Etikettarkiv: 7/10

Skivor

Sorcerer – In The Shadow Of The Inverted Cross

Lämna en kommentar

Sorcerer-InTheShadowOfTheInvertedCrossARTIST: Sorcerer
TITEL: In The Shadow Of The Inverted Cross
RELEASE: 2015
BOLAG: Metal Blade Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Stockholmsbördiga SORCERER härjade som bäst i slutet av 80-talet och början av 90-talet. 2 stycken demos (en självbetitlad debut och en uppföljare betitlad ”Born With Fear”) var resultatet vilket så småningom mynnade att man samlade det naterialet på en självbetitlad skiva år -95. Därefter: tystnad.

Till nu.

Eller, rättare sagt, till dess att man år 2010 fick chansen att spela på Hammer Of Doom Festival i Tyskland, och med detta fick lite blodad tand. Orginalgitarristen Johnny Hagel och frontmannen Anders Engberg var de två kvarvarande elementen, numera i sällskap av Peter Hallegren, Robert Iversen och Kristian Niemann för att åter ge nytt liv ett band som i doomkretsar nästan nått kultstatus. Detta är musik för dig som gillar CANDLEMASS och BLACK SABBATH i såväl Ronnie James Dio men kanske mest i Tony Martin-eran: doom men väldigt mycket inslag av heavy metal. I centrum står riffet och jäkla bra sång, och det ska sägas med en gång: ”In The Shadow Of The Inverted Cross”, detta första nya livstecken på så många år, är påfallande vital och stundtals ruggigt bra.

Inledande The Dark Tower Of The Sorcerer är bra, refrängen på efterföljande Sumerian Script är fantastisk, och utspritt som strössel på en tårta finns sedan guldkorn i form av vassa riff, snygga verser och häftande refränger på låtar som Exorcise The Demon, The Gates Of Hell och titelspåret. Sången är – som nämnts – riktigt läcker och stark mest hela tiden, men tyvärr tycker jag att bandet lite för ofta drar ut på saker i onödan. Skivan känns faktiskt en aning för lång, och just Sumerian Script är ett bra exempel. Refrängen är kanon, versen funkar fint – men mitt i allt försvinner momentumet när man väljer att leverera ett stycke som antagligen ska vara stämningsfullt. Det funkar inte riktigt, och tar istället fart och riktning från låten.

Med det sagt så är detta stundtals överraskande snyggt och bra, och man märker att det kommer från hjärtat. SORCERER anno 2015 har en hel del att komma med där man står i skuggan av det inverterade korset!

Skivor

George Kollias – Invictus

Lämna en kommentar

InvictusARTIST: George Kollias
TITEL: Invictus
RELEASE: 2015
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

”Invictus” är George Kollias soloskiva. Och här pratar vi verkligen om en soloskiva då den kanske bekante skinnpiskaren i NILE står för samtliga instrumentella insatser, sången, och all musik samt text.

Det är oftast spännande tycker jag när medlemmar i band som jag har förhållande till ger sig ut på soloräder. Jag har lyssnat väldigt mycket på NILE och uppskattar Kollias trumspel i lika stor grad.

”Invictus” är inte en renodlad trumskiva. Kollias har inte haft intresse av att ”enbart” visa upp sina färdigheter bakom trummorna – här handlar det om att presentera låtar som visar på att karlen kan betydligt mycket mer. Visste ni exempelvis att Kollias har lirat gitarr i över 20 år? Det märks kan jag säga i snart sagt varje låt på ”Invictus” att han är fullt kapabel att driva fram stenhårda riff, harmonier och solon. Kolla in Aeons Of Burning Galaxies så kommer ni att förstå vad jag menar och på köpet få er en låt till livs som till stora delar blästrar trumhinnorna skoningslöst.

Likaså imponerar hans vokala förmågor – ett härligt rasp som, faktiskt, påminner lite om hur Nergals stämband låter. Det är förresten inte helt fel att göra jämförelser i hur Kollias och BEHEMOTHs musik låter. Jag tänker framför allt då på hur polackerna lät runt tiden för ”The Apostasy” med dess orientaliska undertoner.

Jämförelser i all ära. George Kollias lyckas övertyga mig om att hans musik är musik är värd att ta på allvar och att den framför allt klarar av att stå på egna ben. Det är inte lätt att vara med i ett band som NILE som under hela sin karriär åtnjutit stor respekt, för lyssnare kommer att göra jämförelser. Låt mig endast säga – Kollias musik är inte fullt så mullrande mörk som den han spelar i NILE – och jag tycker att efter ett antal lyssningar så slutar jag tänka på att det är trummisen i ett illa respekterat dödsmetallband som står bakom musiken och bara njuta.

”Invictus” ska du kolla in om du gillar death metal med kvalitetsstämpel och vill ha det där lilla extra när det kommer till trumspelet. För nog visar Kollias att han är en urkraft allt.

Skivor

Native Construct – Quiet World

Lämna en kommentar

Native ConstructARTIST: Native Construct
TITEL: Quiet World
RELEASE: 2015
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Så här skriver Metal Blade i utskicket om NATIVE CONSTRUCT:

Native Construct is the product of collaboration between several students that began in 2011 at the storied Berklee College of Music in Boston, Massachusetts. Fueled by a desire to breathe new life into the modern metal genre, Native Construct artfully blends a wide spectrum of compositional influences, ranging from classical all the way to prog metal and musical theatre. The result is a wonderfully unique sonic texture, made up of extended-range guitars, theatrical vocals, and a full complement of symphonic instrumentation. Guitarist and composer Myles Yang’s passion for innovation, coupled with his extensive academic study of arranging and compositional techniques, makes Native Construct a truly distinctive up-and-coming metal act.

Jag vet vad jag tänkte när jag läste orden Berklee College Of Music: här kommer nästa DREAM THEATER. DT började också sin bana på detta mer än välrenommerade lärosäte. Det finns vissa beröringspunkter: pretentionen att vara svår – NATIVE CONSTRUCT blandar och ger från en mängd genrer. Är du genrepurist kommer du att avsky detta. Här samsas: jazz, fusion, symfoniska ansatser, singer/songwriter, death metal, blastbeats och episkhet. Och om ni undrar: ja, det förekommer saxspel.

Utmattande – javars. Men också extremt kul, och oerhört befriande. Det är väldigt modigt av ett band att vara prick så här tillkrånglade, och på något märkligt sätt reda ut det. Samtidigt känner jag – har inte BETWEEN THE BURIED AND ME redan gjort detta? Jo, så är det – och det blir också en akilleshäl för NATIVE CONSTRUCT – för trots att detta är sjukt kul att lyssna på (helt ok att hoppa på mig för detta, jag kommer inte att ge vika) så peakar musiken på ”Quiet World” inte på skalan för originalitet. ”Quiet World” är dock tillräckligt genomarbetad för att vågen till slut och till stora delar tippar över till skivans fördel. Inte minst för att musikerna i sig är vansinnigt begåvade och verkligen vågar ta ut svängarna maximalt.

Är du på nyfiket humör tycker jag att du ska kolla in ”Quiet World” – om inte annat för att testa hur mycket hjärnan pallar att utsättas för. Genrepurister gör klokt i att hålla sig borta.