Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Rotten Sound – Abuse To Suffer

Lämna en kommentar

Abuse To SufferARTIST: Rotten Sound
TITEL: Abuse To Suffer
RELEASE: 2016
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

En ny skiva från finska ROTTEN SOUND brukar alltid få mig att spetsa öronen lite extra. Föregångsskivan till aktuella “Abuse To Suffer”, 2011 års “Cursed” utnämnde jag till det årets bästa skiva. Att säga att jag sett fram emot att få sätta tänderna i “Abuse To Suffer” är därför ingen underdrift.

Det första jag lägger märke till är att ROTTEN SOUND har smutsat till ljudbilden ganska avsevärt – “Abuse To Suffer” är en synnerligen brutalt ljudande skiva om jag jämför med övriga skivor i bandets diskografi. Tänk snarare svenskt dödsmetalls 1990-tal än NAPALM  DEATHs dito så kommer ni ganska nära hur skivan låter. Keijo Niinimaa har uppat anten rejält – hans sång är rå och väldigt arg vilket passar musiken ypperligt.

Första “singeln” från skivan, Brainwashed, är en härligt slirig och närmast kaosartad låt som är ett ganska bra exempel på hur bandet låter 2016.

I vanlig ordning så visar ROTTEN SOUND på att de är en av de ledande grindorkestrarna på planeten. När de får det att stämma fullt ut är det inte många andra band som jag tycker lirar bättre. Men helt helgjuten är “Abuse To Suffer” inte. I alla fall inte på samma sätt som “Cursed” var. Time For The Fix är en rent tjatig och väldigt intetsägande låt, precis som avslutande Extortion And Blackmail och Yellow Pain. När bandet trampar gasen i botten funkar det betydligt bättre än när de håller igen på vreden. Mika Aaltos frenetiska riffande i inledande duon Lazy Asses och Instict är av slaget rent lyckobringande. Att Kristian Toivainens bas har lagts så tydligt i mixen tycker jag är en väldigt bra grej och tillsammans med Sami Latvas extremsympatiska trummande så blir den rent instrumentella delen av “Abuse To Suffer” väldigt imponerande.  I det kaos som bandet piskar upp så finns där alltid en stor tydlighet – en trygghet skulle vi kunna säga – i att musikerna verkligen vet vad de sysslar med.

“Abuse To Suffer” är en, trots mina invändningar, en bra grindcoreskiva. Den ligger i det övre skiktet men lika förlamande bra som exempelvis GADGETs “The Great Destroyer” är den inte.

Skivor

Criminal – Fear Itself

Lämna en kommentar

Fear ItselfARTIST: Criminal
TITEL: Fear Itself
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Anton Reisenegger kanske får några av er att nicka igenkännande? Gitarristen kom vid tiden för LOCK UPs “Necropolis Transparent” med i denna elitgrindgrupp. I övrigt så är han ansvarig för PENTAGRAM CHILE och nu albumaktuella CRIMINAL där han är ende kvarvarande originalmedlem.

CRIMINAL, det kan jag säga direkt, kommer inte med “Fear Itself” hamna på några årsbästalistor. För det är bandets hybrid av death/thrash/groove metal alldeles för ooriginell och generisk. Dock – med Reiseneggers och leadgitarristen Sergio Klein – mer än lovligt spelglädjefyllda spel så lyfter skivan ändå över det medelmåttiga.

Kompet bestående av Zac O’Neil på trummor och Dan Biggin på bas gör jobbet utan något extra egentligen. Det svänger inte ett jota utan stampar på med samma finess som en bulldozer som river ett hus.

Bäst är det i Shock Doctrine och The Needle And The Knife.

Skivor

Accuser – The Forlorn Divide

Lämna en kommentar


The Forlorn DivideARTIST: Accuser
TITEL: The Forlorn Divide
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Citatet när det gäller thrash metal att många är kallade – få är utvalda kommer jag nästan osökt att tänka på när jag lyssnar på tyska ACCUSER, men jag känner att det kanske är en smula hårt att helt döma ut detta gammelgäng då “The Forlorn Divide” stundtals är riktigt nöjsam lyssning.

ACCUSER startade sin karriär under det förlovade 1980-talet och hade en relativt framgångsrik karriär fram till 2004 då man lade ner verksamheten, eller kanske snarare fortsatte, för det enda som hände var att man bytte namn till SCARTRIBE utan att göra så värst mycket väsen av sig förutom att släppa en demo 2006, tills dess att man åter bytte tillbaka till ACCUSER 2008. Såklart återfinns de så vanliga medlemsbytena vilket har gjort att Frank Thoms på sång/gitarr är den ende återstående originalmedlemmen.

Musikaliskt ligger ACCUSER mellan den klassiska Bay Area-thrashen och den inhemska tyska med namn som KREATOR och DESTRUCTION som ledande namn och även om denna inriktning var tydligare på de 90-talsskivorna så är den bitvis rätt påtaglig även på “The Forlorn Divide”.

Jag tror inte att jag överraskar någon om jag säger att “The Forlorn Divide” inte på några villkors vis uppfinner hjulet. Thrash metal är nog den i särklass mest konservativa av subgrenre och som lyssnare är det ganska skönt att veta ganska precist vad du kan förvänta dig av band som lirar i denna fora. Gitarrarbetet är i allra högsta grad väsentligt, och det är också här som skivans styrka ligger. Thoms och sologitarristen Dennis Rybakowski lirar så att strängarna brinner och gör det på ett väldigt förtjänstfullt vis. Rybakowskis solon är riktigt bra. Här finns både känslan för shred och melodi och det är väldigt njutbart att i stort sett varje låt på skivan höra hans spel.

Det jag stör mig mest på är sångfraseringen – Thoms är ingen världsmästare på sång och hans frasering är snarare av modell rubank än finsnickeri. Stundtals kommer jag på mig själv att tänka på hur Max Cavalera lät i början av SEPULTURAS karriär.

Kompsektionen bestående av Olli Fechner på trummor och Frank Kimpel på bas gör jobbet utan större åthävor. Vill ni ha kreativt spel så får ni leta på andra ställen – här är det stabilitet som gäller.

Låtmässigt är “The Forlorn Divide” en skiva som till stora delar funkar bra. Det är något styltigt emellanåt, och låtarna hade kunnat vässats till något mer. Å andra sidan är detta inte en skiva som kommer gå till historien som en klassiker – standarden sattes för över 30 år sedan hur thrash skulle låta – men som en stunds god underhållning funkar den ypperligt, och det finns betydligt fler skivor som är avgjort mycket svagare än “The Forlorn Divide”.

Jag hade inga större förväntningar på “The Forlorn Divide” och får, trevligt nog, till vissa delar anse mig glatt överraskad av ACCUSERs nystartsskiva.