Etikettarkiv: 2016

Skivor

CRY OF DAWN feat Göran Edman – Cry Of Dawn

Lämna en kommentar

ARTIST: CRY OF DAWN feat Göran Edman
TITEL: Cry Of Dawn
RELEASE: 2016
BOLAG: Frontiers Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

You had me at Göran Edman. Skulle man kunna säga. Det finns nämligen ett par röster som det liksom inte spelar sådär jäkla stor roll vad de gör för att jag ska gilla’t, och dit hör denne gigant bland hårdrocksröster. Klassiska skivor från 80-talet satte sitt spår (”Eclipse” med YNGWIE MALMSTEEN!), det tradiga 90-talet lystes upp av hans stämma (”Guilty As Sin” med BRAZEN ABBOT!) och även i modern tid visar kar’ln var skåpet ska stå sångmässigt (CROSSFADE!). Bra förutsättningar för att en platta ska gå hem hos undertecknad alltså, men inte hade jag ändå trott att det här skulle vara så bra som det faktiskt är.

Det här är liksom själva definitionen av AOR. Smörigt, sånger om kärlek, refränger som du kan sjunga med i alldeles oavsett om du hört dem innan eller ej. ”You and me, it’s destiny, baby”. Luftig produktion, gott om plats för ”ohs” och ”ahs” och… rent fantastisk sång. Såklart. Spår som Listen To Me, Tell It To My Heart, LIfe After Love, Chance eller Tell Me (ja… du ser ju vilken typ av låtar vi snackar om här) är rent guld.

Skruva upp volymen och sjung högt för dig själv i bilen. Släpp skäms-kudden och njut. Det är ju Göran Edman som sjunger för tusan!

Skivor

Khemmis – Hunted

Lämna en kommentar

ARTIST: Khemmis
TITEL: Hunted
RELEASE: 2016
BOLAG: 20 Buck Spin

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Går ni in på Metal Archives och kollar vad KHEMMIS lirar för typ av musik så kommer ni se att det står doom som listad subgenre.

Detta är en sanning med modifikation, för den här coloradobördiga kvartetten är sannerligen inte genrekonformistiska om detta nu kan sägas om något band egentligen. KHEMMIS lirar en svårt sympatisk musik med inslag av traditionell heavy metal, death metal och sludge och med en fantastisk känsla för låtskriveri. Vilket behövs då bandet föredrar att skriva få, men långa , låtar till i alla fall denna skiva. Med fem låtar och en speltid på drygt 40 minuter så blir det en stadig speltid i varje låt. Vilket inte gör ett dyft då skivan i stort sett är extremt underhållande rakt igenom.

För mig som är tämligen ny som uppskattare av doom så är det en smula vanskligt att uttala mig om vad KHEMMIS musik påminner om, men jag tycker mig höra inslag av BARONESS, SPIRIT ADRIFT och PALLBEARER utan att jag för den sakens skull tycker att detta blir för påträngande. För KHEMMIS är verkligen ett band som på ”Hunted” visar att de har inte bara inspirationen uppskruvad till de höga lägena på reglagen, de har också en fin och smittande entusiasm (ja, faktiskt!) när de vräker på till max.

Att bandet har jobbat med produktionen det märks, för gitarristerna Ben och Phils instrument låter helt fantastiska. Lika bra proddade är trummorna som trakteras av Zach och Dans bas som verkligen kommer fram i mixen.

KHEMMIS har ytterligare en sak som jag tycker imponerar – sången. Många doom- och sludgeband verkar nöja sig med att ha en sångare som mest gallskriker i ett läge. Här får vi sång med stämmor, och jag tycker att det lyfter ”Hunted” några snäpp extra.

”Hunted” är en väldigt bra och solid platta från ett band som jag tycker fler borde få upp ögonen för. Kolla in den.

Skivor

Trees Of Eternity – Hour Of The Nightingale

Lämna en kommentar

ARTIST: Trees Of Eternity
TITEL: Hour Of The Nightingale
RELEASE: 2016
BOLAG: Svart Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

I april 2016 – alltså drygt åtta månader innan ”Hour Of The Nightingale” ges ut – dör bandets sångerska Aleah Liane Stanbridge av cancer. Hon blev 39 år gammal. Hennes förtidiga frånfälle lägger en aura av ytterligare sorg till den tonkonst som hon och bandets andra medlemmar gör sig skyldiga till med den äran på det som kanske blev bandets enda skiva.

TREES OF ETERNITY bjuder på oerhört imponerande doom med tydliga gothinslag och de gör detta med en musik som är lika vacker, sorgsen som tröstande. Redan från första låten My Requiem (ja, titeln skickar rysningar nedför ryggraden redan innan jag hört en ton) kopplar bandet ett lika starkt som ömsint grepp kring lyssnaren. Och de bibehåller det greppet väldigt övertygande under den timme som albumet varar.

Den här typen av musik får mig, såklart, att tänka på DRACONIAN som jag håller som mästarna inom denna nisch. Hade TREES OF ETERNITY fått fortsätta på sin bana är jag helt övertygad om att jag långt senare hade sagt att de gav säfflebandet väldigt hård konkurrens. Och det är sagt som det högsta beröm.

Tonträffen som klingar igenom ”Hour Of The Nightingale” är i det närmaste fulländad. Här finns en värdighet som är svår att stå emot, en känsla som på något märkligt sätt både får mig att vilja gråta, men också känna ett lugn som är väldigt starkt. Och Aleah Liane Stanbridge har en stor del i det. Hennes röst är i det närmaste perfekt för den här sortens musik och framkallar stor melankoli.

Produktionen på skivan är helt otroligt bra. Varm, med helt sagolik gitarrton och tydligt definierad bas. Trummorna låter magiskt bra och inkorporerandet av syntharna och stråkarna är perfekt avvägda för att inte dominera ljudbilden.

”Hour Of The Nightingale” är ett i det närmaste fulländat album, den typ av album som jag tror att många musiker strävar efter att få till – ett där vision sammanfaller med slutresultatet på ett i det närmaste magiskt vis.

Kolla in den.