Etikettarkiv: thrash metal

Skivor

Kryptos – Force Of Danger

Lämna en kommentar

ARTIST: KRYPTOS
TITEL: ”Force Of Danger”
RELEASE: 2021
BOLAG:  AFM Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Luftgitarrist – se hit!

KRYPTOS har hittat sin formula: driven thrash med ”sjung-med”-melodier. Attityds-thrash. Jeansjacka-och-luftgitarr-thrash. ”Force Of Danger” är sjätte släppet from Bangalore (Indien)-kvartetten, och de senaste årens släpp har verkligen satt bandet på kartan. De två senaste plattorna ”Burn Up The Night” (2016) och ”Afterburner” (2019) har snurrat friskt för recensentens del, och just ”Afterburner” knep en stark Topp 3-placering på årsbästalistan det året. Kort sagt: när KRYPTOS släpper nytt är det numera knappt så att man kan hålla sig innan plattan landar och ”Force Of Danger” håller fanan högt. Från inledande Raging Steel till avslutande Shadowmancer bjuder man lyssnaren på dryga 35 minuter rak och publikfriande thrash.

Personliga favoriter denna gång är förutom titelspåret även singelsläppet Hot Wired, men överlag är detta en platta som vinner på sin jämnhet. Inget spår faller ur ramen, samtidigt som vi kanske inte bjuds på någon sån där odödlig höjdare heller. Skivan är en given betygsåtta, men låtarna är inte riktigt lika starka som på ”Afterburner”. Nolan Lewis (sång, gitarr), Rohit Chaturvedi (gitarr), Ghanesh Krishnawami (bas) och Vijit Singh (trummor) styr ändå till en rejäl fest och levererar sådär så man liksom inte kan sitta still.

Ta fram luftgitarren, höj volymen och låt KRYPTOS ta fram din inre hårdrockare!

Skivor

Vulture – Dealin’ Death

Lämna en kommentar

ARTIST: Vulture
TITEL: Dealin’ Death
RELEASE: 21/5 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ska man köra retro-racet, så ska man göra det fullt ut. Tyska VULTURE gör detta, och har gjort det sedan starten av bandet 2015. Prick allt med det här gänget är så välgjort att det inte är svårt att imponeras. Kolla bara på det omslaget! Det hade lika gärna ha suttit på en skiva som kom ut på 1980-talet även om den är en tydlig nickning till filmen ”The pit and the pendulum” som kom ut 1961 och som baseras på ett verk av Edgar Allan Poe.

Även bandmedlemmarnas scenalias är så fruktansvärt helgjutna.

S. Castevet och M. Outlaw på gitarr,  A. Axetinctör på bas, G. Deceiver på trummor och L. Steeler på sång. Blir det för mycket för att ta på allvar? Lugn, dessa durm und strang-herrar från Dortmund kan sitt hantverk. ”Dealin’ Death” fullständigt sprutar ur sig en helt underbar speed/thrash metal som i alla fall jag har oerhört svårt att värja mig emot.

Riffen sitter som en truckerkeps, det är bra driv i samtliga låtar och det matas på med både tvåtakt och gruvligt gött sväng genom hela skivan. Plus att jag älskar stämningen på skivan. Det är precis som att VULTURE har tagit prick allt som jag gillar med 1980-talets scen med IRON MAIDEN, METALLICA, MERCYFUL FATE och JUDAS PRIEST och ändå lyckas med att göra något eget av det arv dessa band har lämnat.

Framför allt är VULTURE skickliga på att underhålla. Hade jag gjort en årsbästalista över skivor som är perfekta partyplattor då hade ”Dealin’ Death” tveklöst platsat på den. Kolla in den.

Skivor

Artillery – X

Lämna en kommentar

ARTIST: Artillery
TITEL: X
RELEASE: 7/5 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

ARTILLERY är en tung hörnsten i den danska metallen. De har varit igång från och till sedan 1982, och har alltid hållit sig till det som de gillar mest: thrash metal. De har kavlat ut riffmattor med bibehållen integritet under hela karriären, och de har kämpat på trots dödsfall.

När bandet nu jubilerar med sitt 10:e album har recensionerna med höga betyg stått som spön i backen av folk som helt går bananas. Varför har jag då bara gett ”X” en betygssexa?

Kanske är det för att jag uppskattar vissa delar av ARTILLERYs musik väldigt mycket, men andra delar kan jag helt vara utan. Riffen är den här skivans starkaste kort, och det är stadigt bett och övertygelse i snart sagt varenda låt. Hade den här skivan varit helt instrumental så hade jag gillat den ännu mer, haha!

Produktionen är helt fantastisk, mustig och matig så att öronen njuter i fulla drag.

Men ni förstår kanske varthän det barkar? Det är med sångaren Michael Bastholm Dahl jag känner att denna skiva välter. Och detta kommer att låta helt konstigt: han sjunger för bra och hans röst är alldeles för oskitig för att jag ska gilla den. Hade jag hört honom i ett klassiskt heavy metalband så hade jag sannolikt gillat vad han gör, för sjunga kan han. Men thrash metal ska, i mitt tycke, inte vara speciellt rent. Det ska skava i sången, och det gör det inte här.

Gillar man ARTILLERY sedan tidigare så kommer man att gilla även den här plattan. För oss andra finns det annan thrash metal att lyssna på.