ARTIST: Porcupine Tree
TITEL: Fear Of A Blank Planet
RELEASE: 2007
BOLAG: Roadrunner

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Tomasz Swiesciak

Porcupine Tree är världens största minsta band. Så pass stora att flesta inom metal- och progsvängen vet vilka bandet är, men så pass små att de fortfarande inte besudlats av kommersialismens smutsiga händer. Efter 2003 års kritikerrosade ”In Absentia” – deras absoluta musikaliska höjdpunkt i karriären – kom ”Deadwing”. En platta som fortfarande höll måttet någorlunda men där jag själv började hitta något som inte stämde. Inte ens gästspel från Opeths Mikael Åkerfeldt hjälpte ”Deadwing” att nå ända fram. Visst, bandet lyckades nå musikaliskt klimax med många av låtarna, men resten kändes som utfyllnad.

Här är vi alltså, två år efter ”Deadwing” och jag frågar mig samma sak som jag gjorde sist. Vad är det speciella med ”Fear Of A Blank Planet”? Om föregångaren var svag i sina stunder, vad bidrar detta album med? Har underbarnet Steve Wilson, – mannen med de magiska fingrarna och som gör om allt han rör vid till guld – tappet stinget? Jag vet inte riktigt vad han tänkt sig denna gång. Tydligen ska ”Fear Of A Blank Planet” vara ett konceptalbum om den sexistiska MTV-kulturen och dess påverkan på ungdomarnas allmänt förfallna liv. Det är mörkare tongångar denna gång vill jag lova men det känns som om missat något. Finns det något genialiskt i ”Fear Of A Blank Planet” som undgått mig? Jag lyssnar och väntar på den där aha-upplevelsen men den vill aldrig uppenbara sig. Samtidigt undrar jag hur många gånger jag måste lyssna på en skiva för att den ska bli bra? Det verkar som om inlärningströskeln har höjts ett snäpp. Samtidigt har jag inte ändrat åsikt efter den tionde genomlyssningen heller.

Det verkar som om Porcupine Tree fastnat i en nedåtgående trend där varje skiva blir svagare för varje släpp. Fortfarande finns guldkornen som ”Sentimental”, ”Way Out Of Here” och den sjutton minuter långa och smått schizofrena ”Anesthetize” där och de verkligen lyser med sin musikaliska briljans men de övriga då? I det här fallet utgör de halva skivan och betyget blir därefter. Synd för jag vill verkligen ge ett av mina favoritband högsta betyg.