Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Celestial Decay – Contradictum

Lämna en kommentar

contradictumARTIST: Celestial Decay
TITEL: Contradictum
RELEASE: 2010
BOLAG: Music Alliance

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag hoppade rakt in i lyssnandet på “Contradictum” från TORTURE DIVISIONs “Evighetens Dårar II” –  ett ganska stort hopp som inte direkt talade till CELESTIAL DECAYs fördel initialt. Det börjar inte heller bra –  jag är inte ett stort fan av berättarröster och det skär sig i öronen över den storvulenhet som demonstreras i öppningsspåret In Rememberance, en storvulenhet som mycket få band kan komma undan med överhuvudtaget. Tack och lov tar det sig – skivan bjuder på tillräckligt mycket bra musik och spelskicklighet från de inblandande musikerna för att tillfredställa mig inte totalt, men till stora delar.

“Contradictum” är en lång platta – inte mindre än 16 spår brottas om uppmärksamheten och enda gången det verkligen styrs ner i diket är när bandet drar igång en cover av R ‘n’ B artisten Rhiannas låt Unfaithful – trots att bandet spelar bra ställer jag mig mycket undrande till att ha med låten på plattan.

Desto roligare är det att lyssna på låtar som Silent Embrace och No Need For A Hero som bjuder på verkligt bra spel. Likadant är det med stycken som C.R.O.D. och avslutande, väldigt intressanta, sviten Final Night som börjar med ett fejkat tal av George W. Bush i vilket han tar på sig rollen som diktator med mål att kontrollera USAs befolkning samt kuva resten av världen med hjälp av de massförstörelsevapen han förfogade över. Resten av sviten bjuder på över 20 minuters musik som drar åt alla håll och kanter – och detta gör bandet riktigt bra.

Produktionsmässigt finns en del att önska – trumnörd som man är tycker jag att dessa låter lite för instängda bitvis och jag tror att skivan hade vunnit på om trummorna hade låtit lika maffigt frisläppta som de övriga instrumenten.

Sammantaget gör CELESTIAL DECAY mycket rätt med sin debutplatta – de vinner inte över mig helt och hållet, men bjuder på en hel del intressant musik som trots sina brister till stora delar gör jobbet.

Skivor

Brain Drill – Quantum Catastrophe

Lämna en kommentar

ARTIST: Brain Drill
TITEL: Quantum Catastrophe
RELEASE: 2010
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det här är en platta som gjord för oss som gillar teknisk dödsmetall med avsevärda inslag av grind. Om man varit bekymrad över att BRAIN DRILL skulle ha mesat till sig sedan debuten ”Apocalyptic Feasting” kan jag bara säga att de fortfarande har aggressiviteten uppskruvad till max.

Musiken väller ut som en flod av lava redan från starten och tar, precis som med debuten, en god stund att komma in i och smälta. Precis som med föregångaren är spelet en ren uppvisning i teknik och bländar i alla fall mig storligen. Ron Casey är mannen bakom en av de absolut värsta uppvisningarna i tekniskt trumspel helt i paritet med exempelvis Brad Fickeisen (ex-THE RED CHORD), som jag hört detta år. Vilket naturligtvis är helt i sin ordning då BRAIN DRILLs musik verkligen står och faller med trummisen. Strängbändarna i form av gitarristen Dylan Ruskin och bassisten Ivan Munguia visar också på en våldsam skicklighet med helt sinnesjuka övningar som får mig att tappa hakan. Steve Rathjenskriker/growlar också han med en inlevelse som matchar både hans medmusikers lir och låtmaterialet mycket bra.

Det som BRAIN DRILL har förbättrat sedan debuten är produktionen. Speciellt trumljudet på ”Apocalyptic Feasting” var supertriggat, och visserligen är fortfarande bastrummorna så även på ”Quantum Catastrophe” men övriga trummor låter så mycket naturligare än på debuten. Produktionen är som helhet mycket matigare och fetare – gitarren låter verkligen brutalt bra, men jag hade gärna sett att basen kommit fram ytterligare något mer än vad den gör.

Låtmässigt känner jag igen mig från ”Apocalyptic Feasting” men låtarna på ”Quantum Catastrophe” är mer genomtänkta än till att bara vara rena uppvisningar i tekniskt spel. Monumental Failure har redan seglat upp som en favorit ända sedan jag hittade låten på YouTube, men här finns såklart så mycket mer godis att hämta – titellåten exempelvis som är en för döds/grindband rejält lång njutningslyssning som klockar in på 16 minuter!

Det är riktigt kul att höra ett BRAIN DRILL som har höjt sig flera snäpp, framför allt låtskrivarmässigt, och som bjuder på en makalös audiell nedsänkning i ett ljudinferno som inte gör mig besviken. Gillar man verkligt extrem döds/grind bör man kolla in ”Quantum Catastrophe”.

Skivor

Aeternam – Disciplines of the Unseen

Lämna en kommentar

Aeternam - “Disciples of the Unseen”ARTIST: Aeternam
TITEL: Disciplines of the Unseen
RELEASE: 2010
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Shadows

AETERNAM är ett kanadensiskt metalband som nu släpper debuten “Disciples of the Unseen”. Bandet ligger på Metal Blade och skivbolaget skriver i promoutskicken att bandets musik passar fans av bland annat BEHEMOTH och NILE. Det är alltså death metal vi pratar om, och om det är något som i någon mån skiljer AETERNAM från andra band inom genren är det bandets influenser från mellanöstern. Det kan låta lite konstigt att ett kanadensiskt band spelar döds med inslag från mellanöstern men det är väl egentligen inte konstigare än amerikanska NILEs fascination för Egypten. Dessutom har AETERNAMs sångare Ash rötter i Marocko.

“Disciples of the Unseen” är bandets debut och även om man inte har läst skivbolagets information tar det inte många sekunders lyssning för att höra likheterna med ovan nämnda BEHEMOTH och NILE. Det är kanske inte lika hårt och brutalt som NILE eller lika mörkt som BEHEMOTH. Snarare är det lite mer melodiskt och atmosfäriskt. Likheten med framförallt BEHEMOTH kan dock inte nog betonas. På skivans tio låtar växlar bandet mellan å ena sidan det finstämda och andra sidan fullt ös med blast beats. Ofta växlar det dessutom flera gånger i samma låt. Influenserna från mellanöstern är genomgående men de tar inte överhanden. Ofta märks de tydligast i inledningen eller avslutningen av låtarna. Undantaget är inledande instrumetala Ars Almadel med tydliga gregorianska inslag samt lugna akustiska Iteru som mitt i skivan erbjuder en paus från manglet.

Trots att detta är bandets debut känns skivan mogen. Produktionen på skivan gör dock tyvärr att trummorna bitvis låter ganska livlösa och programmerade. Precis som Metal Blade skriver kan AETERNAM vara något för dig om gillar NILE eller kanske framförallt BEHEMOTH. Även fans av annan death metal kan nog hitta något på “Disciplines of the Unseen” som de gillar. Problemet med skivan är den stora likheten och jämförelsen med BEHEMOTH. Tyvärr har AETERNAM ganska långt upp till de polska förebilderna, och varför lyssna på den sämre kopian när originalet släppt så många bra album? Med detta sagt är det dock inget dåligt album de släpper ifrån sig och det kommer nog att hitta sina lyssnare. Till nästa skiva kan man bara hoppas att bandet utvecklats och i större utsträckning hittar sin egen nisch.

/Shadows