Kategoriarkiv: Skivor

Darkened – The Black Winter

ARTIST: Darkened
TITEL:The Black Winter
RELEASE: 27 maj 2022
BOLAGEdged Circle

BETYG: 8
SKRIBENT: Amelie

Albumet inleder med stormljud och akustisk gitarr i introspåret, vilket ger rysningar av förväntan, innan det smackar på för fulla segel i första riktiga spåret Blood. ”The Black Winter” bjuder på skäppan rågad med traditionell death metal. Vill du ha din döds i grunden precis så som det länge låtit är det till DARKENED du ska vända dig. Med sitt andra album följer bandet samma linje som i debuten ”Kingdom Of Decay” för två år sedan. Överraskningarna är få och igenkänningarna desto fler. Samtidigt lyckas bandet inom ramarna variera musiken på ett högst njutbart sätt.

Medlemmarna i DARKENED är erfarna musiker som kommer från spridda geografiska håll. Från Sverige gitarristerna Hempa Brynolfsson och Linus Nirbrant samt basisten Tobias Cristiansson. Bakom trummorna brittiska Andrew Whale och så kompletteras bandet med kanadensiska vokalisten Gord Olson. Sammantaget musiker med många års erfarenhet från band som BOLT THROWER, DISMEMBER, GRAVE, MEMORIAM och THIS ENDING.

Det här är traditionell döds med traditionellt dödssound, Dan Swanö är med i produktion och mixning. Inom dessa ramar lyckas DARKENED dock skapa en variation som stimulerar lyssnandet, det blir aldrig någonsin tråkigt. Anslaget må vara traditionellt men framförandet är piggt och engagerat. Inget lämnas åt slumpen. Produktion och musicerande är som förväntat förträffligt. Gord Olson growlar sig förtjänstfullt igenom låt efter låt, som sig bör i ungefär samma tonläge och vill man höra honom i ett bredare register rekommenderas ANGELBLAST där han, tillsammans med bland annat just Hempa Brynolfsson, bjuder på en mer svärtad metal.

Men här och nu rekommenderas varmt ”The Black Winter” för dig som aldrig tröttnar på väl genomförd, pigg och nutida traditionell döds.

Misery Index – Complete Control

ARTIST: Misery Index
TITEL: Complete Control
RELEASE: 13/5 2022
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Varje gång jag skriver en recension av en MISERY INDEX-skiva så brukar jag nämna att bandet är från Baltimore i Maryland. Jag gör, såklart, det av en anledning då jag gärna vill höra staden ljuda i bandets musik. Baltimore är en stad som har plågats av misskötsel, förfall, all upptänklig kriminalitet och som samtidigt är en stad som hyser institutioner som Johns Hopkins – ett av världens mest ansedda universitet. Detta har skapat en smältdegel av det proletära och det avancerade som jag tycker går som en röd tråd i MISERY INDEX musik.

Här finns absolut teknikaliteten som bara mästare kan åstadkomma, men också den rena vreden. ”Complete Control” sammanfattar dessa saker ypperligt, för trots att jag känner mig hemma i MIs musik från tidigare skivor där dödsmetallen skiner igenom tydligare än på bandets allra första skivor, så finns här nu ett fantastiskt hardcore-element som gör att bandet känns både fräscht och tillbakablickande. Letar ni efter ett band som skruvar en hel massa på ett förnyat sound och ett nytt uttryck, ja, då får ni fortsätta leta. Det känns fruktansvärt skönt att det finns band som MI som känns hemtama, men ändå levererar skivor som känns alldeles för korta.

”Complete Control” klockar in på 33 minuter med sina 9 låtar och det är en i det närmaste perfekt längd då jag har ett sagolikt sug att dra igång skivan om och om igen. Samtliga låtar är bra – att skivan avslutas av en av de bästa låtarna bandet har gjort, Now Defied!, är ju bara tacknämligt att konstatera, men här finns en fruktansvärd massa musikalisk mumma – tillräckligt för att ta mig ur den minst sagt enerverande svackan efter det att jag lyssnat på KVAENs och IN APHELIONs plattor och tyckt att nästan all annan musik låter fadd – det är sväng, blasts och ett satans ös nästan rakt igenom ”Complete Control”. Lägg till detta en magiskt bra produktion av framför allt gitarrerna och gedigna sånginsatser av Jason Netherton och Mark Kloeppel och ni fattar att detta är en rungande musikalisk lavett av mycket hög klass.

Gillar ni MISERY INDEX sedan innan så kommer ni gilla detta också. Kolla in den.

The Great Discord – Deam Morte

ARTIST: The Great Discord
TITEL: Deam Morte
RELEASE: 17/2 2022
BOLAG: Pazuzu Recordings

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Gör man sökningar på THE GREAT DISCORD på WeRock så får man ett antal träffar – intervjun jag gjorde med Fia och Axel i maj förra året, recensionerna av ”Duende” och ”The Rabbit Hole”, plus en hel massa annat. Det är inte en överdrift att säga att vi, och kanske framför allt jag, gillar det här gänget från Linköping.

Därför är det kanske en smula konstigt att jag inte kastade mig över bandets tredje fullängdare, ”Deam Morte” vid tiden för skivans släpp i februari. Mina skäl var helt och hållet egoistiska. Jag hade lovat mig själv att ge den här skivan så mycket lyssnartid som jag tyckte att den krävde av mig, för den har snurrat i stort sett varje vecka sedan den släpptes.

”Deam Morte” är en mörkare skiva än föregångarna, som ju inte var några ljusbärare av större mått. Dels får vi en ny karaktär, Dea, och hon känns betydligt mycket farligare och besjälad av en vrede som kommer fram mycket tydligt på skivan. Det är mycket kamp, mycket våld – jag är inte förvånad att bandet gör en låt som Dies Irae som på ett oerhört påtagligt sätt handlar om våld i nära relationer. Den känslan som kommer fram i låten, och framför allt videon är så fruktansvärt drabbande, och det är något som präglar hela skivan.

Den är textmässigt den absolut mest innerliga skivan som TGD har gjort. Det här är inte ”bara” musik för musikens skull, utan bandet har en hel massa saker som de vill ta upp.

https://youtu.be/PDGjSbRceeo

Ska jag inte nämna Fia Kempe? Det har jag ju gjort i samtliga andra texter jag skrivit om bandet. Såklart ska jag det! Om ni inte har stiftat bekantskap med sångerskan innan så har ni ett vokalt gottebord att se fram emot. Jag tycker att hon här svarar för den bästa insatsen jag hört henne göra på någon skiva, vilket jag tror har att göra med att hon verkligen menar vartenda ord hon sjunger på ”Deam Morte”.

Musikaliskt så spretar det lite mer än på tidigare skivor, även om det finns gemensamma beröringspunkter. Jag tycker att ”Deam Morte” är bandets mest dansanta skiva – här finns en fysisk puls som i Blood And Envy som jag gillar som framkallar bilder av hoppande publikhav, men också en oerhört smittande lekfullhet som i Noonday Devil som är helt oemotståndlig.

https://youtu.be/1zBrbXvQWss

”Deam Morte” är ytterligare en skiva som visar på att THE GREAT DISCORD är ett så vansinnigt begåvat band som fortfarande levererar skivor som skakar om och berör på sätt som känns nyfikna och intressanta. Gillar man bandet sedan innan så gillar man detta också, men ”Deam Morte” är också en bra startpunkt om man inte känner till bandet sedan innan. Kolla in den.