Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Agoraphobic Nosebleed – Agorapocalypse

ARTIST: Agoraphobic Nosebleed
TITEL: Agorapocalypse
RELEASE: 2009
BOLAG: Relapse

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Jonas Andersson

Vad får du om du sammanför en trummaskin med crust-/grindgitarrer och toppar det hela med tre vansinniga galningar med strupförstörelse som största hobby. Jo, AGORAPHOBIC NOSEBLEED. Och för detta behövs ett nytt ord, för kaos räcker inte.

Den tunga insikten som slår mig när jag hör detta är att jag inte riktigt är så hård som jag trodde. Det här är helt klart för extremt för mig, ändå så är ”Agorapocalypse” ett återhållsamt album om man blickar mot vad bandet tidigare knåpat ihop. På ”Altered States of America” samsades 100 låtar på 22 minuter, här är det 13 låtar på 29 minuter. Skivan är faktiskt ganska rik på variation (allt är relativt), Hung from the Rising Sun har en härlig punkkänsla över sig (och även ett snyggt SLAYER-minande mittsolo), i Question of Integrity så sänks tempot och ett trumsolo (på trummaskin!) får också plats. Även Timelord Two går i ett makligt tempo och det är först här jag uppskattar musiken på allvar. När det grindas på som mest i låtar som Ex-Cop och Agorapocalypse Now så får jag enbart huvudvärk.

Coolt att bandet finns, men något större fan får de inte i mig. Tyvärr.

/Jonas Andersson

Skivor

Despite – In Your Despite

Lämna en kommentar

despite2009ARTIST: Despite
TITEL: In Your Despite
RELEASE: 2009
BOLAG: Tractor

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Amelie

Godkänd Göteborgsdöds
Melodisk death metal tilltalar mig alltid, och inledande spåret Mindplague på DESPITEs första fullängdsalbum talar till mig just i termer av melodeath i välkänd göteborgsanda. Förväntningarna stiger med det sköna andraspåret Rein, men tyvärr kommer de delvis på skam vartefter resterande spår på ”In Your Despite” presenterar sig.

I tider då det känns som det går tretton på dussinet av svensk melodisk döds, krävs något eget för att musiken ska fastna, något utöver det som bjuds på annat håll. ”In Your Despite” innehåller en samling bra metallåtar, varken mer eller mindre. Inget sticker ut och inget faller ur ramen. Ja, det korta instrumentala mittenspåret Mechantical är annorlunda, men tar å andra sidan inte någon självklar plats i sammanhanget. Över huvud taget saknar jag en känsla av sammanhang. Plattan består av ett antal bra låtar där de främsta är ovan nämnda Rein, med myckent skönt gitarrlir samt avslutande explosiva 2-minuterskaskaden No Fucking Way. Sju bra låtar ger dock inte automatiskt ett bara album. Då hjälper det inte heller att Knut Agnred (från Galenskaparna/After Shave) oförmodat gör ett galant inhopp med rensång i inledningslåten Mindplague.

DESPITE bildades 1998 och om bandet hade släppt denna skiva då, för tio år sedan, skulle den antagligen fått, och varit värd, större uppmärksamhet. Nu försvinner, tyvärr, ett gediget dödsmetallhantverk i floden av liknande musik av likaledes god kvalitet. Att ett album tidsmässigt är kortare än gängse, har väl ingen betydelse i sig men det innebär i det här fallet att hoppet om att något ska sticka ut och tända till, ändas efter knappa 25 minuter. Så en inledande nyfikenhet på och entusiasm över DESPITEs debut resulterar slutligen i en viss besvikelse. Ändå, ingen som suktar efter god melodisk döds behöver känna sig bedragen efter ett införskaffande av detta album.

/BiblioteKarin

Skivor

Adagio – Archangels in black

Lämna en kommentar

Adagio2009ARTIST: Adagio
TITEL: Archangels in black
RELEASE: 2009
BOLAG: Listenable

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Mats Manhammar

Franska ADAGIO är tillbaka med sin fjärde studioplatta. Denna gång har man med sig en ny sångare och ett lite mörkare sound.

ADAGIOs musik kan beskrivas som neoklassisk progressiv metal. Den är både teknisk och komplex. Skivan innehåller allt från keyboards och dubbeltramp till klassiska inslag i form av orkestrala partier och små mellanspel på flygel. Här och där kan man t.o.m. hitta enstaka partier med growl och blastbeats. ADAGIOs medlemmar är tekniskt mycket skickliga och vi bjuds på många härligt snabba gitarrsolon.

På ”Archangels in Black” har ADAGIO återgått till ett lite mörkare sound. Bandet har försökt skapa en mörk atmosfär både textmässigt och musikaliskt. Jag välkomnar verkligen denna utveckling. Låtarna har titlar som Vamphyri, Undead och Twilight at Dawn och man sjunger alltså bl.a. om död, mörker och vampyrer. Tidigare nämnda Vamphyri samt The Astral Pathway tillhör mina favoriter, men låtmaterialet håller hygglig klass överlag. Finske Christian Palin har inför denna skiva ersatt Gus Monsanto bakom mikrofonen. Christian var enligt gitarristen, låtskrivaren och bandledaren Stéphan Forté aktuell redan förra gången bandet bytte sångare. Den gången sprack det dock på hans dåliga engelska uttal. Enligt uppgift ska han ha jobbat på det, men bitvis är hans engelska fortfarande riktigt risig. Utan texthäfte hade det varit helt omöjligt att hänga med i svängarna. Rösttekniskt är Christian duktig, men hans dåliga uttal saboterar tyvärr totalupplevelsen.

Gillar du teknisk metal med många gitarrsolon och inslag av klassisk musik bör du definitivt kolla in den här skivan. En mycket stark sexa delar jag ut till ADAGIO. Om de vässar låtskrivandet lite till och skickar Christian Palin på språkresa så kommer betyget sannolikt att höjas minst ett snäpp till nästa skiva.

/Mats Manhammar