Etikettarkiv: Century Media

Skivor

Alpha Tiger – Beneath The Surface

Lämna en kommentar

ARTIST: Alpha Tiger
TITEL: Beneath The Surface
RELEASE: 2013
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är kul med skivor som tvingar undertecknad att faktiskt revidera sin uppfattning om en viss subgenre. Prick så är det med ALPHA TIGERs ”Beneath The Surface” som med mycket övertygande låtar får mig att tänka att det kan finnas guldkorn även inom powermetallen.

Det enda bandet jag med emfas har hävdat har något att erbjuda inom denna extremt tjo- och tjimmiga gren av metallträdet var HELLOWEEN under åren då Kiske var med i bandet. ALPHA TIGERs musik klingar otroligt synkroniserat med sina landsmäns. Släng in lite inspiration från AVANTASIA och IRON MAIDEN och du kommer rätt nära hur bandet låter.

Och det är faktiskt så att jag ser otroligt mycket fram emot att se bandet på Wacken i sommar för att se om de är lika bra live som på platta. I synnerhet är jag sugen på att höra om sångaren Stephan Dietrich klarar av de där extremt höga tonerna som han avlossar ständigt och jämt på plattan.

Själva spelskickligheten är inget ALPHA TIGER har problem med. Visst, de ligger inte på DRAGONFORCEs nivå, men å andra sidan kan tyskarna skriva låtar som avfärdar DRAGONFORCEs dito med lätthet. För det är sprängfyllt med bra låtmaterial på ”Beneath The Surface”. Förutom det i vanlig ordning fullständigt onödiga introt (när ska band fatta att det är en styggelse?) så bjuder samtliga låtar på verkligt imponerande verkshöjd. Jag märker att jag faktiskt tar bandet på allvar – och det är ett stort erkännande från undertecknad ska ni veta – vilket har resulterat i en sådan mängd lyssningar att jag har svårt att tro att med undantag från ”Keeper Of The Seven Keys part II” så har ingen powermetalplatta fått samma cirkulation i anläggningen som ”Beneath The Surface”.

ALPHA TIGER har helt enkelt lyckats skapa en skiva som bjuder på powermetal med substans – en ganska stor bedrift om ni frågar mig – och visar på ”Beneath The Surface” att de verkligen är ett band att räkna med. Det ska, faktiskt, bli mycket intressant att se vad bandet lyckas åstadkomma på nästa platta.

Skivor

Broken Hope – Omen Of Disease

Lämna en kommentar

ARTIST: Broken Hope
TITEL: Omen Of Disease
RELEASE: 2013
BOLAG: Century Media

BETYG: 4/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När jag förra i september förra året kollade in DECREPIT BIRTH i New York var BROKEN HOPE ett av de andra banden som lirade den kvällen. Det var stor uppståndelse över att BROKEN HOPE hade startat upp igen. I alla fall tyckte de andra banden det.

BROKEN HOPE är ett av många band som efter en framgångsrik första sejour mellan 1988-2001 stötte på patrull, bland annat därför att bandets dåvarande trummis Ryan Stanek tyckte att det var en bra idé att ta pengarna för beställd merch och lägga i egen ficka och för att i likhet med så många andra death metalband ha svängdörrar för medlemmar på olika positioner.

Men nu är alltså bandet på banan igen – ”Omen Of Disease” är bandets första skiva sedan inte så framgångsrika ”Grotesque Blessings” från 1999. Har mycket förändrats? Ja, scenen ser ju väsentligt annorlunda ut – musikaliskt har dock inte mycket hänt i BROKEN HOPEs värld. Det är fortfarande plattan i mattan och brutal dödsmetall som gäller.

Jag måste dock undra – hade vi brytt oss om ”Omen Of Disease” om bandet inte hade haft sin historia att luta sig tillbaka mot? Att ha varit med så att säga i början av death metalscenen är, faktiskt, en stor del av varför detta band nu får så mycket uppmärksamhet. För musikaliskt finns det så många skivor som är synnerligen mycket bättre än denna.

Jag tycker redan efter 3 genomlyssningar att detta är, faktiskt, en ganska tråkig och stel skiva. Det räcker inte för mig att musiken är hård och brutal – har du inte låtmaterial som sticker ut så kommer jag att tappa intresset. Då hjälper det inte att sångaren Damian Leski har en synnerligen rå sångleverans. Hans sångstil blir förresten även den tjatig i längden.

Nä, jag tror ni förstår varthän det barkar? ”Omen Of Disease” är en skiva som inte skiljer sig från så många andra dussinskivor i dödsmetallträsket.

Skivor

Witherscape – The Inheritance

Lämna en kommentar

ARTIST: Witerscape
TITEL: The Inheritance
RELEASE: 2013
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Här har vi ett band och en skiva som flugit under radarn fullständigt för mig. Inte förrän bloggkollega Susanne Johansson tog med Astrid Falls på en av våra fredagslistor upptäckte jag detta band.

Band och band förresten – WITHERSCAPE består av två personer, den mer än bekante Dan Swanö som trakterar all sång, trummor och keyboard på plattan och, fram tills nu, mer okände Ragnar Widerberg som lirar bas och gitarr på plattan. ”The Inheritance” är en verkligt bra platta. Jag har i stort sett blivit beroende, och har med stor svårighet slitit mig för att lyssna på andra skivor sedan jag upptäckte skivan. Här samsas nyfikenhet med en väl utvecklad känsla för det brutala  – skivan kan vara en av de mest variationsrika skivorna jag hört på mycket länge – och det märks oerhört väl att här har det lagts stor möda på att verkligen skriva gedigna låtar.

Skivan öppnar med Mother Of The Soul som både har ett skönt släpigt gung och ett härligt driv. Swanös rent ljuvligt mångsidiga pipa får också mycket utrymme (vilket gäller skivan igenom). Jag uppskattar verkligen hans growl lika mycket som hans fina rensång. Bandet vinner över mig direkt så när Astrid Falls kommer som andralåt är kapitulationen redan ett faktum. Här bjuds det på gitarrspel så fantastiskt bra att det inte går att stå emot. Det finns både en köttighet i Widerbergs spel när detta behövs, men också ett skirt och försiktigt anslag när detta tarvas.

Här finns också ett gäng starka refränger om vi nu ska använda oss av sådana termer när det gäller en progressiv skiva. Starkast är den i To The Calling Of Blood And Dreams. Dra mig baklänges vilken stämsång!

Jag kan verkligen anbefalla ”The Inheritance” om man gillar tung, svängig skönt doomig rock med growl och vill ha en skiva med stor variation. Då finns det knappt någon skiva som i år toppar denna makalösa skiva.