Kategoriarkiv: Skivor

Barren Earth – The Devil’s Resolve

ARTIST: Barren Earth
TITEL: The Devil’s Resolve
RELEASE: 2012
BOLAG: Peaceville Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Med medlemmar från flera kända akter (AMORPHIS, SWALLOW THE SUN, MOONSORROW exempelvis) har finska BARREN EARTH kallats ett superband. Fler än jag som är trötta på den benämningen? Tänkte väl det.

Vad jag dock har svårt att tröttna på är de ovedersägliga bevis på att medlemmarna är verkligt bra musiker. Debuten ”Curse Of The Red River” var episkt bra och jag har sett fram emot uppföljaren rätt så rejält.

”The Devil’s Resolve” håller måttet på ett fantastiskt sätt. Öppnaren Passing Of The Crimson Shadows är en dänga som under de dryga 7 minuter låten varar på ett makalöst visar på vad bandets musik handlar om: atmosfäriskt vemod, driv, förträffligt growlande och rensångsgastande från sångaren Mikko Kotamäki. Framför allt låter det så förbannat vackert – ett faktum genomgående på plattan. Lyssna påThe Rain Begins och försök att inte sluta ögonen och bara njuta. Gunget, vemodet, melodierna. Och då har jag inte nämnt att jag faktiskt börjar böla likt Börje Ahlstedt i rollen som Ronjas far Mattis när bandet släpper på en hammondorgel vid 2:55. Och detta är låt nummer två!

Och det bara fortsätter – Vintage Warlords (vilken titel för övrigt), monumentala The Dead Exiles vars symfoniska inledning tar andan ur mig, fint svängiga Oriental Pyre och vackra avslutaren Where All Stories End – det är verkligen så att jag får ta till den ack så slitna frasen all killer no filler om ”The Devil’s Resolve”. Ska jag hitta något att anmärka på är det att trummorna gärna hade fått lite mer fludder – de låter aningens för torra för att passa in totalt med de övriga soniska intrycken. Detta är dock en radanmärkning, och ingenting som kan förta intrycket att detta är en magiskt bra skiva som väl fyller behovet till OPETH släpper nästa platta med growl på.

Cynic – The Portal Tapes

the-portal-tapesARTIST: Cynic
TITEL: The Portal Tapes
RELEASE: 2012
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Mellan det att CYNIC släppte klassiska “Focus” 1993 och att de splittrades året efter spelade Paul Masvidal och Sean Reinert in en samling låtar tillsammans med gitarristen Jason Gobel, basisten Chris Kringel och sångerskan Aruna Abrams under namnet PORTAL. Detta var alltså 17 år sedan, och inspelningen förde en dyrkad tillvaro i underjorden. Nu släpps inspelningarna i extremt limiterad upplaga – 5000 cd och 1000 vinyler släpper bandet den 23/3.

Jag var, efter förra skivan “Carbon-Based Anatomy” mycket skeptisk till att ens lyssna på “The Portal Tapes”. “CBA” var i mina öron en riktigt dålig skiva där CYNIC hade regregerat till att vara ett ointressant band som skrev dåliga låtar. Tack och lov är det inte så på föreliggande musik – visserligen är de dödsiga inslagen non-existenta – men låtarna håller en så mycket högre kvalitet att jag endast saknar detta något. Det låter framför allt oerhört vackert – Karma’s Plight är ett exempel på detta. Lyssna gärna på solot lite extra – magiskt. Aruna Abrams röst är också synnerligen njutbar att lyssna till – parad med Masvidals stämma blir det än bättre.

Det tar inte heller lång stund att inse att instrumentalkunskapen är det inget fel på. Reinerts trumspel är smått fantastiskt – finess och en känsla för att spela för låtarna gör att jag kapitulerar, inte helt och hållet, men nästan. För visst saknar jag det uttryck som bandet hade på “Focus” och “Traced In Air” – två plattor som sticker ut som två milstolpar i musikhistorien. Framför allt “Focus” som var något verkligt unikt när den kom ut. CYNIC kommer dock långt med att vara oerhört skickliga musiker – trots att det emellanåt blir lite väl såsigt på “The Portal Tapes” är det oerhört glädjande att få höra musik av denna kaliber.

 

Cannibal Corpse – Torture

torture-cannibalARTIST: Cannibal Corpse
TITEL: Torture
RELEASE: 2012
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Skiva nummer 12 från klassiska CANNIBAL CORPSE. Vid det här laget vet jag vad som väntar när det dyker upp en skiva från detta gäng. Texter som gjorda för att chockera Hem & Skola, orsaka moralpanik bland stora befolkningsgrupper –  och hetsa till extatiska glädjenivåer hos oss som uppskattar denna typ av kulturyttringar.

Att eftersöka radikala kursändringar hos CANNIBAL CORPSE hade varit som att begära att en bosättare på Västbanken konverterar till islam och flyttar till Gaza –  männen i CC vet vilken musik de gillar att skriva. Tråkigt? Inte en chans. Ser man till vilken räcka magiska låtar bandet har bakom sig inser man fort att det inte bara handlar om att väcka förskräckelse. Likadant är det på “Torture”, en skiva där låtarna med tung kvalitetsstämpel dundrar in i öronen på ett mycket fint vis.

Demented Aggression öppnar med, rätt gissat, ett furiöst tempo. Uttrycket är lika tajt som trummisen Paul Mazurkiewiczs virveltrumma. George “Corpsegrinder” Fisher vrålar lika ursinnigt som han brukar. Det enda jag egentligen vill anmärka på är karlns besatthet vid att emellanåt vilja få in för många ord vilket leder till att det låter aningens krystat. Bättre då när det lämnas utrymme för kraftdemonstrationer som i brottartunga Scourge Of Iron eller refrängen i trallvänliga As Deep As The Knife Will Go.

CANNIBAL CORPSE fortsätter den fina traditionen de byggt upp sedan många år tillbaka –  synnerligen habil death metal levererad med ett bitvis fullödigt tekniskt lir och ett rått uttryck. Det räcker, precis som vanligt, groteskt långt.