Etikettarkiv: 9/10

Skivor

Mass Worship – Portal Tombs

Lämna en kommentar

ARTIST: Mass Worship
TITEL: Portal Tombs
RELEASE: 4/2 2022
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hade jag jobbat på Century Media så hade jag varit ganska nöjd med hur morgondagen artade sig. Först en skiva som VENOM PRISONs ”Erebos” som jag delade ut en betygsnia till igår. Och sedan en skiva som ”Portal Tombs”, andra skivan från MASS WORSHIP som ligger i det häradet också betygsmässigt.

”Portal Tombs” fortsätter på ett magiskt sätt det som bandet startade med på debuten från 2019. Detta är årets, hittills, tyngsta skiva – och då menar jag allt från den rent krossarartade produktionen, den nästan desperata leveransen och den känslomässiga aspekten av skivan. Det skaver och gör ont att lyssna på den här skivan. Och ändå kan jag inte få nog av den.

Skivan har 9 låtar som klarar sig fint på egen hand, men när ni lyssnar på ”Portal Tombs” rakt igenom så framträder känslan av att lyssna på något i stort sett fulländat så mycket tydligare.

När man använder uttrycket hjärtskärande skönhet så kanske det inte är den här typen av artistiskt yttrande som man först tänker på, men det är ändå här jag landar när jag lyssnar på den här skivan. Framför allt är det gitarrarbetet som gör den här skivan så otroligt bra. För det mesta är det förödande kross som gäller, men bandet är inte alls rädda för att, väldigt effektivt, braka loss med hemsökande melodier som i avslutande Deliverance och i Orcus Mouth som kan vara skivans bästa låt.

”Portal Tombs” känns som att komma hem – både hemtam, men utan att någonsin kännas slentrianmässig eller oengagerad. Tvärtom, och det tror jag ni fattar vid det här laget, så känns den här skivan som en av de starkaste jag kommer höra under 2022.

 

Skivor

Venom Prison – Erebos

Lämna en kommentar

ARTIST: Venom Prison
TITEL: Erebos
RELEASE: 4/2 2022
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

I den grekiska mytologin var Erebos personifieringen av mörker. Hans namn betyder, allt enligt Wikipedia, ”underjordens dunkel”. För att ha ett sådant till mörkret appellerande namn på sin skiva upplever jag ”Erebos” som en betydligt ljusare och mer lättillgänglig skiva än ”Samsara” som kom 2019 och som var en rejäl smocka till skiva.

Har VENOM PRISON mesat till sig? Nä, verkligen inte. Det är fortfarande en hybrid av massiv death metal och hardcore som vi får oss till livs. Om något så upplever jag den som mer drabbande känslomässigt än ”Samsara”.

Här finns rena renslåtar, som ypperliga och tunga Gorgon Sisters och tungt svängande Technologies Of Death som har hemsökande melodier. Men så får vi också en låt som Pain Of Oizys, en fruktansvärt vacker och blottläggande låt med en renssångsleverans av sångerskan Larissa Stupar som imponerar lika mycket som hennes growl.

Larissa Stupar, ja. Jag tycker att hon står för karriärens hittills bästa insats på den här plattan – varenda rad sjungs med total övertygelse och för mig blir detta skälet till att skivan åker upp ett snäpp i betyg.

”Erebos” är en skiva som jag har haft otroligt svårt att slita mig ifrån den gångna veckan. Den är så oerhört varierande utan att tappa alla konceptuella grepp att jag, fortfarande 20 lyssningar in, hittar grejer att glädjas åt.

Kolla in den.

Skivor

The Lurking Fear – Death, Madness, Horror, Decay

Lämna en kommentar

ARTIST: The Lurking Fear
TITEL: Death, Madness, Horror, Decay
RELEASE: 19/11 2021
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Death metal har, som vanligt, ett bra år. Jag vet inte vad det är med denna genre, men satan vad ihärdig den är med att kavla ut skivor som får livsandarna att jubla lite extra. Jag har inga problem med att räkna upp ett antal skivor som kan falla inom kategorin dödsmetall från i år som är riktigt bra.

Då kommer THE LURKING FEAR in: ”Håll min öl”.

Jag vet att det är många som börjar salivera vid blotta tanken på bandets debut från 2017 – ”Out Of The Voiceless Grave”  – som jag, föga förvånande, gav en betygsåtta.

Fyra år senare drämmer detta gäng urstabila gammelgäddor i med ett ännu bättre album. Det är perfektion i det mesta. Produktionen är en våt dröm, som fångar stämningen bandet vill förmedla ypperligt. Alla medlemmar i bandet tänder på alla cylindrar och lirar på ett sätt som får mig att svettas i öronen. Tompa Lindberg visar igen att han är en av de bästa sångarna i death metal på planeten.

Och sen har vi låtarna som ligger på en verkshöjd som gör att även skivan med bonusspåren lämnar mig med en känsla att jag vill ha mycket mer.

Ja, ni fattar, det är precis som det var på debuten – traditionell, stabil dödsmetall med en hantverkskänsla som gör att alla som gillar death metal kommer att få mer ved på elden av skivan.