika delar lustfylld, hjärtevärmande och tung musik.

/BiblioteKarin