Alla inlägg av Martin Bensch

Skivor

Paranorm – Empyrean

Lämna en kommentar

ARTIST: Paranorm
TITEL: Empyrean
RELEASE: 26/2 2021
BOLAG: Redefining Darkness Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har haft uppspelningen av ”Empyrean” satt på ”repeat” de senaste dagarna, och varje gång som skivan har startat om med ett snärtigt trumfill av Samuel Karstrand i låten Critical Mass så har ett leende brutit ut på mina läppar.

Om ni inte har hört en ton från det här Uppsala-gänget så tycker jag att ni ska föreställa er en mix av MEGADETH i början av 1990-talet, mer bestämt ”Rust In Peace” blandat med en hälsosam dos av SLAYER och framför allt DEATH. Tre band som har satt standarden för progressiv döds och thrashen, och som är episkt svåra att toppa. PARANORM, gott folk, kommer oerhört nära och det på en skiva som är bandets fullängdsdebut. Då fattar ni att det här bandet förtjänar er uppmärksamhet.

Låtmaterialet är stringent på en helt otroligt hög nivå – jag känner att varenda en av de åtta låtarna inte har ett uns av överflöd eller alibispel.  Det PARANORM lyckas så oerhört väl med är att tydligt visa var bandets musikaliska hemvist är men också demonstrera att det går att ingjuta sjudande liv i  framför allt thrashen. Och som all bra thrash så excellerar PARANORM i gitarrspel. Fredrik Kjellgren och Markus Hiltunen (även sång) lirar besjälat genom hela skivan. Riffen glöder och solona får mig att knyta nävarna i extas. Trumspelet är drivet och basspelet från Marcus Blom tillåts ta plats i låtarna och ljudbilden.

”Empyrean” är en sagolikt bra skiva som förtjänar att höras av många. Kolla in den.

Skivor

Iotunn – Access All Worlds

Lämna en kommentar

ARTIST: Iotunn
TITEL: Access All Worlds
RELEASE: 26/2 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Danmark har de senaste åren upplevt ett helvetiskt starkt uppsving inom sin metal. BAEST är fortfarande bandet som jag tror alla förväntar sig ska slå igenom stort, men frågan är om vi inte ska ta och lägga till IOTUNN som med sin ”Access All Worlds” ser till att lägga en mäktig grundsten för sin karriär.

Att IOTUNN, som betyder jätte, verkligen har en bra kommunikation inom bandet blir så oerhört tydligt. Samtliga låtar är väldigt genomarbetade, och faktumet att gitarrspelet ligger på en fin nivå kanske kan tillskrivas att det är bröderna Gräs som trakterar gitarrerna, men IOTUNN är sannerligen ett band som månar om sitt hantverk.

Bandet karaktäriseras som progressive power metal på Metal Archives, och det tycker jag att ni ska ta med en nypa salt. Ja, här finns progressiva inslag, men inte så mycket power metal av i alla fall traditionellt snitt. Snarare drar bandet åt dödshållet – sångaren Jón Aldará (HAMFERÐ, BARREN EARTH) svarar i alla fall för ett mäktigt growlande allt som oftast – och det är också symfoniska ambitioner med bandets musik.

Ja, Aldará. Jag tror inte jag är ensam om att haja till vid att han är med i IOTUNN. Denne färöiske sångare sjunger lika gudabenådat som i sina andra band, och har ni lyssnat på de banden så vet ni att den nivån inte är något att skämta om. Jag tycker att ni ska dra igång The Tower Of Cosmic Nihility längst ner i recensionen, dra upp volymen, och bara njuta. Och det är inte bara Aldará som drämmer i med en insats av kolossformat i den låten. Resten av bandet fyrar av en bredsida som heter duga.

Genomgående är ”Access All Worlds” en svindlande och ständigt överraskande skiva. Jag har lyssnat säkert över 30 gånger på skivan, och jag hittar fortfarande detaljer som får skivan att växa. Ta bara trummisen Bjørn Wind Andersens helt underbara dubblerandet av 16-delar på hi-haten och bastrummorna i The Weaver System och den ton av finskt vemod som bandet skickligt väver in i fler än en låt på skivan.

Ja, jag tror att ni förstår att ”Access All World” är en fantastisk skiva, och med tanke på vilken nivå IOTUNN lägger ribban på redan på debuten så kommer det att vara mycket intressant att följa bandet.

Skivor

Evergrey – Escape Of The Phoenix

Lämna en kommentar

ARTIST: Evergrey
TITEL: Escape Of The Phoenix
RELEASE: 26/2 2021
BOLAG: AFM Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Om det är någon som tvekat om EVERGREYs förträfflighet så tycker jag att man kan lägga undan tvivlen vid det här laget. Efter 2019 års ”The Atlantic”, en skiva som med eftertryck visade att de melankoliska melodiernas mästare från Götet de facto hade fått en nytändning, kommer nu hammarslaget som drämmer in detta faktum med stor emfas.

”Escape Of The Phoenix” är EVERGREY på en platå som de inte varit uppe på under en tid. Såklart finns här det som fans förväntar sig – det bres på med de stora känslornas palett genomgående – men här finns också ett band som känns friare i sina uttryck än på de tidigare skivorna. Inte minst så känns EVERGREY som ett band som nästan självantänder av självförtroende och pondus.

Inledande kvartetten Forever Outsider som har ett härligt drivande sväng och magiska melodier, Where August Mourns vars intro får mig att tänka på IN FLAMES när det bandet fortfarande var bra, otroligt vackra balladen Stories där Tom Englunds röst svävar fram i det närmaste besjälad, och Dandelion Cipher med mycket fint riffande från Henrik Danhage.

Och då kan jag säga att dessa låtar inte är de starkaste på plattan, ja inte ens duetten med James LaBrie från DREAM THEATER – The Beholder kvalar in här. Istället tycker jag att bandet låter som allra bäst i exempelvis Absence Of Sun som har ett oerhört fint pianointro från Rikard Zander vars insats på ”Escape Of The Phoenix” är en starkt bidragande faktor till att den här skivan är så episkt bra. Hans spel förstärker prick allt som det övriga bandet gör. Just Abscence Of Sun lyfter till den yttersta stratosfären inte minst i den mäktiga refrängen.

Jag känner att jag också ska nämna kompet med trummisen Jonas Ekdahl och Johan Niemann som inte bara driver musiken framåt, de gör det som ett samspelt instrument. Kolla bara in titellåten så kommer ni få ett fint exempel på inte bara hur EVERGREY låter när de tänder på alla cylindrar, utan också på hur ett komp låter när det klaffar fullständigt.

”Escape Of The Phoenix” är som ni förstår en drömlikt bra skiva, så pass bra att jag inte tvekar att skriva att det är EVERGREYs hittills bästa platta i karriären. Kolla in den.