Etikettarkiv: 6/10

Skivor

Stormruler – Under The Burning Eclipse

Lämna en kommentar

ARTIST: STORMRULER
TITEL: ”Under the Burning Eclipse”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Napalm Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Ibland vill man verkligen gilla en skiva mer än man kanske egentligen gör. Detta är för undertecknad sen sådan. STORMRULER går all in på debuten och jag vill verkligen älska den fullständiga satsningen och totala hängivenheten för att spela snabbt och hårt. Och omslaget! Det får en att minnas MOLLY HATCHETs gamla skivomslag, snygga och lockande som attan… och att även den musiken inte fastnade. För häri ligger problemet med ”Under The Burning Eclipse”, det blir för jämntjockt över en hel skiva och fastnar inte. Tyvärr, för spelar man ett spår som Reign Of The Winged Duke på egen hand är det bra och läcker black metal!

Duon Jason Asberry (gitarr, sång) och Jesse Schobel (trummor) har dock valt att sätta ihop i stort sett alla låtar med instrumentala mellanpartier, vilket gör att en genomlyssning av den här skivan från start till mål smälter samman allt till en enhet där inget riktigt sticker ut. Det är bra, men man minns i stort sett noll efteråt. De riff som serveras till maskingevärstrummor och härligt ångestladdad skriksång är för lika för att man ska särskilja eller nästan ens urskilja låtarna.

Som inslag i en spellista är STORMRULER givna (ta ex Blood Of The Old Wolf eller videosingeln At The Cliffs Of Azure City om du vill ha ett bra exempel!), för man besitter kvalitet och ett sjuhelvetes skönt driv. Som en enda lång platta vill jag gilla ”Under The Burning Eclipse” mer än jag egentligen gör…

Skivor

Artillery – X

Lämna en kommentar

ARTIST: Artillery
TITEL: X
RELEASE: 7/5 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

ARTILLERY är en tung hörnsten i den danska metallen. De har varit igång från och till sedan 1982, och har alltid hållit sig till det som de gillar mest: thrash metal. De har kavlat ut riffmattor med bibehållen integritet under hela karriären, och de har kämpat på trots dödsfall.

När bandet nu jubilerar med sitt 10:e album har recensionerna med höga betyg stått som spön i backen av folk som helt går bananas. Varför har jag då bara gett ”X” en betygssexa?

Kanske är det för att jag uppskattar vissa delar av ARTILLERYs musik väldigt mycket, men andra delar kan jag helt vara utan. Riffen är den här skivans starkaste kort, och det är stadigt bett och övertygelse i snart sagt varenda låt. Hade den här skivan varit helt instrumental så hade jag gillat den ännu mer, haha!

Produktionen är helt fantastisk, mustig och matig så att öronen njuter i fulla drag.

Men ni förstår kanske varthän det barkar? Det är med sångaren Michael Bastholm Dahl jag känner att denna skiva välter. Och detta kommer att låta helt konstigt: han sjunger för bra och hans röst är alldeles för oskitig för att jag ska gilla den. Hade jag hört honom i ett klassiskt heavy metalband så hade jag sannolikt gillat vad han gör, för sjunga kan han. Men thrash metal ska, i mitt tycke, inte vara speciellt rent. Det ska skava i sången, och det gör det inte här.

Gillar man ARTILLERY sedan tidigare så kommer man att gilla även den här plattan. För oss andra finns det annan thrash metal att lyssna på.

Skivor

Arion – Vultures Die Alone

Lämna en kommentar

ARTIST: Arion
TITEL: Vultures Die Alone
RELEASE: 9/4 2021
BOLAG: AFM

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag skulle vilja tycka mer om ”Vultures Die Alone” av finska ARION mer än vad jag gör. Den här skivan sorterar jag in, ganska resignerat, under facket ”har potential, skulle kunna vara så mycket bättre, men räcker inte hela vägen”.

Om vi börjar med det positiva så låter ”Vultures Die Alone” bra. Den har ett episkt anslag,  inte fullt så massivt som exempelvis BOREALIS, men tillräckligt för att jag ska gilla hur mäktigt det låter om bandet. Gitarrspelet, och då framför allt solona av Iivo Kaipanen, är fruktansvärt bra i snart sagt varenda låt. Tre låtar sticker ut som verkligt starka – inledaren Out Of My Life  är betydligt bättre än den lökiga titeln. Den har ett fint driv, snygga riff och så satans bra och fina stämmor. Refrängen är episk, och solot svinbra. Bloodline som följer samma linje, men som lyfter bra på grund av Noora Louhimo från BATTLEBEAST som har en rivig stämma som jag gillar, och  Where The Ocean Meets The Sky, en oerhört vacker och snyggt uppbyggd låt som börjar så skirt och växer till massiva proportioner. Här kommer bandets finska rötter också fram på ett väldigt påtagligt sätt.

Det negativa är att skivan känns väldigt tam i övrigt. De flesta av  låtarna går i samma tempo och visst, här finns potential till mycket mer, men det lyfter på för få låtar för att jag ska ta fram högre betyg. Texterna är också väl lama. Det kan tyckas låta konstigt från mig, som gillar att knappt kunna höra vad som sjungs, men när cringefaktorn rusar i höjden då är jag tvungen att sätta ner foten. Och det gör den på ”Vultures Die Alone”.