Etikettarkiv: black metal

Enslavement of Beauty – Mere Contemplations

eob2008ARTIST: Enslavement of Beauty
TITEL: Mere Contemplations
RELEASE: 2007
BOLAG: Inri Unlimited

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Lustfylld lyrik till tonsatt filosofi
”Bästa albumet 2007”, enligt denna skribent, och det måste naturligtvis också ha en recension på Werock.

ENSLAVENENT OF BEAUTYs senaste album får sägas vara 2007 års kanske allra vackraste metalkomposition. ”Mere Contemplations” är ren poesi för metalskallar. Tonsatt filosofi. Kompositionerna är vackra och följer flödet av högtidlig språklig lust – med avbrott för ett och annat ”fucker” och ”sucker”, så det poetiska anslaget inte blir helt ohanterligt… Den vackert melodiska musiken med inslag av både tangenter och stråkar, blir slående starkt i kombination med Myrholts black metal-mässigt såriga sång.

Av de genomgående sköna låtarna ska några särskilt nämnas. Impressions är strålande vacker naturlyrik som smärtsamt fyller bröstkorgen och forcerar dig att ta ett extra djupt andetag. Exit There; and Disappear vrider vemodigt om en kniv i ditt inre, medan An Affinity for Exuberance är den mest catchy och, om man får vara så hädisk, mest trallvänliga låten på plattan. I tidigare kompositioner har låtskrivaren lånat texter och fragment både av Shakespeare och Edgar Allan Poe och här, i spåret ”X and Moments” har Myrholt tagit hela texten från 1800tals-poeten Emily Dickinsons ”X, The Library” och därtill fogat sin egen kommentar i en sista strof. I Dickinsons text figurerar i sin tur diktare och filosofer från antikens dagar, och det hela ger en märklig känsla, med dessa tidsdjup skapade i lager på lager.

Norska duon Myrholt och Tunheim har gjort storslagen musik under namnet ENSLAVENENT OF BEAUTY tidigare. Redan 1999 kom ”Traces O’ Red” och ”Megalomania” utgavs 2001. Här i Sverige är kanske Dainty Delusive Doll från ”Megalomania” den mest kända av bandets låtar. Under våren 2008 kan vi förvänta oss en EP från bandet och senare under året kommer en ny fullängdsplatta att se fram emot.

Mäktig, märkvärd och upplyftande metal rymmer ”Mere Contemplations”. Den sparsmakade designen på albumkonvolutet bidrar till den sobra känslan. Om du inte har lyssnat på plattan eller bandet tidigare, gör dig själv en tjänst och upplev delikat norsk metal utan kompromisser!

/BiblioteKarin

Live: Dimmu Borgir

ARTIST: Dimmu Borgir
LOKAL: Mejeriet, Lund
DATUM: 30 oktober, 2007

Man kan anklaga norska Dimmu Borgir för mycket – men inte för att inte vara svulstiga. Normännens symfoniska blackmetal passar utomordentligt väl om man vill ta i riktigt rejält i fråga om stora gester och påkostade produktioner.

Många har sökt sig till Mejeriet denna tisdag – det är som ett svart hav har strömmat in i den alldeles förträffliga lokalen för att höra Shagrath leda sina trupper i lovprisan av den onde.

Galder, Dimmu Borgir. Foto: Martin Bensch

När jag såg bandet på Sweden Rock i somras var en av de stora behållningarna att höra Hellhammer leverera en virvelstorm av skinnpisk över sitt löjligt stora kit – ikväll är han inte med vilket är synd för trumliret sitter inte som en smäck denna kväll – ibland känns trummisens lir lite osäkert och han verkar vilja känna sig för innan han kommer loss i svåra partier. Att dessutom inte basjätten Vortex är med vilket märks när rensången i inledande ”Progenies of the great apocalypse” kommer igång – den körs playback! Dessa två faktorer gör att upplevelsen av konserten dras ner en smula.

Shagrath, Dimmu Borgir. Foto: Martin Bensch

DB är ju trots detta ett band som har en hög nivå på sina låtar – mäktigt malande majestätisk metal får vi oss rikligt till skänks denna kväll. Gruppen blandar friskt, även om man märker en viss övervikt med låtar från Death Cult Armageddon och senaste släppet In Sorte Diaboli. ”Vredesbyrd”, ”Puritania” från Puritanical Euphoric Misanthropia och hela tre låtar från Enthrone Darkness Triumphant ”A succubus in rapture”, ”Mourning palace” och ”Spellbound (by the devil) är några av låtarna bandet plöjer igenom.

Trots en imponerande låtskatt infinner sig inte riktigt den där magin man helst skulle vilja ha på varje konsert – konserten är inte dålig men den lyfter inte riktigt heller.

Dimmu Borgir. Foto: Martin Bensch

Akercocke – Antichrist

Akercocke-AntichristARTISTAkercocke
TITEL: Antichrist
RELEASE: 2007
BOLAG: Earache

BETYG: 3/10
SKRIBENT: Tomasz Swiesciak

Jag gillar de progressiva inslagen som AKERCOCKE visar upp på deras femte fullängdare ”Antichrist”. Men där stannar även berömmet för mer än så har jag inte till övers för detta hornbeprydda band. När jag härde plattan för första gången slogs jag av frågan vad AKERCOCKE egentligen vill med sin musik. Nu, några genomlyssningar senare börjar jag fatta. Det är en distinkt ljudbild de presenterar med sin esoteriska hybrid av svart -och dödsmetal. Det är progressivt så det förslår i vissa lägen. Lyssna bara på singelsläppet Axiom. Detta spår kan i det närmaste beskrivas som vacker galenskap. Vad sägs om blastbeats till akustiska gitarrer? Att inget band har tänkt på det tidigare? Eller kanske lite drum n’ bass på The Dark Inside? Det är i dessa ljuva stunder när även sången är mer kommersiellt gångbar då jag gillar bandet. I övrigt tenderar AKERCOCKE att hamna i en stor sörja av brölande oljud där de mer låter som ett dåligt garageband. Produktionen i sig är det inget fel på om man gillar komprimerade bastrummor men resterande instrument lämnar mycket kvar att önska hos dessa satanistiska engelsmän

/ Tomasz Swiesciak