ARTIST: Entombed A. D.
TITEL: Dead Dawn
RELEASE: 2016
BOLAG: Century Media
BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch
Här kommer den obligatoriska inledningen. Detta är den andra skivan från ENTOMBED A. D. och den elfte skivan från ENTOMBED. Så, kan vi gå vidare nu? Bra.
Jag uppskattade ”Back To The Front” en hel del – den visade på en aningens revansch efter en utdragen och icke frivillig paus på skivfronten för bandet. Att bandet nu har fått upp ångan och pressar ur sig ett album så här snart är kanske en sak vi ska vänja oss vid.
En del förhandssnack har gällt att bandet nu, minsann, har med en ballad på skivan – Hubris Fall. Men att spela långsamt innebär inte att det automatiskt blir en ballad. Hubris Fallär dessutom en ganska dålig låt totalt sett och vid sidan av As The World Fell ett av de svagare spåren på skivan.
Bättre är då Midas In Reverse som är en verkligt käftsmäll till öppnare, Total Death med det klassiska greppet att yla titeln på låten innan gitarrsolot och Down To Mars To Ride (högst märklig titel för övrigt).
Ni som förväntar er att bandet skulle låta annorlunda får nog leta efter helt andra band. Det här gänget låter på ett visst sätt, och skriver låtar på ett visst sätt – och de kan göra det eftersom de har en bra och hög lägstanivå för att i vilket fall prestera en handfull verkligt bra låtar på varje skiva. Det som sticker ut är Olle Dahlstedts trumspel som jag tycker är helt enastående. Öppnaren Midas In Reverse är så späckad med snygga fills – vilket för övrigt gäller majoriteten av låtarna – och piskande driv att jag baxnar. Dahlstedt lirar alltid för låten, men tillåter sig själv att visa att här lirar en intelligent batterist som vet exakt hur han kan och ska sockra lyssnarens öron.
”Dead Dawn” är en något sämre skiva än ”Back To The Front”, och till de klassiska skivorna från 1990-talet krymper den till än mindre dimensioner. Men, vi pratar om ett band som har varit med förr och som när de verkligen får till det smäller så oerhört många andra band på fingrarna. Med andra ord – ”Dead Dawn” är en skiva värd att kolla in, men förvänta er inte att få höra något banbrytande.
