Etikettarkiv: 2021

Kanonenfieber – Menschenmühle

ARTIST: KANONENFIEBER
TITEL: ”Menschenmühle”
RELEASE: 2021
BOLAG: Noisebringer Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Det här är ingen lek. Tyska KANONENFIEBER levererar med sin debut ”Menschenmühle” (betyder ungefär ”mänsklig kvarn” på svenska) en synnerligen dyster och blek sammanfattning av den misär som var första världskriget. I en samling svärtade dödslåtar samlar man texter, samplingar och noteringar från överlevare för att skildra eländet och skräcken i kombination med det kamratskap som krävdes för att ta sig igenom kriget. Det hela summeras kanske bäst av Platons citat som pryder insidan av skivans booklet: ”Nur die Toten haben das Ende des Kriegs gesehen”. Bara de döda har sett krigets slut.

För oss som gillar att nörda ner oss lite är det en fantastisk skiva att fördjupa sig i. Inledande Die Feuertaufe (vilket översätts till eldsdop) är ett alldeles lysande öppningsspår som väl representerar skivan. Ett intro, sen brakar det loss på ett väldigt drivet och snyggt sätt. Man tänker lätt på band som MGLA eller för den delen 1914 (speciellt med den liknande lyriken), men de tyska texterna ger en extra dimension. Låtar som Dicke Bertha (tjocka Berta var en kanon så kraftig att den var tvungen att gå på tågräls!) eller Die Slacht Bei Tannenberg (som behandlar den blodiga slakten i Östpreussen år 1914) kombinerar historia och dödsmetall när den är riktigt bra. Och skivan håller hela vägen, det är lätt att man anser just den låten som pågår är den bästa. Der Letzte Flug (Det sista flyget), In’s Niemansland (i Ingemansland), Grabenlieder (skyttegravsmusik)… listan är lika lång som antalet låtar på skivan.

KANONENFIEBER har lagt ribban för krigsbeskrivande dödsmetall ruggigt högt i samband med den här plattan. Därför kör vi på den här recensionen båda: du får en historielektion & en låt i videoform. Håll till godo!

Jess And The Ancient Ones – Vertigo

ARTIST: JESS AND THE ANCIENT ONES
TITEL: ”Vertigo”
RELEASE: 2021
BOLAG: Svart Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

JESS AND THE ANCIENT ONES, eller JATAO som vi kommer att förkorta namnet till i den här recensionen, har varit igång rätt länge nu, man bildades redan 2010 och har sedan starten varvat psychedelica, rock’n’roll och diverse flummiga  och ockulta influenser. Låtmaterialet håller sig sällan inom traditionella ramar, och bandet tillåter sig att följa sin egen kreativitet. Resultatet är allt som oftast en ganska spretig och aningen ojämn samling låtar som framförallt hålls samman av produktion och bandets närvaro och nerv – kanske främst personifierat av sångerskan Jasmin ”Jess” Saarela.

Kort sagt: beroende på smak så kommer du att hitta en egen favoritlåt på i stort sett vilket JATAO-album som helst, och årets ”Vertigo” är inget undantag. Personligen gillar jag bandet bäst när de ligger närmast den enkla rocken/popen oavsett om det resulterar i en snärtig dänga eller ett tiominutersepos, så denna heter de personliga favoriterna World Paranormal, Love Zombi och Burning Of The Velvet Fires. Det är som sagt en fråga om tycke och smak, och eftersom bandet kastar in allt från jazz och blues till rökelse och oujabräden i mixen så är det bara att leta sig fram till sin egen favorit.

Helloween – Helloween

ARTIST: Helloween
TITEL: Helloween
RELEASE: 16/6 2021
BOLAG: Victor/Nuclear Blast

BETYG:7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

2018 kollade jag på HELLOWEEN på Copenhell, och med tanke på att jag var väldigt nöjd med den konserten framför allt för att Michael Kiske återigen hade kommit tillbaka till bandet tillsammans med Kai Hansen, så är det väl ingen högoddsare att jag har sett fram emot den här skivan.

Men att göra succé på turné är en sak, alldeles oaktat hur bra man spelar, och jag var sugen på att se om bandet lyckats omvandla energin från liveframträdanden till ett starkt album. Svaret är både ja och nej.

I ärlighetens namn så sticker jag inte under stolen med att HELLOWEEN i mina ögon aldrig har varit ett band som gjort en helt igenom stark skiva. När de har lyckats träffa mitt i prick då har det varit starkt som satan, och snart sagt varje platta bandet har gjort har innehållit minst 3 sådana låtar – inte undra på att det blir fantastiska setlists av det, och lägg därtill att 3 sångare får vilopauser just på grund av att de är så många och det blir otroligt med löd i sången.

På ”Helloween” märks det att de har bemödat sig å det grövsta att skriva en helgjuten skiva. Med tanke på bandets historia som den europeiska power metallens gudfäder är bagaget både sporre och tungt bagage föreställer jag mig. Många av låtarna är helt magiska. Inledande trojkan Out For The Glory, Fear Of The Fallen och Best Time är otroligt fin med inspirerat lir och mycket bra sång. Likaså Indestructible och monumentala Skyfall visar ett band som sannerligen handlar om att skriva bra musik och visa världen att de är tillbaka med kraft.

Inte minst då de tre sångarna Kiske, Deris och Hansen ser till att backa upp varandra ordentligt. Men jag tror inte att någon är förvånad att det är Kiske som lyser starkast – hans stämma svävar lika majestätiskt som den där fågellåten från ”Keeper Of The Seven Keys Part II” ni vet, och att Andi Deris visserligen ger Kiske en match om ”segern” så kommer ni aldrig övertyga mig om att Deris röst är bättre. Likaså gillar jag att bandet har tre gitarrister – Hansen, Gerstner och Michael Weikath triggar varandra rejält och både riff och solon håller hög klass.

Med en speltid på över en timme så håller HELLOWEEN sitt fort förvånansvärt väl – här finns en del musik som jag känner skulle kunna tas bort, då detta hade gjort skivan starkare, men som helhet är ”Helloween” en grymt trevlig platta att lyssna på.