Etikettarkiv: 5/10

Voidchaser – Solace

ARTIST: Voidchaser
TITEL: Solace
RELEASE: 6/9
BOLAG: Egenutgivning

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Montreal har en av de mest intressanta scenerna i världen, och har haft den länge. Det kan därför både vara inspirerande att verka där, men också svårt, kanske?

VOIDCHASER gillar sina EP:s – de har gett ut hela tre stycken sedan bandet startade. Och det kanske är bra, för även om det här bandet har ambitioner så håller inte det material de presenterar på ”Solace” för en hel EP, så jag undrar hur det skulle bli med en fullängdare?

Skulle jag beskriva bandet så skulle det bli att detta band gillar en polerad ljudbild. Rensången är så servil att jag ryser ibland, och inte av välbehag. Djentigt, ja, med viss ambition att vara DREAM THEATER. Men ibland är detta så bra att de trycker sig över till en betygsfemma.  Jag gillar verkligen growlet  och aggressiviteten i Only Human och Out Of Here som med inledande Impetus är de låtar som gör det värt att lyssna på den här EP:n.

Rejält cringe blir det i låtar som Give In och Alien som jag inte gillar alls.

Volbeat – Servant Of The Mind

ARTIST: VOLBEAT
TITEL: ”Servant Of The Mind”
RELEASE: 2021
BOLAG: Universal Music Group

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Denna skribent hör till skivsamlarsläktet, och således köps skivor ibland för att.. ja, de andra har en plats i hyllan och det ser fult ut med ett hål i samlingen, så att säga. Danska giganterna VOLBEAT är ett sånt band, där materialet som presteras över åren blivit mer och mer urvattnat men varje nytt släpp har resulterat i ett pliktköp. Det kan faktiskt vara slut med det nu, för det här är inte bra längre. Visst förstår man att syftet med skivan i huvudsak är att ha nytt material att använda som anledning för att turnera och spela de gamla klassikerna, men det kan inte bli tal om att plocka in speciellt många av de här låtarna i setlistan. Shotgun Blues kanske, The Devil Rages On för sin refräng, singeln Becoming eller banala Wait A Minute My Girl som någon form av lekfull mellanakt?

Ganska tufft omslag tycker jag också, men annars har den kreativa ådran från Michael Poulsen torkat ut betänkligt.  Detta är bandets svagaste släpp till dags dato. Köp något annat i julklapp till dina nära och kära!

Déluge – Ægo Templo

ARTIST: Déluge
TITEL: Ægo Templo
RELEASE: 6/11 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Om ni som jag är svag för post-hardcore med black metalinfluenser som låter som HARAKIRI FOR THE SKY har ingått i en ohelig allians med ALCEST så kommer ni högst sannolikt att gilla vad franska DÉLUGE gör på ”Ægo Templo” som är bandets andra skiva. Och det är helt i sin ordning för DELUGE gör en del som är väldigt bra på den här skivan.

När allt stämmer som i låtar som Abysses  eller Ægo Templo och den där känslomässiga svallvågen som är det som drar mig till den här typen av musik dundrar in med full kraft, ja då är det lätt att överväga att ta fram de höga betygen. Men ”Ægo Templo” är en skiva som lider av för ojämnt och aningens för stagnerat låtskriveri. Många av låtarna antingen smälter ihop för mig, alternativt innehåller element som känns aningen för tunna eller i ärlighetens namn helt förfärliga. Spoken word-partiet i Gloire au Silence  får mig, de facto, att längta efter tystnad.

DÉLUGE är ett band som, stundtals, visar upp fantastisk potential, men som inte lyckas leverera en skiva där helheten har vässats till skarpa vapen. Då hjälper det inte att ”Ægo Templo” har en produktion som är helt fantastisk.