ARTIST: Tribulation
TITEL: The Children of the Night
RELEASE: 2015
BOLAG: Century Media
BETYG: 6/10
SKRIBENT: Amelie
TRIBULATION debuterade, med ett visst buller och bång, för fem år sedan med albumet ”Horror”, som då hyllades av bland flera även WeRock-kollegan Martin. Även andra albumet ”The Formulas of Death” som kom 2013 fick överlag goda vitsord. Tredje plattan, nu föreliggande ”The Children of the Night”, har uppmärksammats positivt och både Sweden Rock och Close-Up Magazine ger albumet finfint betyg, 9 av 10. I den senare får albumet ett snittbetyg på 8,0 av blaskans recensenter, vilket inte händer överdrivet ofta, och där bl.a. Tomasz Swiesciak jämför dess betydelse för dödsmetallen med betydelsen av QUEENs ”A Night at the Opera” för dåtida rockens historia.
Och jag som tycker det hela är småtrist. Jag måste ju ha missat något väsentligt här. Eller?
TRIBULATIONs tidigare plattor har gått mig ganska spårlöst förbi, så nu är det dags för mig att seriöst ta mig an detta tänkte jag, och paxade tidigt promoskivan för recension. Och efter några varv i spelaren med ”The Children of the Night” rätas det inledande frågetecknet ut till ett fullständigt blekt – ”Jaha”. Var det inget mer än detta? Trevlig musik, fint genomförd och med ett ganska skönt men i längden ack så entonigt sound. Vokalistens insats är ett jämnt, stadigt och tillika ganska enahanda growl. Thats it. Två finstämda instrumentala spår är – minst – ett för mycket på denna platta (Själaflykt och Cauda Pavonis). Missförstå mig rätt, detta är inte dåligt, men med de förväntningar jag hade inledningsvis faller det i jämförelse helt platt.
Jag ska såklart försöka vara helt rättvis i betygsättningen, inte låta den tyngas av uppblåsta förväntningar, och visst finns det en del ljuspunkter som lyser upp den annars rätt jämntunna anrättningen, såsom – eh, vilka var de nu igen, ljuspunkterna? De försvann åter ur minnet, liksom hela denna platta tyvärr gör ganska snart efter genomlyssningen.
Betyget blir en sexa, godkänt men inte mer.
