Etikettarkiv: 7/10

Skivor

Enslaved – Vertebrae

Lämna en kommentar

Enslaved2007ARTIST: Enslaved
TITEL: Vertebrae
RELEASE: 2008
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Ryggrad behöver vi alla

Vad är det jag hör här? Det tar mig en god stund att komma in i och komma underfund med musiken på ”Vertebrae”, norska ENSLAVEDs tionde fullängdare. Vid genomlyssning far ett antal spridda associationer genom skallen: DREAM THEATER, PINK FLOYD och dessutom – Phil Collins? Bandets black metal-rötter finns där och tillåts bryta igenom ibland men är på intet sätt dominerande. ”Progressive metal” säger kanske åtminstone något om det musikaliska möte vi har att vänta oss på plattan. Detta välproducerade, 8-spårs album är trots olika influenser och genreutflykter ett gediget sammanhållet verk.

Albumets omslagsbild är utstuderad och sparsmakad. Det är inte svårt att plocka fram en drös album inom extreme metal-genrerna som avbildar skelettdelar, allt från dödskallar till hela skelett eller högar av skallar och benknotor. Här har man kokat ner hela konceptet till varken mer eller mindre än en enstaka ryggkota – vertebrae på latin – upphängd i de tunnaste av tunna blodröda nervtrådar. Läckert.

Sången varieras stort. Det growlas för lite i mitt tycke, den rena sången tar emellanåt över helhetsintrycket, och ibland blir growlet mer ett gurglande som i inledningsspåret Clouds. Å andra sidan består oss sångaren Grutle Kjelsson ibland med en röst så skönt raspigt att skälvningar rister längs med ryggkotorna, t ex i delar av To the Cost och avslutande The Watcher.

Så om man låter alla tankar på norsk black metal fara, låter sig svepas in i den episka atmosfären i Vertebrae och gläder sig åt variationsrikedomen i sång och tempo, ja, då blir det här riktigt, riktigt bra till slut. Bästa låt är avslutningsspåret The Watcher som i sig innehåller delar av plattans många element. Gillar du den så gillar du resten.

Skivor

Corporation 187 – Newcomers of Sin

Lämna en kommentar

corporation187ARTIST: Corporation 187
TITEL: Newcomers of Sin
RELEASE: 2008
BOLAG: Anticulture records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Inga nykomlingar inte
Sex år efter senaste plattan, kommer CORPORATION 187 med sitt tredje album, ”Newcomers of Sin”. Linköpingsbandet har varit verksamt sedan 1998 och 2000 gav de ut sitt förstlingsverk, ”Subliminal Fear”. Efter det, inför plattan ”Perfection in Pain”, bytte bandet sångare till nuvarande Filip Carlsson, tidigare bland annat basist i ”Satanic Slaughter”, där även bandets trummis Robert Eng medverkat. Jag gillar Carlssons röst, inget snack om det. Det konstant pressade desperata röstläget på ”Newcomers of Sin” kunde dock fått varieras lite. Elva spår på raken blir väl mycket press och väl mycket desperation. Men som sagt – jag gillar rösten.

CORPORATION 187, som en gång startade som ett Slayer-coverband, har sina trådar både till thrash och death metal. Skulle jag tvingas sammanfatta plattan med ett enda ord finge det bli ”speed” eller höghastighet på ren svenska. Det finns inga dödpunkter, eller ens vilopunkter, på den vansinnesresa genom titlar som My Sickness, Madhouse och Virus Nation som CORPORATION 187 bjuder med oss på.

Några favoriter på plattan är således fullt-ös-spåret Teaching the Sick, Feeding the Dead, titellåten Newcomers of Sin – en medryckande refräng sitter fint här – och näst sista spåret I’m the New Messiah som anslår en lite mer vemodig ton, trots att även den öser på fullt ut. Uppiggande eller tröttsamt? Tja, det här är nog rätt mycket en humörplatta som kan passa perfekt vissa dagar medan det andra gånger helt enkelt kan bli lite för mycket av det mesta.

/BiblioteKarin

 

Skivor

Ophiolatry – Transmutation

Lämna en kommentar


ARTIST: Ophiolatry
TITEL: Transmutation
RELEASE: 2008
BOLAG: Forces Of Satan Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

OPHIOLATRYs musik är inget för den finkänslige. Gillar du hellre BACKYARD BABIES eller CRASHDÏET gör du bäst i att hålla dig borta från den soniska slakt som brasilianarna levererar på ”Transmutation”. Bandets musik hamnar med lätthet inom kategorin det mest brutala jag hört denna sidan BEHEMOTH.

Det smattras, bänds och gnids i satans namn så det står härliga till. Att OPHIOLATRYs besättning innehåller grymt begåvade och skickliga musiker behöver man inte särskilt många sekunder av lyssnande på sig för att konstatera. Inledande Abyss Of Alienation sätter tonen för det mesta av OPHIOLATRYsmusik på denna platta. Det går fort och bandet måste ha lagt ner åtskilliga timmar på att få musiken så tajt som den är. Gillar du teknisk death metal bör du kolla in bandet, men om jag får råda så kan man med fördel hoppa över 3 låtar – Preludio nr. 4, Urutu och Variacoes drar snarare ner betyget på en skönt brutal skiva.