Etikettarkiv: 2020

Zifir – Demoniac Ethics

ARTIST: Zifir
TITEL: Demoniac Ethics
RELEASE: 24 januari 2020
BOLAG: Duplicate Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

ZIFIR dök första gången upp i mina flöden och mitt medvetande med en singel hösten 2019. Det renderade bandet en plats i min “Att hålla koll på”-lista på Spotify. Vilket jag tydligtvis inte gjorde i vederbörlig ordning, höll koll alltså, då ZIFIR släppte sitt nya album redan i januari och jag uppmärksammar detta först tre månader senare.

Nåväl, bandet spelar en till stora delar mycket traditionell black metal av den gamla skolan, samtidigt högst välproducerat. Det som får mitt hjärta att slå lite extra hårt är rösten; sången, skriken. Den där exakt rätta nerven för ångestfylld black metal som bland annat åkallar minnet av en favorit som Ole Alexander Myrholt och hans TREMOR. Så detta måste givetvis vara ytterligare en av de bakåtblickande men samtidigt alldeles moderna norska grupperna, eller är det möjligen den isländska vågen som frambringat ännu ett svartmetallband av grundlig kvalitet? Men nej, det visar sig att ZIFIR har sitt ursprung i ett land helt på diagonalen över den europeiska kontinenten mot Island då bandet har sin hemvist i Izmir på den turkiska västkusten.

Kanske finns det en aning av BEHEMOTH-vibbar i de mer bombastiska partierna också men bara så där att igenkänning anas, utan att alls vara störande. “Demoniac Ethics” är gruppens fjärde album sedan bildandet 2006. Lyssna gärna på hela plattan igenom, variation finns där, men annars är goda startpunkter Still Reigning, Spirit of Goats eller den (enda) turkiskspråkiga åkallan Gökyüzü Karanlık (‘mörk himmel’) som ändå ger en vink om bandets Mellanöstern-ursprung. Eller gör precis hur du vill men ge detta lite av din tid för det är det värt!

ZIFIR – Chants For Execution

 

Warbringer – Weapons Of Tomorrow

ARTIST: Warbringer
TITEL: Weapons Of Tomorrow
RELEASE: 24/4 2020
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Få subgenrer är så konservativa som thrash metal – här finns det en formula som ska följas. Det ska – om folk ska gå igång på allvar – helst låta som om det var som om tiden stått stilla runt 1986-1991, det ska vara rikligt med gitarrer, sången ska vara rivig och det ska höras att musikerna kan spela på sina instrument bättre än genomsnittet.

WARBRINGER från Ventura i Kalifornien gör detta med sådan fanatisk stringens att de prickar in samtliga boxar ovan, och de gör det med så pass bra låtar att de faktiskt smäcker senaste plattan från TESTAMENT rejält på fingrarna.

“Weapons Of Tomorrow” är en veritabel lyssnarfest för oss som gillar thrash – det här bandet kan sitt hantverk, och det märks att de är stolta att visa upp detta.

Redan efter inledande trion Firepower Kills, The Black Hand Reaches Out och Crushed Beneath The Tracks är jag övertygad om att detta är en fantastisk platta. Inte mest för att Adam Carroll och Chase Beckers gitarrspel är fyllt med sådant löd att det är rent fantastiskt. Att det dessutom backas upp med ett trumspel från Carlos Cruz som sannerligen älskar sina accenter på cymbalerna gör ju inte saken sämre.

Letar ni efter finkänsliga texter, ja då får ni söka er till andra skivor. Det är krig, desperation och allmän vrede som dominerar WARBRINGERs tematik. Och även det är ju som det ska vara.

Gillar ni thrash så är “Weapons Of Tomorrow” en  skiva som ni bör kolla in.

 

Elder – Omens

ARTIST: Elder
TITEL: Omens
RELEASE: 24/4 2020
BOLAG: Stickman Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

ELDER är ett av de intressantaste banden inom den psykedeliska musiken – det faktumet var jag ganska sen med att inse. Jag hade illa koll på bandet tills dess att “Reflections Of A Floating World” kom 2017, och den skivan återkom jag flitigt det året. Därför var jag svårt sugen på att kolla in kommande “Omens”, framför allt med tanke på att bandet både bytte trummis, och flyttade från Providence till Berlin – skulle detta märkas?

Ja, trummisbytet märks ju. Ny på trumpallen är Georg Edert, och han gör sitt jobb riktigt bra. Nu har aldrig ELDERs musik handlat om att visa upp tekniska färdigheter i parti och minut – de har alltid känts som ett band som vill lägga mycket tid på att komponera vindlande låtar. Och det är något som de lyckas bra med till stora delar – varje låt på “Omens” är – såklart – lång och det förväntar i alla fall jag mig av ett band som lirar progressivt. Ibland kan det bli väl segt – inledande delen av Halcyon känns tomgångsartad och även i fall jag fattar att bandet vill bygga upp till toppar i varje låt så känns detta grepp i sagda låt inte helt på samma nivå som resten av materialet.

Som bäst är man i Omens, Embers och In Procession där låtarnas vindlande strukturer gör att det hela tiden är intressant att lyssna. Jag märker också att när väl intrycken landar så är “Omens” en platta att vila i – den känns både angelägen och vilsam på samma gång. De långa instrumentala styckena är ju mer frekventa än de med sång, vilket jag kan tycka är en smula synd då jag gillar Nick DiSalvos stämma, som trots att den inte är speciellt unik passar ypperligt till ELDERs musik.

Lika bra som föregångaren är “Omens” inte, men det är en intressant skiva som visar ett band som ständigt utvecklas.

https://youtu.be/-QCXTizosLc