Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Kvaen – The Formless Fires

Lämna en kommentar

ARTIST: Kvaen
TITEL: The Formless Fires
RELEASE: 21/6 2024
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

För två år sedan recenserade jag KVAENs ”The Great Below”, en skiva som vid tiden för släppet var hypad bortom  gränser. En hype som visade sig vara helt och fullt befogad. Jacob Björnfot hyllades och vilken annan skapande människa som helst hade kanske tyckt att nu blev det än mer press att göra en redigt bra skiva, igen.

Men nä, Björnfot verkar inte vara funtad som de flesta, för satan vilken tredjeskiva han har gjort med ”The Formless Fires”. Jag hade kunnat skriva en karbonkopia av min recension av ”The Great Below” i fråga om förträffligheten i alla fall.

Men jag misstänker att ni vill veta lite mer om vad som gör ”The Formless Fires” så bra? Tänkte väl det.

Det första som jag tänker på är att gitarrspelet, redan lysande sedan innan, har höjts ytterligare ett snäpp. Den här skivan briserar med solon som glöder intensivt. I stort sett varenda låt har solon antingen av Björnfot själv eller gästande musiker som DARK FUNERALs Shaq Mol i The Wings Of Death eller NECROPHOBICs/IN APHELIONs Sebastian Ramstedt i Traverse The Nether. 

Det andra jag tänker på är att nu får vi trumspel av Fredrik Andersson som varit KVAENs livetrummis sedan 2021, och detta lyfter skivan något enormt. Maken till kreativitet som Andersson visar upp här – utan att ta över ett uns på bekostnad av låtarna – sväng, driv, fantastiskt bruk a bastrummorna och en frenetisk närvarokänsla – gör att låtarna lyfter än mer.

För här finns inte en enda svag låt, och det är ytterst svårt att låta bli att skivan går varv efter varv. Här finns både det högstämt episka, triumfatoriska och det härjiga – ingen del känns främmande eller obekväm. Med osviklig känslomässig precision lyckas Björnfot beröra både intellekt och känsla. ”The Formless Fires” är inte bara en rejäl dos metal från Kalix, det är en skiva som med emfas slår fast att Jacob Björfot är en av landets bästa låtskrivare och att KVAEN förtjänar en massiv publik över hela världen. Kolla in den.

Skivor

Nestor – Teenage Rebel

Lämna en kommentar

ARTIST: Nestor
TITEL: Teenage Rebel
RELEASE: 31/5 2024
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Robert replikerade att NESTOR *är la knappast din grej?!”.

Mitt svar: ”Skojar du? Älskar NESTOR”.

Jag har lyssnat orimligt mycket på bandets första skiva, som jag tyckte hade några riktiga stänkare till låtar – 1989, Fireside, den otroligt ostiga balladen med Samantha Fox Tomorrow. Det var oförblommerad nostalgi parad med en bra känsla för att skriva låtar som satte sig. Därför har jag både längtat och bävat för nytt material med bandet. Som ni förstår av betyget så tycker jag att detta är bättre än ”Kids In A Ghost Town” som Robert delade ut en betygsåtta till när den kom 2021. 

Kvar är den totala nostalgin – och då menar jag inte bara hur skivan låter, utan den nostalgi som finns i låttexterna. Det fylls på med revanschlusta, att här ska det minsann inte ges upp inför Jante utan det ska visas att det visst går att make it men också vara sentimental när det gäller forna flammor och känslan av att återvända till sin hemstad.

Ostigt räcker liksom inte till för att beskriva vad NESTOR sysslar med. Och ändå är det oerhört svårt, ja nästan omöjligt, att inte gilla detta trots att skivan är drabbad av viss balladsjuka.

”Teenage Rebel” är en skiva som slinker ner utan minsta tuggmotstånd för mig – de lite dryga 41 minuterna som skivan varar tycker jag snarare är helt perfekt i längd, jag har tenderat att låta skivan bara starta om  för låtarna ligger på en jämnare och högre nivå än på debuten. ”Teenage Rebel” var helt klart värd väntan för oss älskare av 80-talet. Kolla in den.

