Live: Dying Fetus, Job For A Cowboy, Cerebral Bore

ARTIST: Dying Fetus, Job For A Cowboy, Cerebral Bore
LOKAL: Kulturbolaget, Malmö
DATUM: 26 september 2012

Rensmästarna DYING FETUS headlinar ett imponerande turnépaket som just nu drar runt på våra breddgrader – och med tanke på vad bandet presterade på Getaway i somras var detta en spelning jag hade sett fram emot en hel del.

CEREBRAL BORE

Det börjar oerhört bra – CEREBRAL BORE är ett groteskt tajt och imponerande band. Bandets tekniska döds imponerar verkligen på mig, och att bandet tydligt visar på den där famösa hungern som ofta utmärker band på väg upp gör bandets konsert bara än bättre. Under bandets korta, man lirar bara 5 låtar, står jag alltsomoftast med hakan planterad vid golvet i häpnad, inte så mycket över teknikaliteten bandet uppvisar, utan på grund av sångerskans Simone Pluijmers rent fenomenala vokalinsats. Angela Gossow – eat your heart out säger jag bara. Det ska bli mycket intressant att följa detta gäng i framtiden.

Setlista:
Maniacal Miscreation
Horrendous Acts of Iniquity
Entombed in Butchered Bodies
The Bald Cadaver
24 Year Party Dungeon

JOB FOR A COWBOY

Jag har sett JOB FOR A COWBOY tre gånger vid det här laget – och jag kan utan att dra för stora växlar på faktumet – konstatera att bandet funkar hur bra som helst varannan gång. För att nu bespara er mödan att leta upp de övriga recensionerna så var bandet mycket bra förra gången – vilket ger vid handen att gårdagens gig inte kvalar in som en speciellt upplyftande upplevelse. För det första är ljudet inte direkt lysande. Av någon anledning använder trummisen, Jon Rice, inte några overheadmickar.

Visserligen slår karln hårdast ikväll så att höras är inga problem – men ljudbilden blir helt enkelt fel. Detta drar ner upplevelsen för mig. Bandets setlist kan jag å andra sidan inte klaga på – Entombement Of A Machine sammanflätad med Embedded som inleder kvällen är en rak höger i solar plexus i publiken som verkar uppskatta bandets övningar. Men jag saknar det där extra engagemanget – det lyfter inte för mig förrän i näst sista låten Knee Deep då hela bandet taggar till lite extra – men jag tvingas konstatera att denna gång lämnar JOB FOR A COWBOY mig inte helt nöjd.

Setlista:
Entombment of a Machine / Embedded
Imperium Wolves
Unfurling a Darkened Gospel
Regurgitated Disinformation
Children of Deceit
Knee Deep
Constitutional Masturbation

DYING FETUS

Kvällens headlinare DYING FETUS öppnar med låten som gett turnén sitt namn – From Womb To Waste. Det är stenhårt, snortajt och prick lika statiskt på scen som på spelningen på Getaway. Hur mycket publiken än röjer och skriker med behåller sångaren/gitarristen John Gallagher ett ganska uttråkat ansiktsuttryck konserten igenom. Och jag stör mig på det, för alldeles oavsett om låtarna liras med osviklig precision och kraft är det inte för mycket begärt att avkräva bandet lite bättre publikkontakt än orden allright motherfuckers som inleder varje låtpresentation av den brutalt svettande basisten/sångaren Sean Beasley.

Låtvalet är dock topnotch – att man plockat upp finfina Skullfucked och Tearing Inside The Womb gör att jag drar på smilbanden, och samtliga låtar liras, precis som förväntat, med en grym tajthet. Men det räcker liksom inte hela vägen, för känslan av ett band som slår ur underläge som jag tyckte fanns under bandets gig på Getaway då man gick på klockan ett på natten samtidigt som MANOWAR lirade på stora scenen, den känslan infinner sig inte. Och det är en detalj som kan tyckas liten, men som jag tror hade kunnat lyfta konserten något snäpp. Nu får jag prick det jag förväntar mig (vilket ju inte är helt dumt), men ganska få överraskningar.

