Etikettarkiv: 8/10

Skivor

AC/DC- Black Ice

Lämna en kommentar

ACDC2008ARTIST: AC/DC
TITEL: Black Ice
RELEASE: 2008
BOLAG: Columbia Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Footstomp

Sedan början på 90-talet så har vi fått betrakta en album release från AC/DC som en raritet. Åtta år har nu förflutit sedan ”Stiff Upper Lip” så nya plattan ”Black Ice” är därmed ett minst sagt efterlängtat släpp från giganterna, men det är med blandade förväntningar. Mina egna förväntningar var inte alls höga med tanke på att ”gubbarna” inte levererat fullt ut sedan början på ’80.

Redan efter att förhandslyssnat på Rock N Roll Train och War Machine så började jag tro att detta kanske kan bli riktigt bra trotts allt, och visst blev det så. Jag är glad att säga att AC/DC som verkat så otroligt trötta den sista tiden faktiskt levererar år 2008. Mitt första intryck var förvisso att plattan kändes något enformig, men efter att ha tillåtit ”Black Ice” snurra ett par varv så har den växt till sig rejält.

”Black Ice” bjuder på en stor variation mellan låtarna (i AC/DC mått), framför allt i riffuppbyggnaderna och Angus Youngs solande. Rock N Roll Train, Spolin’ For a Fight och otroligt tuffa Black Ice är exempel på riktigt bra låtar i klassisk manér. Men så överraskar de med låtar som Anything Goes som är lite mer åt pop-rock hållet och på låten Stormy May Day så har Angus till och med plockat fram slideröret. Jag är även förbluffad över hur bra Brian Johnson sjunger på plattan rakt igenom.

Det finns även baksidor hos ”Black Ice”. Största missen är en klassisk fadäs som bandet aldrig tycks lära sig av. Istället för att låta albumet hålla sig till 10 kanonlåtar så har de slängt in ytterligare 5 intetsägande spår helt i onödan vilket gör att helheten sänks avsevärt. En annan detalj som skapat en hel del missnöjda miner är att ”Black Ice” är inspelad under endast sex veckor, vilket bör anses som en förhållandevis kort period. Själv så tror jag resultatet i slutändan är positivt. Istället för att de ska ha finslipat på en platta i åratal vilket sällan har visat sig vara en bra idé. Det finns även en hel del missnöje kring Brendan O’Brien som producent, men jag finner ingen anledning att klaga på slutprodukten.

”Black Ice” är kanske inte det bästa AC/DC gjort, men om vi placerar plattan bland mängden år 2008 så står den sig däremot riktigt bra! AC/DC står lika högt som alltid och visar alla ovetande hur det ska gå till.

/Footstomp

Skivor

Presto Ballet – The Lost Art Of Time Travel

Lämna en kommentar


ARTIST: Presto Ballet
TITEL: The Lost Art Of Time Travel
RELEASE: 2008
BOLAG: Body Of Work Recordings

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Footstomp

Kurdt Vanderhoof är mest känd som gitarrist i METAL CHURCH, men han är även en man med flera sidoprojekt. Det kanske mest uppmärksammade är just PRESTO BALLET som debuterade med ”Peace Among the Ruins” (2005). Här hittar vi dock inga hårda tongångar som Kurdt levererar tillsammans med METAL CHURCH, istället får vi njuta av progressiv rock av den klassiska skolan.

Nya plattan ”The Lost Art of Time Travel” känns som klippt och klistrad från 70-talet, kanske ligger det någon form av sanning bakom titeln trots allt. Det hörs att musiken är kraftigt inspirerad av progressiva band av den klassiska skolan så som KANSAS, YES, RUSH, STYX etcetera. Jag får verkligen en välbehagskänsla i kroppen från topp till tå när jag lyssnar på ”The Lost Art of Time Travel”. Alla låtar har catchiga melodier med stämningsfull sång (en stor eloge till Scott Albright), otroligt bra gitarrspel och genomarbetade klaviaturslingor. Klaviaturen är en otroligt stor del av musiken och består av hammondorgel, mellotron, synt och allt vad vet jag. Det är verkligen en skiva som ska avnjutas i sin helhet. Jag rekommenderar varmt ”The Lost Art of Time Travel” till alla entusiaster av genren.

 

Skivor

Black Flame – Imperium

Lämna en kommentar

BlackFlame2008ARTIST: Black Flame
TITEL: Imperium
RELEASE: 2008
BOLAG: Roadrunner

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Helvetets portar öppnas och sluts

Kraftfull black metal med inslag av death, där ockulta teman med reminiscenser till den gamla romerska gudavärlden gör sig starkt hörda, detta är ”Imperium”, italienska BLACK FLAMEs tredje album.

Å ena sidan finns en sydeuropeisk black metal-tråd med musikaliskt och tematiskt släktskap med alster av band som grekiska ROTTING CHRIST och NECROMANTICA, å andra sidan genereras tydliga BEHEMOTH-associationer, särskilt påtagligt i spår som The Other Face Ov Hell och Ludus Dianae. Beteckningen ”blackened death metal”, som använts bland annat om just BEHEMOTHs musik, kan även passande beskriva ”Imperium”.

BLACK FLAMEs album innehåller sju starka spår som föregås av ett två minuters Requiem, ett tyvärr alltför långdraget instrumentalt intro. Över ett fält av smattrande trummor laddas sedan en stark kryddblandning av tungt growlad sång och framvällande gitarrer. Särskilt bör uppmärksammas ovan nämnda spår Ludus Dianae, samt Black Sun Theory där andra halvan med sitt nerdragna tempo, den maniskt viskande stämman och den depressiva tonbädden hotar att dra dig med sig ner mot avgrunden. Efter detta avslutas också låtsamlingen passande med ett spår tillägnat hemligheterna kring Lapis Manalis, porten till helvetet.

Utan att komma upp till de polska storheternas klass, är ”Imperium” ett album vilket den som uppskattar BEHEMOTH bör kunna ta till sitt hjärta. Och alla andra som också värderar välproducerad svärtad dödsmetall bör, om man inte gjort det tidigare, ge BLACK FLAME en gedigen chans i spelaren.