Etikettarkiv: Season of mist

Skivor

Rotten Sound – Abuse To Suffer

Lämna en kommentar

Abuse To SufferARTIST: Rotten Sound
TITEL: Abuse To Suffer
RELEASE: 2016
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

En ny skiva från finska ROTTEN SOUND brukar alltid få mig att spetsa öronen lite extra. Föregångsskivan till aktuella ”Abuse To Suffer”, 2011 års ”Cursed” utnämnde jag till det årets bästa skiva. Att säga att jag sett fram emot att få sätta tänderna i ”Abuse To Suffer” är därför ingen underdrift.

Det första jag lägger märke till är att ROTTEN SOUND har smutsat till ljudbilden ganska avsevärt – ”Abuse To Suffer” är en synnerligen brutalt ljudande skiva om jag jämför med övriga skivor i bandets diskografi. Tänk snarare svenskt dödsmetalls 1990-tal än NAPALM  DEATHs dito så kommer ni ganska nära hur skivan låter. Keijo Niinimaa har uppat anten rejält – hans sång är rå och väldigt arg vilket passar musiken ypperligt.

Första ”singeln” från skivan, Brainwashed, är en härligt slirig och närmast kaosartad låt som är ett ganska bra exempel på hur bandet låter 2016.

I vanlig ordning så visar ROTTEN SOUND på att de är en av de ledande grindorkestrarna på planeten. När de får det att stämma fullt ut är det inte många andra band som jag tycker lirar bättre. Men helt helgjuten är ”Abuse To Suffer” inte. I alla fall inte på samma sätt som ”Cursed” var. Time For The Fix är en rent tjatig och väldigt intetsägande låt, precis som avslutande Extortion And Blackmail och Yellow Pain. När bandet trampar gasen i botten funkar det betydligt bättre än när de håller igen på vreden. Mika Aaltos frenetiska riffande i inledande duon Lazy Asses och Instict är av slaget rent lyckobringande. Att Kristian Toivainens bas har lagts så tydligt i mixen tycker jag är en väldigt bra grej och tillsammans med Sami Latvas extremsympatiska trummande så blir den rent instrumentella delen av ”Abuse To Suffer” väldigt imponerande.  I det kaos som bandet piskar upp så finns där alltid en stor tydlighet – en trygghet skulle vi kunna säga – i att musikerna verkligen vet vad de sysslar med.

”Abuse To Suffer” är en, trots mina invändningar, en bra grindcoreskiva. Den ligger i det övre skiktet men lika förlamande bra som exempelvis GADGETs ”The Great Destroyer” är den inte.

Skivor

Rotting Christ – Rituals

Lämna en kommentar

RottingChrist2016ARTIST: Rotting Christ
TITEL: Rituals
RELEASE: 2016
BOLAG: Season of Mist

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Att ta sig an ett nytt album av ROTTING CHRIST för recension är att ta på sig ett gediget källsökningsarbete vad gäller bakgrund för materialet, med dess inslag av olika språk, religiösa företeelser och heliga ritualer från ett antal av världens alla hörn. Eller så bara lyssnar man. Jag bestämde mig för det senare. Först. Och tyckte att, ja, här finns ju en del mycket spännande saker – men också väldigt mycket konstigheter. Det ”heilas”, viskas, skriks och framförs vers på ett antal språk jag ej är bekant med. Bra skiva, men… Ah, vad f-n, lika bra att ändå kasta sig huvudstupa in i ett försök att utforska och bättre förstå bakgrund och ursprung, så gott det nu går.

Latin, grekiska, engelska, hebreiska, franska och marathi är de språk jag så här långt identifierat på skivan. Albumet är, bland annat, en rituell åkallan och tillägnan till Satan och apokalypsen.

”Rituals” lånar friskt från många olika håll, musikaliskt och i texterna. Avslutande The Four Horsemen är en cover på likaledes grekiska bandet APHRODITE’S CHILDs låt från 1972 medan den franska texten i Les Litanies De Satan är från detsamma poemet ur Charles Baudelaires diktsamling ”Fleure du mal”. Devadevam är marathi (eller möjligen hindi?) för den högsta gudomligheten, ”gudarnas gud”. I Ze Nigmar (ung. ”Det är över”) används Jesu – enligt bibeln – sista ord på korset, medan In nomine Dei nostri är en åkallan från den satanistiska mässan. Texten i For A Voice Like Thunder är tagen från 1700-talspoeten William Blakes Prologue to ”King Edward the Fourth”.

