Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Firespawn – Shadow Realms

Lämna en kommentar


Shadow RealmsARTIST: Firespawn
TITEL: Shadow Realms
RELEASE: 2015
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ytterligare en så kallad supergrupp att lägga på minnet – även om det är svårt att använda begreppet när det gäller death metal utan att dra lite på munnen.

Förutsättningarna:

Fredrik Folkare och Alex Friberg från NECROPHOBIC på gitarr respektive bas.

L-G Petrov och Victor Brandt från ENTOMBED.

Matte Modin på trummor, och huvudanledningen till att jag är lite till mig över bandets förstlingsverk ”Shadow Realms”. Modin är en förstklassig bängpiskare på trummor och det är verkligen kul att höra hans numera extremt varierande spel på en skiva där låtarna ligger på en stundtals väldigt bra nivå.

FIRESPAWNs musik är, om jag jämför med i alla fall ENTOMBEDs, mycket mer extrem. Detta är verkligt skitig och fartfylld death metal som pendlar mellan oerhörd hastighet ( The Emperor, Spirit Of The Black Tide, Ruination för att nämna några) och tung mäktighet (Lucifer Has Spoken, Necromance med tydliga DECAPITATED-vibbar i introt och Ginnunga), och med medlemmarnas erfarenhet och rutin så är det inte konstigt att det oftast fungerar alldeles utmärkt.

FIRESPAWN bjuder inte på något speciellt nydanande, och det är väl det enda som någon kan anmärka på, men det har släppts och kommer att släppas betydligt sämre death metalskivor än ”Shadow Realms”. Kolla in den.

Skivor

Moloken – All Is Left To See

Lämna en kommentar


Moloken AllARTIST: Moloken
TITEL: All Is Left To See
RELEASE: 2015
BOLAG: Temple Of Torturous

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ny skiva från bandet med det oerhört lämpliga namnet – MOLOKEN – och det säger jag som en komplimang. Jag föll stenhårt för bandet runt tiden för ”Rural” som kom 2011 och hyllade den skivan med stora ord.  Att säga att jag sett fram emot nytt material från bandet är en underdrift.

”All Is Left To See” är en skiva som inleder en albumtrilogi. Vad jag förstår är ämnesvalet något som ligger bandet nära – en närståendes onda cirkel och hur denna påverkade i stort sett alla i den personens omgivning. Jag var med andra ord beredd på att bli än hårdare drabbad av musiken än vad jag blev av föregående skivor. Och det vill inte säga lite!

MOLOKEN uppfinner inte hjulet på sin tredje platta. Har du hört bandet innan så vet du vad du kommer att få – bandets atmosfäriska sludge tillhör bland det bästa du kan få inom subgenren – och bandets uttryck är sig likt även på denna plattan. Jag njuter storligen av gitarristerna Kristoffer Bäckström och Patriks Ylmefors hemsökande gitarrslingor som ömsom smeker ömsom oroar hörselgångarna. Längsta låten på skivan Seventh Circle är ett ypperligt exempel på detta. På köpet får ni ett inledande suveränt sväng signerat basisten Nicklas Bäckström och trummisen Jakob Burstedt. Medan jag ändå är inne på kompet så måste jag lyfta fram min uppskattning av att bandet haft klokheten att lyfta fram basen föredömligt i ljudbilden. Detta då basen trakteras fullständigt suveränt av Bäckström som växlar ledigt mellan brötspel och smekande lir. Detta gäller även trumspelet som är väldigt följsamt från Burstedts sida. Han spelar alltid för låten – och tro mig, denna killen skulle kunna smäcka på betydligt värre tekniska grejer än som kommer fram på skivan – och detta är väldigt bra vad skivan anbelangar.

”All Is Left To See” känns betydligt mer personlig än både ”Our Astral Circle” och ”Rural”, skivor som hade musik som verkligen trängde under huden. Med senaste skivan känns det dock som om bandet tagit ytterligare ett steg och lyckas på ett väldigt fint och mörkt sätt kanalisera den känsla som det inte alltför avlägsna förflutna har utsatt bandet för. Vi vet ju med oss att ofta när band drar till med orden ”vi skriver om det som pågår runt omkring oss, i vår omedelbara närhet” eller om någon överstånden kris så kan – och blir det ofta – ett ganska slätstruket resultat för att inte säga rent uselt. MOLOKEN lyckas med att på ”All Is Left To See” övertyga mig om att ta deras historia på allvar – och verkligen se fram emot fortsättningen på historien.

Skivor

Vreid – Sólverv

Lämna en kommentar

Vreid - SólvervARTIST: VREID
TITEL: Sólverv
RELEASE: 2015
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Når byane brenn
Står fjedli igen

Min relation till norska VREID inleddes med, eller strax före, utgivningen av bandets femte album ”V” år 2011. Bandets historia är dock längre än så, och förra året kunde man fira tioårsjubileum. VREID har alltid gjort extremmusik av hög kvalitet, och med åren har arvet från den norska black metal-scenen förfinats och förvaltats på ett både utmärkt och utmärkande sätt. Med sin sjunde giv, ”Sólverv” visar bandet att det tillhör de yppersta i landets extrem metal-liga.

VREID hade på sina första album en blandning av låtar sjungna på engelska och på sitt ursprungliga tungomål, den utpräglade dialekten sognamål. Från den fjärde skivan ”Milorg” (2009), har sången uteslutande varit på engelska, och bandets framgångar runtom i världen har ökat från album till album. Med årets platta drar man sig åter mot ursprunget, både musikaliskt och genom att denna gång hela albumet framförs på sognamål. ”Åter till rötterna” känns på många sätt som ett tema för denna platta; åter till det egna språket, i lyrikens teman och åter till den svärtade metalmusikens kärna.

Lyriken på ”Sólverv” är en gnistrande hyllning till naturens kraft, den vilt otämjda norska fjällnaturen. ”När städerna brinner, står fjällen kvar”; vår tid kan komma att förgås, men naturen har kraften att återupprätta ordningen. Bandmotorn och basisten Jarle ”Hvàll” Kvåle är liksom tidigare huvudsaklig upphovsman till både text och musik, och säger sig denna gång varit djupt inspirerad av hembygden i Sogndal och naturen därikring. Det känns också som att låtar som Haust, Ætti sitt fjedl, Storm frå vest och titelspåret Sólverv representerar något av essensen av bandets musik och idé.

VREID kan väl sägas ständigt ha tassat lite strax bakom de allra namnkunnigaste norska metalgrupperna, inte fått det där riktiga genomslaget de förtjänar, samtidigt som bandet alltid åtnjutit respekt både inom scenen och i musikvärlden i stort. Jag hoppas och tror att ”Sólverv” kan bli den platta som lyfter fram bandet bland de allra främsta, och tror också att detta album kan bredda lyssnargrupperna med sin variationsrikedom. Att texterna framförs på icke-engelska borde idag inte vara något hinder. ”Sólverv” är helt enkelt ett av årets bästa album, så här långt.