Kategoriarkiv: Skivor

The Great Discord – Duende

DuendeARTIST: The Great Discord
TITEL: Duende
RELEASE: 2015
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

På Wikipedia kan du läsa att duende  “loosely means having soul, a heightened state of emotion, expression and authenticity”.

Att THE GREAT DISCORD väljer att sätta denna titel på sitt debutalbum är ingen slump. Detta är ett ambitiöst band som tar sin musik på väldigt stort allvar. I väldigt många fall (majoriteten faktiskt) bör varningsklockor ringa när ett band väljer att ha den framtoning som ambitiösa band tenderar att ha. Oftast slutar det med just detta – en framtoning utan egentlig substans. När det funkar – och det gör det i detta fall – blir resultatet väldigt bra.

“Duende” är en väldigt eklektisk skiva. Ni kommer att hitta allt från episka stycken, blastbeats, tvåtakt, extremt teatralisk sång, tungt sväng och en fantastisk inlevelse. Ofta i ett och samma stycke. För exempel på allt detta kollar ni in Self æta som ligger som låt nummer fem. Innan dess har ni satt i er första “singeln” The Aging Man som inleder nästan trevande hemsökande innan den briserar, Deus Ex Homine som snyggt svängande tillbakadraget är en ren njutning, snyggt metalliska Eigengrau och L’Homme Mauvais som oerhört effektivt bjuder på rensång ovanpå blastbeats. Ja, ni fattar – jag är redan innan skivan hunnit till halva speltiden rejält imponerad av “Duende”.

Resten av skivan är lika fin som första hälften. THE GREAT DISCORD lyckas framkalla känslor av stora mått hos mig. Stora delar av skivan är skimrande vacker, och sorgset hemsökande. Jag tror att när ni kollar in Woes (ett litet minus för den alltför självklara titeln) så är det lätt att svepas med av den känsla av total melankoli bandet framkallar.

THE GREAT DISCORD började som ett projekt mellan sångerskan Fia Kempe och trummisen Aksel Holmgren. Deras gemensamma kärlek till progressiv musik som GENESIS och KING CRIMSON men också MESHUGGAH och THE DILLINGER ESCAPE PLAN. Det märks att inspirationen kommer från många håll och kanter. THE GREAT DISCORD lyckas dock skapa något eget, en musik som stundtals är så storslagen och frestande att jag – nästan – tappar andan. Mest imponerar bandets gemensamma vision och genomförandet av denna. De vill skaka om lyssnaren rejält. Fia Kempes sånginsats är den tråd som sammanbinder bandets vindlande musik. Jag tjusas i väldigt stor utsträckning över hennes totala kontroll över sitt instrument.

“Duende” är en pretentiös skiva i ordets bästa bemärkelse. Är ni genrepurister kommer ni ha allvarliga problem med skivan. För er andra är det bara att hala upp lädret, spetsa öronen och förbereda hjärnan på en åktur av det mer episka slaget när skivan släpps den 29 maj.

Teethgrinder – Misanthropy

MisanthropyARTIST: Teethgrinder
TITEL: Misanthropy
RELEASE: 2015
BOLAG: Lifeforce Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det verkar bli ett bra år för grindcore i år. Tidigare har jag kollat in ytterligare ett debuterande grindcoreband, THEORIES, och nu är ytterligare ett band på banan för att ge NAPALM DEATH en match om pengarna – TEETHGRINDER.

“Misanthropy” kommer ut på Lifeforce Records, en etikett som verkligen inte har gjort sig känd för att brinna för denna typen av musik. Jag förstår varför de ville ha nederländarna hos sig. Detta är nämligen väldigt bra.

Grindcore bygger inte på finkänslighet. Jag vill känna att bandet är argt, de har saker de vill säga med emfas och detta ska matchas med musikalisk ferocitet. Hade jag haft några som helst betänkligheter om att bandet skulle klara av detta så får jag äta upp dem rätt raskt. TEETHGRINDER håller verkligen inte igen när det gäller denna aspekt av musiken, och trots att det finns stunder då det går att hämta andan som lyssnare håller bandet intensiteten uppe skivan igenom.

Jag delar gladeligen ut extrapoäng för trummisen Wieger Jan Scheper som gör samtliga inräkningar på virveltrumman. Skämt åsido – uppskattar du grindcore så gör du dig själv en tjänst när du kollar in “Misanthropy”.

Feared – Synder

SynderARTIST: Feared
TITEL: Synder
RELEASE: 2015
BOLAG: Egen utgivning. 

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Dödsthrash. För vissa ett skällsord. För mig en ingång till musik som kan vara bra. FEARED med ett gäng namnkunniga musiker brukar vara ett säkert kort. Med nya släppet “Synder” är det mer än så – detta är bandets med Ola Englund (THE HAUNTED) på gitarr, Mario Santos Ramos (DEMONOID) på sång, Jocke Skog på bas och Kevin Talley (SUFFOCATION, NOTHNEGAL) på trummor – bästa släpp hittills.

Det är ett satans ös skivan igenom – med vissa andningspauser i vissa av låtarna – och det känns som om Englunds inträde i THE HAUNTED har gett honom en inspirerande spark i bakdelen för så här argsint svängande och roligt har FEARED aldrig låtit. I låtar som My Grief, Your Sorrow och By Silent Screaming bjuder bandet upp till en illa svängande yster ringdans, medan Your Demise och Dying Day baseras mer på ren vrede. I vilket fall är det extremt underhållande.

Samtliga musiker står för en gedigen insats. Det är klart att Englund imponerar lite mer än de andra. Gitarrfantomen briljerar med riffen och solona så det står härliga till, och Talley svarar för en rättfram insats bakom trummorna. Fick jag önska mig något så hade det varit att produktionen hade lämnat lite mer utrymme till basisten Skogs instrument.

Dödsthrash kan med fog sägas vara en subgenre som rymmer fler band än vad den orkar med. FEARED hör till skaran band som det är värt att hålla koll på. “Synder” visar med tydlig skärpa att vi gör klokt i att ge bandet vår uppmärksamhet.