Etikettarkiv: Season of mist

Auðn – Vökudraumsins fangi

ARTIST: Auðn
TITEL: Vökudraumsins Fangi
RELEASE: 30 oktober 2020
BOLAG: Season of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Det är alltid gott att lyssna till isländska band som spelar melodisk och atmosfärisk black metal, även om det har börjat om inte gå tretton på dussinet, så i alla fall bli väldigt gott om dem. Föreliggande AUÐN är dock definitivt inget dussinband. Deras gnistrande svartmetall glöder i “Vökudraumsins fangi” av känslig intensitet och styrka.

I låtar som Næðir um och Á himin stara fångas en känsla lik grekiska ROTTING CHRIST i några av det bandets bästa stunder, tänk Elthe Kyrie från 2016 års “Rituals”. AUÐN har dock flera strängar på sin svärtade lyra och i till exempel den mjuka inledningen på förstaspåret Einn um alla tíð och partier av Ljóstýra är det melodiska slående medan ett spår som Horfin mér bjuder på svartmetall av den mer råa typen.

Vokalisten Hjalti Sveinsson har en röst som går genom märg och ben – på allra bästa sätt. Desperationen dallrar hela tiden strax under ytan och på väg att bryta sig igenom. Rösten rispar och skär i själen och det räcker med det fåtal isländska ord som tränger igenom språkbarriären för att känslan ska nås även genom lyriken.

Sexmannagruppen kommer från det lilla samhället Hveragerði ca fem mil sydöst om huvudstaden och detta är tredje fullängdaren sedan bandet grundades 2010. Både den självbetitlade debuten och 2016 års “Farvegir fyrndar” är värda din uppmärksamhet men har du inte hört AUÐNs musik tidigare så är det inte fel att börja med årets “Vökudraumsins fangi”, fylld med läcker svärta och bandets hittills starkaste platta.

1349 – The Infernal Pathway

ARTIST: 1349
TITEL: The Infernal Pathway
RELEASE: 2019
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Norska 1349 är veteraner inom black metal-genren. “The Infernal Pathways” är gruppens sjunde insegel sedan de första tonerna släpptes ut för över tjugo år sedan, och innebär lite av en paradox. Det här bandets sanna natur och inre väsen är kaos, och att lyssna på en platta med 1349 är att kastas rakt ut i en kakafonisk strömvirvel. Eller, det brukade vara så, för “The Infernal Pathway” visar istället upp en löjligt snyg och städad ljudbild, träffsäkra riff i samma anda som SLAYERS gamla glansdagar och en förmåga att skriva refrängstarka låtar som går fullständigt på tvärs med allt vad vi lärt oss om det här bandets frenetiska attack.

Inledande Abyssos Antithesis är ett bra exempel. Det inledande spelet där Archaon (gitarr), Frost (trummor), Seidemann (bas) inväntar Ravns sång av den där sorten att man helt omöjligt kan undvika att headbanga. Personligen tar det mig direkt tillbaka till inledningen av just SLAYERs episka liveplatta “Live – Decade Of Agression” då bandet frestar oss med ett liknande intro innan man kastar sig ut i Hell Awaits – även i 1349-fallet blir det mer stök när själva låten kommer igång… men inte i den utsträckning det brukar. Det är mer kontrollerat, och istället för att riskera att kantra hela tiden så navigerar bandet sina svarta vatten med mycket säker hand.

Låtar som Enter Cold Void Dreaming, Deeper Still, Striding The Chasm och Stand Tall In Fire är alldeles lysande och driven black metal. Allra mest sticker dock Through Eyes Of Stone ut. Den har den där speciella kvaliten som gör att man gärna nynnar på den långt i efterhand – något i alla fall jag aldrig trodde skulle hända med musik från 1349. Det har liksom aldrig varit syftet förr, men nu när det händer är det bara att tacka och ta emot. Jävligt bra!

Alkaloid – Liquid Anatomy

ARTIST: Alkaloid
TITEL: Liquid Anatomy
RELEASE: 2018
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Proggigt extrema ALKALOID återvänder, hett åstundade av mig, med sin andra platta, “Liquid Anatomy”. Jag tokdyrkade debuten “The Malkuth Grimoire” som kom 2015 men kunde aldrig känna mig tillräckligt säker på om det skulle komma någon mer musik från det här, minst sagt, sysselsatta gänget.

“Liquid Anatomy” är en lika vindlande och hisnande upplevelse som föregångaren. Det proggiga har fått ytterligare spelrum, och även det mer melodiska – inledande Kernel Panic rymmer alla dessa element lika ledigt som valfri bandtisha. Och det är ju här som ALKALOID har sitt forte – de ställer utan problem disparata element bredvid varandra och får det att funka.

Mångsidigheten i både det stundtals brutalköttiga gitarrarbetet – kolla in feta As Decreed By Laws Unwritten som har ett av de tyngsta och mest svängande riffen på hela plattan – kombineras sömlöst med otroligt vackert melodiskt spel från gitarristerna Christian Münzner och Danny Tunker. Jag är oerhört imponerad av dessa herrars spel, som visserligen tillåts ta plats, men som aldrig kommer i vägen för låtarna. Som vanligt hörs basen från Linus Klausenitzer, vilket känns helt självklart när det gäller ALKALOID. Att de har styrt upp en väldigt fin och organisk ljudbild bidrar starkt till hur mycket jag gillar den här skivan. Hannes Grossmans trummor låter väldigt bra, vilket känns skönt för det händer, såklart, en hel massa på trummorna.

En av anledningarna till att ALKALOID startades var att just Grossman ville jobba med sångaren Morean. Jag förstår verkligen det, för jösses vilken mångsidig och intressant sångare han är. Hans register är magiskt brett – rensången och growlet sitter som en keps.

ALKALOID känns som ett både seriöst och väldigt lekfullt och lustfyllt band. Det är så roligt att lyssna på “Liquid Anatomy”, för jag upptäcker nya saker vid varje lyssning. Kolla in den.