Etikettarkiv: 7/10

Skivor

Knife – Knife

Lämna en kommentar

ARTIST: KNIFE
TITEL: Self Titled
RELEASE: 2021
BOLAG: Dying Victims Productions

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Är du ute efter en paus? Ett break, en platta som kanske inte kräver hundra procents fokus och dedicerad lyssning för att avslöja sina hemligheter? Låtar som du kan skråla med i redan vid första varvet, gärna i kombination med en gnutta klackspark?

Detta är svaret.

KNIFE (genialiskt namn – hur kan det inte vara upptaget och varumärkesskyddat?) levererar med sin självbetitlade debut 12 låtar vars syfte snarast är att få dig att skita i allt och bara vilja mosha dig genom plattans 36 minuter och 37 sekunder. Mosha? Jo, det handlar om trash. Eller kanske thrash med dödsanstrykning, framförallt drivet av frontmannen Vince Nihil (! Hej MÖTLEY CRÜE-Vince!) och hans jävlar-anamma-röst korskopplat med drivet riffande.

Spår som Inside The Electric Church, White Witch – Black Death, K.N.I.F.E, The Hallowed Chamber Of Storms, 1989 eller I Am The Priest borde få dig att vilja klä dig i jeansväst och dra kniv för att sen härja runt som en dåre hemma. Och sjunga med. Redan vid första varvet, för det är okomplicerat och glädjande i sin enkelhet, detta. Det är också det som gör att det inte blir ett högre betyg, för en paus är en paus. Det är trevligt och okomplicerat och roligt, men det finns å andra sidan lite mindre vad gäller djup och långsiktig hållbarhet.

Och det är okej. KNIFE är okej och kan vara din paus!

Skivor

Unto Others – Strength

Lämna en kommentar

ARTIST: UNTO OTHERS
TITEL: ”Strength”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Roadrunner Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Det är en ganska krokig väg de tagit fram till dagens datum, Portlands gothrockare UNTO OTHERS. Debuten – alldeles lysande ”Mana”, en skiva som placerade sig på undertecknads andraplats för årets bästa skivor – släpptes under namnet IDLE HANDS, och därefter har dagarna kantats av ett påtvingat namnbyte, diverse singlar och till sist denna storbolagsdebut. Bandets frontman Gabriel Franco har vittnat om pressen på att komma med en stark uppföljare, och det är svårt att säga om det är mina högt ställda förväntningar eller den där pressen bandet känt som gör att det bara blir stundtals lika bra den här gången.

För så är det. ”Strength” är inte ett dåligt album, men står sig ganska slätt jämför med ”Mana”, och det beror framförallt på att det inte håller hela vägen. Starka spår som Downtown – en låt som visserligen kräver minst 5-6 varv för att den ska sätta sig men sen sitter fast riktigt rejält!), Destiny och When Will Gods Work Be Done varvas med ren utfyllnad. Mittsektionen av plattan (Little Bird, Why, Just A Matter Of Time) skulle med fördel ha lämnats därhän. Faktum är att skivans bästa låt är Hell Is For Children – en väl vald cover på Pat Benatars 80-talsdänga.

Trots bistra ord ovan lär den här skivan dyka upp på fler topplistor än just ”Mana”. Storbolagskontraktet har den effekten, och det har regnat goda vitsord för plattan bland recensenter och lyssnare, framförallt de som nyupptäcker bandet. Det är välförjänt, för i motsats till undertecknads lite kinkiga attityd gentemot skivan kvarstår den enkla sanningen: UNTO OTHERS är ett av de mest intressanta banden vi har på väg uppåt i karriären. Håll koll på dem!

Skivor

Carcolh – The Life And Works Of Death

Lämna en kommentar

ARTIST: CARCOLH
TITEL: ”The Life And Works Of Death”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Sleeping Church Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Franska CARCOLH är åter med sin andra platta ”The Life And Works Of Death”, och för oss som gillade debuten ”Rising Sons Of Saturn” från 2018 så väntar mer av samma vara – dvs doom metal. Bandet sträcker sin musik från relativt långsam och lite släpig doom till mer snärtig sådan, där de i sina snabbare moment minner en hel del om gamla BLACK SABBATH. Personligen föredrar jag bandet i det spektrat, och tycker därför att öppningslåten From Dark Ages They Came är ett lite svårt val, men det är såklart  en smaksak. Nu får man dock ca 2 minuter rätt långsam inledning som man behöver orka förbi om man inte är lagd åt just den sortens doom – men det är klart värt det. Den här skivan bjuder nämligen på riktigt fina höjdpunkter under resans gång!

CARCOLH är en kvintett bestående av Quentin Aberne & Olivier Blanc på gitarr, Benoit Senon  bakom trummorna, Mathieu Vicens på bas och Sébastien Fanton på sång, och den sättningen känns stabil och kompetent. Bandets namn är hämtat från en mytisk varelse i fransk folksägen, en varelse som kan liknas vid en stor snigel och som fick en egen låt på förra plattan (Dragonsnail). Det saknas denna gång, men det gör inget då bandet kompenserar med låtar som Works Of Death, When The Embers Light The Way och The Blind Godess.

Detta är knappast originell eller nyskapande musik, men CARCOLH levererar bra, och för oss som har en soft spot för gamla SABBATH-vibbar (vem har inte det?) så är det ett givet köp!