Etikettarkiv: thrash metal

Knife – Knife

ARTIST: KNIFE
TITEL: Self Titled
RELEASE: 2021
BOLAG: Dying Victims Productions

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Är du ute efter en paus? Ett break, en platta som kanske inte kräver hundra procents fokus och dedicerad lyssning för att avslöja sina hemligheter? Låtar som du kan skråla med i redan vid första varvet, gärna i kombination med en gnutta klackspark?

Detta är svaret.

KNIFE (genialiskt namn – hur kan det inte vara upptaget och varumärkesskyddat?) levererar med sin självbetitlade debut 12 låtar vars syfte snarast är att få dig att skita i allt och bara vilja mosha dig genom plattans 36 minuter och 37 sekunder. Mosha? Jo, det handlar om trash. Eller kanske thrash med dödsanstrykning, framförallt drivet av frontmannen Vince Nihil (! Hej MÖTLEY CRÜE-Vince!) och hans jävlar-anamma-röst korskopplat med drivet riffande.

Spår som Inside The Electric Church, White Witch – Black Death, K.N.I.F.E, The Hallowed Chamber Of Storms, 1989 eller I Am The Priest borde få dig att vilja klä dig i jeansväst och dra kniv för att sen härja runt som en dåre hemma. Och sjunga med. Redan vid första varvet, för det är okomplicerat och glädjande i sin enkelhet, detta. Det är också det som gör att det inte blir ett högre betyg, för en paus är en paus. Det är trevligt och okomplicerat och roligt, men det finns å andra sidan lite mindre vad gäller djup och långsiktig hållbarhet.

Och det är okej. KNIFE är okej och kan vara din paus!

Kryptos – Force Of Danger

ARTIST: KRYPTOS
TITEL: ”Force Of Danger”
RELEASE: 2021
BOLAG:  AFM Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Luftgitarrist – se hit!

KRYPTOS har hittat sin formula: driven thrash med ”sjung-med”-melodier. Attityds-thrash. Jeansjacka-och-luftgitarr-thrash. ”Force Of Danger” är sjätte släppet from Bangalore (Indien)-kvartetten, och de senaste årens släpp har verkligen satt bandet på kartan. De två senaste plattorna ”Burn Up The Night” (2016) och ”Afterburner” (2019) har snurrat friskt för recensentens del, och just ”Afterburner” knep en stark Topp 3-placering på årsbästalistan det året. Kort sagt: när KRYPTOS släpper nytt är det numera knappt så att man kan hålla sig innan plattan landar och ”Force Of Danger” håller fanan högt. Från inledande Raging Steel till avslutande Shadowmancer bjuder man lyssnaren på dryga 35 minuter rak och publikfriande thrash.

Personliga favoriter denna gång är förutom titelspåret även singelsläppet Hot Wired, men överlag är detta en platta som vinner på sin jämnhet. Inget spår faller ur ramen, samtidigt som vi kanske inte bjuds på någon sån där odödlig höjdare heller. Skivan är en given betygsåtta, men låtarna är inte riktigt lika starka som på ”Afterburner”. Nolan Lewis (sång, gitarr), Rohit Chaturvedi (gitarr), Ghanesh Krishnawami (bas) och Vijit Singh (trummor) styr ändå till en rejäl fest och levererar sådär så man liksom inte kan sitta still.

Ta fram luftgitarren, höj volymen och låt KRYPTOS ta fram din inre hårdrockare!

Vulture – Dealin’ Death

ARTIST: Vulture
TITEL: Dealin’ Death
RELEASE: 21/5 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ska man köra retro-racet, så ska man göra det fullt ut. Tyska VULTURE gör detta, och har gjort det sedan starten av bandet 2015. Prick allt med det här gänget är så välgjort att det inte är svårt att imponeras. Kolla bara på det omslaget! Det hade lika gärna ha suttit på en skiva som kom ut på 1980-talet även om den är en tydlig nickning till filmen ”The pit and the pendulum” som kom ut 1961 och som baseras på ett verk av Edgar Allan Poe.

Även bandmedlemmarnas scenalias är så fruktansvärt helgjutna.

S. Castevet och M. Outlaw på gitarr,  A. Axetinctör på bas, G. Deceiver på trummor och L. Steeler på sång. Blir det för mycket för att ta på allvar? Lugn, dessa durm und strang-herrar från Dortmund kan sitt hantverk. ”Dealin’ Death” fullständigt sprutar ur sig en helt underbar speed/thrash metal som i alla fall jag har oerhört svårt att värja mig emot.

Riffen sitter som en truckerkeps, det är bra driv i samtliga låtar och det matas på med både tvåtakt och gruvligt gött sväng genom hela skivan. Plus att jag älskar stämningen på skivan. Det är precis som att VULTURE har tagit prick allt som jag gillar med 1980-talets scen med IRON MAIDEN, METALLICA, MERCYFUL FATE och JUDAS PRIEST och ändå lyckas med att göra något eget av det arv dessa band har lämnat.

Framför allt är VULTURE skickliga på att underhålla. Hade jag gjort en årsbästalista över skivor som är perfekta partyplattor då hade ”Dealin’ Death” tveklöst platsat på den. Kolla in den.