Etikettarkiv: 2020

Testament – Titans Of Creation

ARTIST: TESTAMENT
TITEL: “Titans Of Creation”
RELEASE: 3/4 2020
BOLAG: Nuclear  Blast

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

TESTAMENT, legendarer i thrashgenren, håller numera fanan efter att SLAYER somnat in samtidigt som ANTHRAX, MEGADETH och METALLICA ebbat ut och blivit ointressanta. Ska man ha Bay Area-thrash med rutinerade rävar som fortfarande har bett så är det helt enkelt hit man får vända sig. “Titans Of Creation” är trettonde fullängdaren sedan debutplattan “The Legacy” släpptes -87, och man bygger fortfarande på samma grundpelare; Chuck Billys karakteristiska sång, vassa riff och solon från Alex Skolnick/Eric Peterson och galopperande svängigt trumspel, numera av Gene Hoglan. Bandet är kryddat med Steve DiGiorgio på bas, och utgör alltså en minst sagt tung kvintett.

“Titans Of Creation” följer i färdriktningen av de senaste plattorna, och bjuder på så sätt inte på några överraskningar. Det är lätt att digga hårt när bandet släpper loss pärlor som The Healers, Dream Deceiver, WWIII, illersnabba Curse Of Osiris eller någon av singlarna Children Of The Next Level och Night Of The Witch. Det är precis det TESTAMENT man förväntar sig och vill ha – men allt är ändå inte frid och fröjd i lägret, och detta är ingen oreservad hyllning. Detta är nämligen en skiva som är för lång för sitt eget bästa, och helheten hade absolut stärkts med lite resolut klippning och trimning. Ett bra exempel är City Of Angels, som visserligen innehåller en cool text och snyggt solospelande, men ändå tillåts såsa runt i över 6:40 – för att sedan följas av ganska svaga Ishtar’s Gate. Det blir lite trist, rentav.

Summerat är “Titans Of Creation” förstås inte en skiva som mäter sig med bandets diskografiska höjdpunkter – det är väl närapå omöjligt! – men helt klart tillräckligt vasst och relevant för att det slitna uttrycket “gammal är äldst i moshpiten” kan användas!

The Black Dahlia Murder – Verminous

ARTIST: The Black Dahlia Murder
TITEL: Verminous
RELEASE: 17/4 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har aldrig haft svårt för att gilla THE BLACK DAHLIA MURDER, bandet som jag tycker har legat på samma fina och höga (ni kan läsa in en undermening här om ni vill) nivå i stort sett genom hela sin karriär.

“Verminous” kommer inte ändra på detta faktum om ni är fans till bandet sedan tidigare.

TBDM kombinerar precis som innan skön aggressivitet med helt fantastiska melodiska tongångar och giftigt exekverad sång av Trevor Strnad, en av dödsmetallens mest mångsidiga sångare. Att bandets låtskrivarformula inte ändras så där värst mycket tycker jag spelar mindre roll. Jag vet vad jag gillar med TBDMs musik, och tycker att det kan vara skönt att få i stort sett exakt det som jag förväntar mig utan att det för den sakens skull känns som att bandet lirar på tomgång. För så är det sannerligen inte!

Inledande duon Verminous och Godlessly dräper i stort sett rakt av med både sväng och fint tvåtaktande. Framför allt den senare går fram som en motorgräsklippare som löpt amok. Sunless Empire har ett magiskt fint gung med grundlig tyngd som jag verkligen gillar. Dessutom så har låten ett av de finaste gitarrsolona jag hört i år. Förresten, gitarrspelet av Brian Eschbach och Brandon Ellis är det som lyfter “Verminous” till den där övre nivån. Du glade med vilken grym känsla de lirar. Det är hela tiden på rätt sida av att ta över låtarna – “Verminous” är inte en gitarrskiva på bekostnad av alla de där andra viktiga elementen.

“Verminous” är en riktigt bra skiva från ett band som gjort det till en god vana att skämma bort sina lyssnare med höjdarmusik – jag har efter varje lyssning känt mig nödgad att trycka igång skivan igen! Kolla in den.

Svartkonst – Black Waves

ARTIST: Svartkonst
TITEL: Black Waves
RELEASE: 3/4 2020
BOLAG: Trust No One Recordings

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag fick tips om SVARTKONST från Sara Bergmark Elfgren, författare till bland annat “Norra Latin” och Engelsforsserien tillsammans med Mats Strandberg. Min spontana kommentar till tipset var “bara omslaget säger mig att jag förmodligen kommer gilla detta”. Och som ni förstår av betyget så är detta bättre än pulvermos!

Gillar man döds med svärtad ådra så kommer förmodligen “Black Waves” att slinka ner lättare än en god öl. Det finns så mycket historia i både hur den här skivan låter, och den oerhörda stämningen som genomsyrar skivan. Jag tänker spontant på WATAIN, men också på 90-talsdödsen, och denna kombination brukar ju rendera i höga betyg från mig. Att Rickard Törnqvist – mannen som står bakom namnet SVARTKONST – verkligen älskar gitarren som instrument är sannerligen något som märks. Jösses vilka riff som kavlas ut!

Bäst är det i låtar med driv och fart – Mountains Of Flesh är det bästa exemplet på hur det låter när verkligen allt klaffar. Dundrande trummor, sång i världsklass och ett satans ös genom hela låten. Jag gillar också att SVARTKONST lyckas med konststycket att få in så mycket fina melodislingor i röjet. Bäst kommer detta fram i helt igenom episka avslutnings- tillika titellåten på skivan. Gudomligt bra och oerhört hemsökande.

SVARTKONST imponerar till stora delar på “Black Waves”, och jag har återkommit flitigt till skivan under den gångna veckan på bekostnad av en del annan kommande musik som sannerligen inte går av för hackor. Bara det borde säga er något. Kolla in den.