Etikettarkiv: 2015

Skivor

Ages – The Malefic Miasma

2 kommentarer

ARTIST: Ages
TITEL: The Malefic Miasma
RELEASE: 2015
BOLAG: Black Lodge

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

AGES ”Malefic Miasma” bjuder, i en mäkta imponerande debut, på svårartat beroendeframkallande musik i den melodiska black metal-skolan. Detta ger mig känningar av band som ENSLAVEMENT OF BEAUTY (och mycket bättre än så kan det inte bli i min bok) och även 90-talets DARK TRANQUILLITY, i t ex Abscent Tribulation. Jag älskar inte allt förbehållslöst (men nästan!), t ex pratsången som förekommer här och där lämnar mig relativt oberörd, men ajaj vad det slår an i andra fall, som t.ex. i inledande At The Behest Of Reason, skönt mullrande Apotheosis eller gunget  i Ardent Storm.

AGES bildades 2011 och består idag av vokalist och gitarrist Andreas ”Hvergelmer” Olander och trummisen Daniel ”Eldhrimnir” Beckman, båda tidigare i bl.a. MAGOG och EVANGELI, band som lades ner efter några demoinspelningar under 00-talet. Via Youtube konstaterar jag att MAGOG tycks ha spelat en råare black metal medan EVANGELI, som levde fram till 2008, har ett sound mer melodiskt och mer likt dagens AGES. Basisten Brice Leclercq kompletterar uppställningen. Leclercq som tidigare spelat i en nästan oräknelig massa namnkunniga band på den mörka skalan, såsom DISSECTION (2004-2005), NIGHTRAGE (fram t.o.m. albumet ”Sweet Vengance” 2003) och som livemedlem i SATYRICON. För att nämna några.

De 41 minutrarna ”The Malefic Miasma” består i känns aningen snålt tilltaget för ett fullängdsalbum kan en tycka, och jag längtar redan, och hoppas, att bandet snart ska producera nytt material. Men gladeligen låter jag plattan snurra ytterligare ett varv och njuter musikens skarpslipade skönhet än en gång.

Jag vet inte när jag senast, om alls någonsin, gett en debutplatta så här högt betyg, men tvekar inte att dela ut en betygsnia till detta alster, och att samman med det spå bandet en ljus och ärofull framtid. För egen del spår jag AGES och ”The Malefic Miasma” i mina högtalare både ofta och länge framöver.

Skivor

Chaos Divine – Colliding Skies

Lämna en kommentar

Colliding SkiesARTIST: Chaos Divine
TITEL: Colliding Skies
RELEASE: 2015
BOLAG: Firestarter Music

BETYG: 4/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag är ganska nyfiken av mig, och letar gärna upp för mig nya band att kolla in. Visst har jag mina stalltips och favoriter, men jag ser inget självändamål i att endast lyssna på sådant jag vet är bra sedan tidigare.

CHAOS DIVINE är ett band som jag snubblade över vid en rutinsökning på Metal Archives över band som har släppt skivor under mars och april. Lagom lökigt namn, samt att bandet lirar progressiv metal fick mig att bli tillräckligt nyfiken för att kolla in senaste skivan ”Colliding Skies”.

Vid den första genomlyssningen så förleddes jag att tro att detta var ju rikigt bra. Men det var bara produktionen som spökade, plus faktumet att medlemmarna verkligen inte är dåliga på att traktera sina instrument. Låtmässigt lämnar dock ”Colliding Skies” en hel del att önska. Det är väldigt många band som ofta kommit undan med att paketera sin musik tillräckligt bra för att folk ska låta sig luras. Gör inte det. I bästa fall är ”Colliding Skies” en gravt mellanmjölksartad historia, en skiva som på ytan lovar så mycket men håller så litet. Det hjälper liksom inte heller att Dave Anderton försöker höja credden med lite tuff growlsång emellanåt.

”Colliding Skies” är en skiva som glöms lika fort som det tar att lyssna på skivan – det finns betydligt mer intressant musik att sysselsätta öronen med än den föreliggande skivan. Vill ni ha något tillräckligt lättsmält i bakgrunden för att kunna tänka på något annat skulle jag möjligtvis kunna rekommendera ”Colliding Skies”. Inte annars.

 

Skivor

Irreversible Mechanism – Infinite Fields

Lämna en kommentar

Irreversible MechanismARTIST: Irreversible Mechanism
TITEL: Infinite Fields
RELEASE: 2015
BOLAG: Blood Music

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag kommer faktiskt inte ihåg var jag läste om IRREVERSIBLE MECHANISM första gången, men kommer tydligt ihåg att vad som fick mig att kolla upp bandet var faktumet att Lyle Cooper lirar trummor på debuten ”Infinite Fields”. Cooper var ansvarig för trumspelet på THE FACELESS skivor ”Planetary Duality” och ”Autotheism”. Den första skivan lyssnade jag i stort sett sönder när den släpptes 2008. Så jag visste att trumspelet skulle vara fantastiskt. Och det är det verkligen.  Progressiv teknisk dödsmetall kräver att trummisen vet vad hen sysslar med. Det som är det fina med Coopers spel är att han visserligen tydligt visar att han har grymma så kallade chops – men de tar inte över låtarna. Det gäller förresten även det väldigt flyhänta gitarrspelet från Vladislav Nekrash som vid sidan av extremt riffande uppvisar en fin känslighet och tydlig utvecklad vurm för sväng.

Faktum är att IRREVERSIBLE MECHANISM uppvisar gott hantverksskap när det gäller låtarna. Det blir aldrig långtråkigt att lyssna på ”Infinite Fields” då teknikaliteten inte används för sakens skull utan som verktyg att skapa himlastormande bra musik.

Jag uppskattar i synnerhet bandets tilltag att använda sig av rikligt med symfoniska inslag. Det lyfter musiken till nästa nivå, utan att ta överhanden. Faktum är att skivan präglas av en fin balansgång där olika extremer ställs bredvid varandra utan att någon enskild del tar överhanden – en ganska skicklig bedrift då detta inte brukar utmärka subgenren om jag säger så.

Låtmässigt så ligger materialet på en hög och jämn nivå. Egentligen har jag bara problem med Incipience som stundtals känns som om den går på tomgång och det, som vanligt för mig, totalt onödiga introt. Resten av materialet är rätt så knäckande. Bäst är Betrayer Of Time med sitt nästan kriminellt njutbara sväng och ljuvligt orientaliska undertoner, vräkiga Outburst där gitarren liras glödhet av Nekrash och sången från Yaroslav Korotkin (som för övrigt lirar bas på förtjänstfullt vis), mäktigt tunga Infinite Fields och episka avslutaren Cold Winds.

”Infinite Fields” är inte den typiska tekniska rensmackan. IRREVERSIBLE MECHANISM uppvisar tydliga bevis på att de verkligen vill och kan vara mycket mer än ”bara” tekniska. Låtarnas stringent genomarbetade känsla och höga nivå gör att det inte kan bli annat än ett högt betyg. Detta är en av årets hittills bästa plattor. Kolla in den.