Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Hannes Grossmann – The Crypts Of Sleep

Lämna en kommentar

ARTIST: Hannes Grossmann
TITEL: The Crypts Of Sleep
RELEASE: 2016
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är inte svårt att tycka om Hannes Grossmann – en trumslagare som har satt sitt avtryck i band som NECROPHAGIST, OBSCURA, BLOTTED SCIENCE och senast i alldeles utmärkta ALKALOID vars ”The Malkuth Grimoire” från 2015 tog förstaplatsen på min årsbästalista.

”The Crypts Of Sleep” är inte en speciellt ny skiva, den kom i början av september, men jag känner ändå att jag vill skriva om den då den är alltför bra för att inte få all den uppmärksamhet jag tycker den förtjänar.

Det som är det bästa med Hannes Grossmann är att han visserligen är en superteknisk trumslagare, men detta blir inte det viktigaste för honom att visa upp. För visst blir jag imponerad av de mer än fläskiga fillen, blastbeatsen och tekniken, men jag blir än mer imponerad av låtskrivartalangen som Grossmann i all evidens lägger fram på ett ytterst övertygande sätt.

Om ni lyssnade på första soloskivan – ”The Radial Covenant” – kommer ni känna igen er. Här på ”The Crypts Of Sleep” har han fått till än mer stringent skrivna låtar. I stort sett hela skivan är en enda lång triumfparad av musikalisk mumma som får mig att studsa till av häpnad och glädje.

Fina Hail Satan med sin monumentala tyngd och krossande refräng, rent geniala Oceanborn med sitt ystra sväng och avslutande kolosserna Beyond The Boundaries Of Death och Anima Inferna är dock låtar som sticker ut lite extra.

Produktionen är helt underbar. En frisk jordighet i hur trummorna låter är extremt uppfriskande. Gitarrerna och basen kommer fram helt ypperligt. Och framför allt – allt är positionerat så att det bildar en helhet där de individuella delarna aldrig skiner på någon annans bekostnad.

Gillar du smart, genomtänkt och extremt uppiggande progressiv teknisk death metal så har du redan koll på Hannes Grossmann. Alla andra: kolla in för helvete.

Skivor

Metallica – Hardwired…To Self-Destruct

Lämna en kommentar

img_1239ARTIST: Metallica
TITEL: Hardwired…To Self-Destruct
RELEASE: 2016
BOLAG: Blackened

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ett bevis på att tiden är relativ är att ett band som METALLICA utan vidare kan ta 8 år på sig mellan skivorna utan att egentligen påverkas ekonomiskt av detta, medan alla andra band (i stort sett) skulle gått under.

I nästan alla recensioner jag läst om ”Hardwired…To Self-Destruct” har tagit upp faktumet att METALLICA hade behövt en redaktör och en nej-sägare  (Mattias Kling i Aftonbladet) alternativt en sträng jävel som hade sagt till dessa megastjärnor att strama åt alla infall som finns på skivan.

Hade detta varit fallet så är jag helt övertygad om att skivan hade hamnat på minst ett steg upp på de flestas betygskalor. För med låtar som Atlas, Rise! (som för övrigt är en av de bästa låtarna bandet gjort efter det där storsäljande svarta albumet), effektiva Hardwired, grymma Moth Into Flame, stundtals rent fantastiska Confusion och avslutande Spit Out The Bone som är en synnerligen inspirerande låt så känns METALLICA högst relevanta, inspirerande och förbannat taggade. Det finns gott om nickningar åt både ”Load” och ”Re-Load” men referenserna till bandets 1980-tal överväger och känns helt ärligt menade från bandet.

Mycket i plattans förtjänster ligger såklart i att bandet i sig spelar rejält bra. Riffen känns verkligen inte alibiartade om jag säger så, och här finns rejält med accentspel från Ulrich som jag blir riktigt imponerad av. Plus att Hetfield sjunger så rasande bra att jag blir golvad under långa stunder. Men jag måste ge Greg Fidelman en eloge av stora mått, för äntligen låter METALLICA riktigt bra på skiva igen!

”Hardwired…To Self-Destruct” är METALLICAs bästa skiva sedan ”The Black Album” och den var värd väntan.

Skivor

In Flames – Battles

Lämna en kommentar

img_1233ARTIST: In Flames
TITEL: Battles
RELEASE: 2016
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 3/10
SKRIBENT: Martin Bensch

En stor fördel med att ha uppnått den grad av succé och framgång som IN FLAMES har gjort är att du behöver sannerligen inte bry dig om vad de flesta tycker om din musik.  Och det är ett verktyg som är bra att ha när IN FLAMES ger ut ”Battles”, en skiva  som kan vara det mest urvattnade och minst angelägna albumet bandet någonsin kommer att ge ut.

Mycket beror på den rent förfärliga produktion som Howard Benson är ansvarig för. Den är så lättviktig att jag får mer ut av att rensa kattlådor än att föröka njuta av hur ”Battles” faktiskt låter. I infomaterialet som följer med promon så pratar Björn Gelotte om hur avslappnad skrivprocessen och inspelningen var. Lite för avslappnad om ni frågar mig, då ytterst lite på skivan känns angeläget och vässat. Ibland kan jag ana lite av den känsla och förträfflighet som IN FLAMES sannerligen har skämt bort oss med tidigare, men de gångerna är alltför få och flyktiga för att jag ska vara nöjd.

Bandets nye trummis då? Jag kan säga så här: det är fantastiskt hur lite han kan säga med så fin teknik. Joe Rickard är en produkt av mängder av tid i inspelningsstudior och i mycket mer strömlinjeformade band än IN FLAMES. Det märks, för här finns ytterst kompetent spel men ingen känsla.

Avgör själva – för egen del är ”Battles” ett bottennapp av väldigt stora mått.