Night – Soldiers of Time

ARTIST: Night
TITEL: Soldiers of Time
RELEASE: 2015
BOLAG: Gaphals

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Linköpings NIGHT tar ett fint kliv med sin andra fullängdare “Soldiers In The Night”, tycker jag. Där den självbetitlade debuten var så angelägen om att hylla heavy metal från tidigt 80-tal att det blev inskränkande och till stora delar kostade bandets egna identitet så släpper man nu ramarna en aning och låter bredare influenser komma in i musiken. På köpet får man dessutom mer av en egen själ, och det märks genom skivan. Det är mer akustiskt (antagligen för att bandet enligt egen utsago skrivit mycket av materialet just så), samtidigt som man har lyckats bibehålla melodin i centrum.

Det luktar, kort sagt, lika mycket 70-tal och klassiska rock’n’roll och hårdrocksakter från den tiden som det luktar klassisk heavy metal från 80-talet.

Det är bra. Det blir dynamiskt och intressant.

Bandet i sig, låt oss för recensionens och illusionens skull kalla dem vid sina artistnamn, består av Burning Fire på gitarr och sång, Midnight Proppen på gitarr och Highway Filip på bas. Man har lånat in Martin Hjerstedt på trummor, och allesammans utgör en fin samspelt enhet. Det märks att man gnuggat vägar en hel del, för trots att detta givetvis är en producerad och polerad sak så finns en glädje och ett samförstånd som märks tydligt. Låtmaterialet är dessutom överlag starkt, såväl varierat som jämnt. Personliga favoriten är Ride On om jag ska tvingas nämna en, men det känns rätt orättvist mot spår som Across The Ocean, Towards The Sky, Secret War och Power. Kanske att jag finner de lite mer tillbakalutade spåren intressantare än de mer bombastiska överlag, och det har antagligen att göra med att jag tycker NIGHT får ett mer personligt anslag sådana gånger.

Oavsett – detta är en fin skiva som känns helt given när det är dags att spela musik till grillandet och slappandet i sommar. Tummen upp!

Melechesh – Enki

ARTIST: Melechesh
TITEL: Enki
RELEASE: 2015
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Efter en dryg väntan på fem år – föregångaren “Epigenesis” kom 2010 – ligger nu äntligen oriental metal-fenomenet MELECHESHs “Enki” på skivdiskarna. Olika turer med utbytta, och återvändande, medlemmar har bidragit till att tid gått, likaså att frontmannen Ashmedi för ett par år sedan förlorade en fingertopp i en olycka, vilket rimligen försvårade gitarrspelet under avsevärd tid. Frågan är då om den långa väntan varit värt det?

Nio spår och dryga timmens kvalitetsmetal bjuds. Vi börjar med att titta på laguppställningen där Ashmedi själv utöver sång och gitarrer även hanterar de mer orientaliskt klingande instrumenten såsom darbuka, bouzouki och manjira. Moloch (Nadim Khoury) har återvänt på gitarr efter ett uppehåll, medan Scorpios står för basspelet och Lord Curse, originalmedlemmen som lämnade bandet efter debutalbumet “As Jerusalm Burns”, är åter vid trummorna. Ett par av höjdpunkterna på albumet är förstasingeln Lost Tribes, förstärkt av Max Cavalera (SEPULTURA, SOULFLY, CAVALERA CONSPIRACY) på sång samt (titel)spåret Enki Divine Nature Awoken där känningarna från grekiska ROTTING CHRIST infinner sig långt innan det står klart att just det bandets frontman Sakis Tolis också bidrar med sång på spåret.

Det spår som sticker ut mest är dock Doorways to Irkala som anges vara till minne av en namngiven vän. Den som är ute efter sin råa metal och ser de orientaliska dragen i MELECHESHs musik mer som ytdekoration än som en essentiell del i helheten, göre sig här knappast besvär. Detta stilla stycke har hela bandet som upphovsmakare – all övrig musik anges skapad av Ashmedi – och jag föreställer mig att det instrumentala spåret har improviserats fram gemensamt. Resultatet är en i sammanhanget skönt kontemplativ vilostund.

MELECHESH har ett alldeles eget uttryck med sin orientaliska metal. Ändå finns såklart likheter och släktskap med andra storheter på extrem metal-arenan. Jämfört med t.ex. NILE är MELECHESHs musik mer melodisk och något mindre teknisk till sin natur. Snarare finner jag deras musikaliska brödraskap i band som ROTTING CHRIST, KEEP OF KALESSIN, ORPHANED LAND och BEHEMOTH. Band som alla utöver råhet och teknikalitet också har en musikalisk elegans och känslighet i uttrycket.

“Enki” är sammanfattningsvis en rasande uppvisning i musikalitet och tyngd, med många fina små överraskningar under resans gång. Det här känns redan nu givet för kommande årsbästalista.

Enslaved – In Times

ARTIST: Enslaved
TITEL: In Times
RELEASE: 2015
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Norska progressiva metal-bandet ENSLAVED fortsätter sitt segertåg ännu på sitt tjugofjärde verksamhetsår, och håvar in beröm från alla läger för senaste alstret, trettonde fullängdsalbumet “In Times”. Recensenterna ber nästan om ursäkt om de lägger betyget under de allra högsta. Likaså känner även jag mig lite “skyldig” när jag ger plattan ett visserligen högt betyg, 8 av 10, men ändå inte full pott.

Skivan är mycket bra, inget att tveka om där, kontrasterna mjukhet och tyngd återfinns både inom melodierna, i sången och framförandet som helhet. Och allt tycks genomföras med en sådan naturlig, och givetvis bedräglig, lätthet. Kontrasten mellan skön rensång (signerad Herbrand Larsen) och gutturalt growl (Grutle Kjellson) klyver nästan låtarna i två parallella spår, men de hålls ändå alltid ihop med ett stadigt grepp.

Sex välmatade spår, alla över åtta minuter långa och det känns aldrig någonsin som utfyllnad nånstans. Det finns mycket att glädjas åt i årets upplaga av Norges mest prisbetyngda extrem metal-band, både i detaljer och helhet, och att bandet i år åter nomineras till Spellemannprisen (norska motsvarigheten till Grammis) – liksom till min egen årsbästalista – känns inte som en vågad gissning.

Hur då förklara varför betyget trots lovorden ändå inte blir det allra högsta? Jaaa, kanske känns det hela lite för perfekt, lite för tekniskt, lite för välartat. Kan ibland önska att någon, någonstans på vägen, slängt in aldrig så lite grus i det så väloljade ENSLAVED-maskineriet. Men med detta sagt ska självklart alla ENSLAVED-fans snarast möjligt ta del av denna platta som pryder sin plats i bandets strålande utgivning.

Worship the Riff!