Sakisk Tolis är väldigt bra på väldigt mycket, men sjunga engelska är inte hans starkaste sida. Mig stör inte hans speciella brytning alls, men det är inte oävet att bandet ibland även tar hjälp av andra vokalister. Nick Holmes (PARADISE LOST, BLOODBATH) förgyller stycket For A Voice Like Thunder med sin röst, medan franskan i Les Litanies De Satan framförs av Vorph Från SAMAEL. Det gäller att känna sina egna begränsningar, och på देवदेवं (Devadevam) framförs lyriken av Kathir från det singaporianska metalbandet RUDRA. Djupast intryck av gästsångarna gör dock Danai Katsameni från grekiska nationalteatern med sin gripande starka vokalinsats på Elthe Kyrie.

Musikaliskt är ”Rituals” lika tung, och lika perfekt balanserad mellan igenkänning och överraskande moment, som de två senaste alstren av ROTTING CHRIST. Sakis Tolis och bandet kokar ner alla vitt skilda beståndsdelarna till en intensivt kryddstark anrättning.  Alltså; tuungt att ta till sig, albumet kräver sin lyssnare, beväpnad med tålamod och öppenhet. Men till slut sitter det där, delarna faller på plats en efter annan och helhetens förtjänster uppenbaras. Jag ber dig att ta dig den tid det kräver!

Elthe Kyrie, förstasingeln som jag utsåg till 2015 års bästa låt, växer här i sitt sammanhang än mer och kan mycket väl visa sig även utgöra 2016 års bästa låt… Risken är uppenbar att också hela albumet ”Rituals” skär sig in i toppskiktet av årets utgivningar, och detta säger jag trots att vi knappt mer än påbörjat år 2016.

Skivor

George Kollias – Invictus

Lämna en kommentar

InvictusARTIST: George Kollias
TITEL: Invictus
RELEASE: 2015
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

”Invictus” är George Kollias soloskiva. Och här pratar vi verkligen om en soloskiva då den kanske bekante skinnpiskaren i NILE står för samtliga instrumentella insatser, sången, och all musik samt text.

Det är oftast spännande tycker jag när medlemmar i band som jag har förhållande till ger sig ut på soloräder. Jag har lyssnat väldigt mycket på NILE och uppskattar Kollias trumspel i lika stor grad.

”Invictus” är inte en renodlad trumskiva. Kollias har inte haft intresse av att ”enbart” visa upp sina färdigheter bakom trummorna – här handlar det om att presentera låtar som visar på att karlen kan betydligt mycket mer. Visste ni exempelvis att Kollias har lirat gitarr i över 20 år? Det märks kan jag säga i snart sagt varje låt på ”Invictus” att han är fullt kapabel att driva fram stenhårda riff, harmonier och solon. Kolla in Aeons Of Burning Galaxies så kommer ni att förstå vad jag menar och på köpet få er en låt till livs som till stora delar blästrar trumhinnorna skoningslöst.

Likaså imponerar hans vokala förmågor – ett härligt rasp som, faktiskt, påminner lite om hur Nergals stämband låter. Det är förresten inte helt fel att göra jämförelser i hur Kollias och BEHEMOTHs musik låter. Jag tänker framför allt då på hur polackerna lät runt tiden för ”The Apostasy” med dess orientaliska undertoner.

Jämförelser i all ära. George Kollias lyckas övertyga mig om att hans musik är musik är värd att ta på allvar och att den framför allt klarar av att stå på egna ben. Det är inte lätt att vara med i ett band som NILE som under hela sin karriär åtnjutit stor respekt, för lyssnare kommer att göra jämförelser. Låt mig endast säga – Kollias musik är inte fullt så mullrande mörk som den han spelar i NILE – och jag tycker att efter ett antal lyssningar så slutar jag tänka på att det är trummisen i ett illa respekterat dödsmetallband som står bakom musiken och bara njuta.

”Invictus” ska du kolla in om du gillar death metal med kvalitetsstämpel och vill ha det där lilla extra när det kommer till trumspelet. För nog visar Kollias att han är en urkraft allt.