Skivor

Wormwood – The Star

Lämna en kommentar

ARTIST: Wormwood
TITEL: The Star
UTGIVNING: 31 maj 2024
BOLAG: Black Lodge

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Detta är en sorglig historia. Missförstå mig inte, det är en helt fantastisk – men sorglig – historia!

Konceptet på ”The Star” avhandlar nämligen hela universums undergång och människans reaktioner på och inför densamma. Denna gång är det inte, som i föregångaren ”Arkivet”, mänsklighetens misshandel av sin egen planet som orsakar katastrofen utan en stjärna som drar genom galaxen och ödelägger allt. Människorna regerar på olika sätt inför den annalkande katastrofen och spåren på plattan, från Stjärnfall till Ro, låter oss följa uppvaknandet, insikten, reaktionerna och den oundvikliga och totala förintelsen. Jag får genast Mats Strandbergs mycket starka bok Slutet i tankarna.

Men det här är som givet ingen bok utan detta är tonsatt berättande i text och musik. WORMWOOD har gett oss ett antal starka album under sin existens. Sedan ”Nattarvet” (2019) är jag en trogen följare och ”Arkivet” (2021) är för mig det årets allra främsta album. Trilogin avslutas med aktuellt album så mina förväntningar på ”The Star” har varit verkligen höga. Och de infrias. Jag blir inte riktigt fullt lika personligt berörd av katastroftemat denna gång, mänsklighetens misshushållning med planeten är ett mycket troligare scenario för vår undergång, men musikaliskt är albumet minst lika starkt som företrädaren.

WORMWOOD utvecklar här sin melodiska svartmetall ytterligare och skickligheterna hos musikerna är genomgående och uppenbar, liksom låtskrivandet av främst Tobias Rydsheim. Sångaren George ”Nine” Ekbladh är en vokalist av rang, en av Sveriges främsta inom extrem metall för närvarande. Hans röstomfång och variationsbredd ges allt utrymme som krävs på ”The Star”, även förtjänstfullt och sparsmakat kontrasterat med sång av Alexandra Segerström på några spår.

De folkmelodiska inslagen är mycket sparsamt förekommande på plattan och även om jag kan gilla desamma är det inget jag saknar här. Detta känns också naturligt när bandet konceptmässigt i princip gått från historisk tid i ”Nattarvet” via brännande nutid i ”Arkivet” till ren framtid i ”The Star”. Generellt ser vi en fortsatt utveckling av musiken samtidigt som det aldrig är någon som helst tvekan att det är WORMWOOD vi hör.

Jag kunde orera en hel massa om de enskilda låtarna på albumet men nöjer mig med att lyfta fram de båda i stort sett svenskspråkiga spåren, övriga är på engelska, vilka på ett utmärkt sätt ramar in plattan; inledande Stjärnfall och avslutande Ro (se video nedan). Båda musikaliskt rika och känslomässigt starka i musik såväl som lyrik. Ett signum som också gäller hela albumet som sådant. Andra riktigt starka låtar är exempelvis Liminal och Suffer Existence. Men det finns verkligen inga svaga spår denna gång och störst av allt är albumets helhet.

Ur Ro:
Stilla den törst om ändlös sömn
spika mig fast i Sednas* kött
Svälj ankaret av tid och dröm
och allt blir återfött

Stilla den lust om ofärd och fördärv
kedja mig fast i Sednas svans
Svälj sol som gav oss liv på denna jord
nu skall jag äntligen få ro

“The Star” berör på djupet om än inte, som ovan sagts, på riktigt samma personligt känslomässiga plan som “Arkivet”. Musikaliskt är detta dock storslaget och ett av årets hittills främsta album.

* Sedna – ”hos inuiterna i Nordamerika motsvarigheten till uttrycket ’moder jord’, fast hon lever i havet”. (ur svenska Wikipedia)