ARTIST: Protest The Hero
TITEL: Palimpsest
RELEASE: 19/6 2020
BOLAG: Spinefarm

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag är övertygad att alla som beskådat PROTEST THE HERO live kan säga att kanadensarna inte är ett band som håller igen, varken i sin musik eller sitt sätt att framföra denna live. Och att det kostar på är sångaren Rody Walker ett levande bevis. Hans röst var, som många av er säkert vet, på väg att fullständigt haverera om han inte tog en rejäl paus från att sjunga. Om det ens skulle komma ett nytt album från bandet var därför inte helt säkert, och det är därför dubbel glädje att vi har “Palimpsest” och att den är så makalöst bra som den är.

“Palimpsest” är ett väldigt episkt album i ordets allra bästa bemärkelse. I vid mening handlar texterna på plattan om begreppet “storhet” och vad detta kan betyda. Skivan skrevs till stora delar för tre år sedan precis efter det att Donald Trump hade tillträtt som U.S.A.s president och dennes numera vitt kända slogan Make America Great Again är uppenbarligen något som triggade PTH som alltid har varit ett politiskt intresserat och insatt band, men skivan tar också upp andra aspekter av storhet i den amerikanska erfarenheten – den nästan gastkramande skönheten i landet som har tagit andan  ur så många, innovationsskickligheten och drivet. Tro nu inte att “Palimpsest” är en tråkig skiva att lyssna på, om ni skulle vara tveksamma till att lyssna på skivor med annat lyriskt innehåll än texter om zombieapokalypser, inre demoner eller döden – PTH lyckas som vanligt att göra sången till ett väl integrerat instrument som alltid förstärker de instrumentella delarna av musiken.

Och om ni tycker att progressiv mathcore är en alltför teknisk subgenre med sina riffkanonader och interlockande trummor så är PTH ett band att kolla in. Visst, bandet är tekniskt skickligt, och “Palimpsest” är en skiva som bjuder på helt suveräna uppvisningar i detta. Samtidigt finns här väldigt vackra passager som fullständigt tar andan ur mig, och det tekniska spelet är inte bara där för att det så ska vara – PTH är mer än någonsin på banan i att skriva minnesvärda låtar. I denna meningen är “Palimpsest” ett mäktigt mästarprov i stort sett genomgående. The Migrant Mother har ett underbart driv med mycket tvåtakt, och samtidigt ett storslaget anslag med en helt episk refräng där Walker släpper på sina bromsar nästan helt oreserverat. Just det fina samspelet mellan skivans olika element gör att “Palimpsest” aldrig blir tråkig att lyssna på – jag uppskattar till och med de korta, tre till antalet, pausstyckena som jag tycker både avdelar och sammanbinder skivan på ett finfint sätt. De är dessutom oerhört vackra.

“Palimpsest” är PROTEST THE HEROs hittills bästa platta, inte bara för att låtarna ligger på en sådan sinnessjukt hög och jämn nivå, utan också för att det är den skiva i bandets diskografi som låter bäst. Produktionen är en ren dröm – organisk och kraftfull – men samtidigt väldigt välbalanserad.

Jag är väldigt övertygad om att “Palimpsest” kommer att vara en av skivorna som är med i racet om placering på årsbästalistor när 2020 ska summeras. Kolla in den.