Kategoriarkiv: Skivor

Persona Non Grata – Quantum Leap

ARTIST: Persona Non Grata
TITEL: Quantum Leap
RELEASE: 2011
BOLAG: Massacre Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Kitty Rossander

Vissa skivor blir man inte klok på och jag måste erkänna att PERSONA NON GRATAS “Quantum Leap” är en sån. Jag har lyssnat och lyssnat och lyssnat lite till men inget fastnar.

Bandet har funnit sedan 2003 och det här är andra albumet. Jag kände inte till dem innan och överraskas av att läsa att det är progressiv rock från Grekland! Det är inte mycket grekiskt i min playlist, det erkänner jag. Mycket spännande.

Skivan drar igång med ett par basknäpp, några slag på trummorna, en ylande gitarr och sedan kommer det som för mig är bandets allra starkaste kort; Aris Pirris röst! Han sjunger på ett sätt som känns nytt för mig. Det är varierat, högt och lågt om vartannat och ibland känns det som att han bara visar vad han kan men ibland är det riktigt effektfullt (och ibland får jag ALANIS MORISSETTE-vibbar). Musiken är pampig och när Aris tar de riktigt höga tonerna är det nästan så jag får gåshud. Evil Feelings hade jag markerat som en favoritlåt tidigt och den och Redemption Of Sins ärnog fortfarande mina favoriter. Inledningen på 9 AM News med den talande rösten (nyhetsreporter, antar jag) tilltalar mig å andra sidan inte alls. Jag gillade det inte när DISTURBED gjorde det, jag gillade det inte när SABATON gjorde det. Det är inte min grej, jag tycker det är störande.

Jag tycker någonstans synd om skivor som denna. Den är bra, det är något nytt (för mig i alla fall) och inte minst är det en magnifik röst. Ändå har jag slitit för att kunna skriva något alls, för att ha en åsikt om den. På något vis faller den, platt, magplask. Något saknas och jag vet inte vad. Kanske är det bara ett grekiskt sound som jag inte är van vid. It just doesn’t do it for me. Jag blir mer än gärna motbevisad.

 

Animals As Leaders – Weightless

ARTIST: Animals As Leaders
TITEL: Weightless
RELEASE: 2012
BOLAG: Prosthetic Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När man närmar sig en skiva av ANIMALS AS LEADERS bör man vara medveten om två saker, ingen sång kommer ges plats vilket leder till den andra saken – instrumentalister i kaliber med bandmedlemmarna kommer ta varenda chans att visa prov på exakt hur bra de är.

Vissa köper detta rakt av. Andra avfärdar musiken som ett symptom på att musiker i vissa fall inte inser att det kan vara idé att emellanåt hålla igen något.

För det kräver ett visst kynne om man ska gilla denna typ av musik. Förutsättningarna: två gitarrister som lirar på åttasträngade gitarrer – grundaren Tosin Abasi och Javier Reyes samt en trummis i form av Navene Koperweis som ni kanske känner igen från FLESHWROUGHT visar under 46 minuter upp prick vad de går för. I stora delar gillar jag vad jag hör – ”Weightless” är fylld med ekvilibristik vad gäller instrumentella färdigheter – bristerna uppdagas snarare i att det att jag upplever att låtarna som sådana inte är av samma kaliber som föregående skiva.

Och då tappar man ju sugen efter ett tag trots att låtar som An Infinite Regression, Earth Departure och Isolated Incidents är alldeles förträffliga. Jag märker gång efter annan att jag ibland stänger av hjärnan och tänker på annat för att haja till när partier jag gått igång på sedan lyssning ett dyker upp.

”Weightless” är en helt okej platta – men jag vill gärna hålla ANIMALS AS LEADERS till högre nivåer än så – så denna gång blir det inte ett fullt så högt betyg som till debuten.

Asphyx – Deathhammer

ARTISTpress_cover: Asphyx
TITEL: Deathhammer
RELEASE: 2012
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Vad finns egentligen att hämta i den holländska extreme metal-myllan i tiden mellan nu – läs HAIL OF BULLETS, och då – läs PESTILENCE? Inte seriöst mycket, förutom nu albumaktuella ASPHYX som måste sägas tillhöra både “nuet” och “dået”. Och över alltihop hittar man en viss Martin van Drunnen…

Med “Deathhammer” släpper ASPHYX sitt åttonde studioalbum, och därmed sitt andra sedan återföreningen 2007. Av ursprungsmedlemmarna från 1987 återfinns i dagens sättning endast trummisen Bob Bagchus, medan vokalisten Martin van Drunnen gjorde sin tidiga insats i bandet 1990-92 och även var den som sjöng på bandets två första albumsläpp. Innan dess hade van Drunnen gjort tjänst i PESTILENCE åren 1987-89 och lagt sång även på det bandets första två skivor, och senare i karriären hittar vi Martin van Drunnen i flera olika konstellationer, och även som sångare på ett svenskt albumsläpp, COMECONs “Converging Conspiracies” från 1993. Numera heter huvudbandet HAIL OF BULLETS, men van Drunnens insats i ASPHYX är definitivt ingenting gjort med halva hjärtat. Det den rösten bjuder oss här är guld.

“Deathhammer” inleds med Into The Timewastes där lyssnaren kastas rakt in i hetsigt tempo och vokalistens dova growl. En hetsighet som därefter i titelspåret ökar till storm. Med neddraget tempo och en pressande tyngd drivs sedan Minefield framåt av van Drunnens röst tillsammans med släpiga gitarrer – detta spår utgör en av plattans höjdpunkter. Sedan böljar dödshammaren vidare med ömsom snabb snärtighet i vissa spår, ömsom dov doomighet i andra, och somliga partier med både snabbhet och släpighet i sig samtidigt, med smattrande trummor över ödesmättat gitarrlir. Martin van Drunnens röst driver och river, dånar och sårar, ibland med en överton som får mig att tänka på Tompa Lindberg och tidiga AT THE GATES.

Detta kan knappast kallas sofistikerat, men ASPHYX har med “Deathhammer” monterat ihop ett album som inte släpper taget i första vändan. Växlingen mellan snabba, intensivt korta dödsdängor och tunga, trögflytande 6-7-minuters malande doom-bestar kulminerar i avslutande rappa Vespa Crabro samt den oss till botten dragandes åttaminuterskolossen . Efter att ha mörbultats med dryga 45 minuter hammare av döds är det svårt att resa sig upp och gå. Jag blir hos ASPHYX en vända till…