Setlista:
From Womb To Waste
Schematics
Your Treachery Will Die With You
Procreate the Malformed
Subjected to a Beating
Skull Fucked
Tearing Inside the Womb
Invert the Idols
Fornication Terrorists
In the Trenches
Homicidal Retribution
Pissing in the Mainstream
Kill Your Mother/Rape Your Dog

Live: Nasum

ARTIST: Nasum
LOKAL: Pumpehuset, Köpenhamn
DATUM: 21 september, 2012

NASUMs avslutningsturné nådde igår Pumpehuset i Köpenhamn och till en väldigt hängiven publiks acklamationer visade bandet att det blir i stort sett omöjligt att putta bort bandet från grindcoretronen efter det att turnén har nått sitt slut om cirka en månad.

Det är inte bara det att ljudet är perfekt, leveransen klanderfri, interaktionen med publiken som gör att konserten krossar. Bandet har ju en gedigen låtkatalog att ösa ur – Scoop, Relics, Shadows, Corrosion, Fury, The Black Swarm, The Circle Of Defeat, och Inhale/Exhale är några av pärlorna som golvar mig fullständigt. Och bandet ser verkligen ut att ha så oerhört roligt på scen. Keijo Niinimaa på sång blir till och med så till sig att han hoppar ner i publiken! Att karln som till vardags huserar i ROTTEN SOUND klarar av att fortsätta sjunga mitt inne i en moshpit är imponerande.

Konserten har ett bra och massivt flöde – att bandet verkligen har fått upp ångan är uppenbart – och det finns inga döda stunder. Det är nånting som fler band borde tänka på faktiskt. Jesper Liveröd, Jon Lindqvist och Urban Skytt verkar ha prick hur kul som helst – det är idel leenden och flörtande med publiken. Anders Jakobssons sammanbitna ansiktsuttryck säger dock det mesta om vad grindcore handlar om – lössläppande av vrede. Ska man döma av trummisens rent makalösa rens så finns det fortfarande kvar en hel del ilska över sakernas tillstånd i världen i bandet. Det blir tydligt när Niinimaa dedikerar The Smallest Man till Mitt Romney. Låtens första vers inleds med orden “you’re such a whore” och vrålas ut med en våldsam övertygelse.

Det enda jag har att anmärka på är att bandet inte kör min absoluta favoritlåt The Engine Of Death men detta är som ni förstår en radanmärkning då konserten uppfyllde mina högt ställda förväntningar med råge.

Grave – Endless Procession of Souls

grave2012ARTIST: Grave
TITEL: Endless Procession of Souls
RELEASE: 2012
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Svensk 90-tals death metal lever och har hälsan! Och även om DISMEMBER förra året beslutade lägga instrumenten på hyllan, är ännu kollegerna i ENTOMBED högaktiva som liveband, och GRAVE ångar på med nya plattor i en imponerande jämn takt så här 24 år efter bandets bildande.

Det Gotlands-/Stockholmsbaserade GRAVE följer med sitt tionde album troget sin egen och Stockholmsdödsens sedan länge uppspårade väg. Ljudbilden kunde vara DISMEMBERs, ENTOMBEDs – eller GRAVEs egen för tio eller tjugo år sedan. Låtmaterialet är genomgående starkt, utan att vara alltför upphetsande. Inget ont i att vara sin tradition trogen, men det skulle inte vara helt fel med lite försiktigt nytänkande, lite utmaningar för lyssnarskaran.

Samtidigt är det ingen tvekan om att “Endless Procession of Souls” är ett mycket bra album i sin egen rätt och man måste imponeras av Ola Lindgrens vokalinsats och hans fortfarande lika kraftfulla tryck i rösten. Nyvärvade basisten Tobias Cristiansson, tidigare i DISMEMBER, bidrar snarare till kontinuitet än nyskapande, vilket absolut inte är att förakta i det här fallet.

“En tilltalande täthet, gränsande till det kompakta” skrev jag om 2008 års “Dominion VIII” och kompakthet beskriver väl även årets produkt, kanske än mer så denna gång. Lyssnaren dras av tyngden ner mot jorden, såsom om musiken leder oss ända fram till gravens kant… Och det är så GRAVE ska låta. Bästa låtar är Winds of Chains och Dismbodied Steps.

/BiblioteKarin

Worship the Riff!