Etikettarkiv: death metal

Paradise Lost – The Plague Within

ParadiseLost - The Plague WithinARTIST: Paradise Lost
TITEL: The Plague Within
RELEASE: 2015
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Brittiska PARADISE LOST släpper sitt 14:de album. Jag tillhör inte dem som haft bandet aktuellt genom hela dess långa karriär sedan debuten med ”Lost Paradise” 1990, även om de plockats fram för lyssning av och till under åren. Och medan 2009 års ”Faith Divides Us – Death Unites Us” blev en stor favorit, var enligt min mening förra given ”Tragic Idol” (2012) lite mindre karaktärsfull.

Årets släpp är en ren fullträff, som innehåller ”allt” det goda med PARADISE LOST. ”The Plague Within” är lätt att släppa inpå sinnet och tillräckligt varierad för att med stort nöje behållas där. Detta är visserligen inget direkt revolutionerande i stil och låtbygge, men hela albumet utgör ett ack så högkvalitativt musikarbete med ett fantastiskt låtmaterial att lyssna till och älska länge.

Jag ska inte påstå att alla spår är exakt lika bra, men inte någon enda låt faller igenom eller känns som utfyllnad, och ovanpå denna höga snittkvalitet stiger ett antal toppar. Det bildas ett grymt skönt sug i maggropen när det riktiga tung-doom-gunget släpps lös i låtar som Beneath Broken Earth och Sacrifice The Flame, och jag vill bara ligga på rygg och stirra upp i en blygrå himmel och njutningsfullt sjunka allt djupare ner i melankolin. Sen finns det annat som rentav får betecknas som svängigt, såsom den lättfångade refrängen i Cry Out, eller för den delen hela spåret An Eternity Of Life. I ett antal av låtarna finns också potential för många fina stunder i kommande liveframträdanden.

Så vad har jag över huvud taget att klaga på, något ”måste” det väl ändå finnas? Nja, låttitlarna kan inte direkt anklagas för originalitet i sammanhanget: No Hope In Sight, Flesh From Bone, An Eternity Of Life… ja, ni hör ju själva. Men detta står jag så gärna ut med, när låtmaterialet och framförandet är så superbt som det är på denna platta. PARADISE LOST av år 2015 är ett band på topp ännu efter mer än 25 år inom scenen. I alla avseenden tungt.

Feral – Where Dead Dreams Dwell

Where Dead Dreams DwellARTIST: Feral
TITEL: Where Dead Dreams Dwell
RELEASE: 2015
BOLAG: Cyclone Empire

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Skellefteåbördiga FERAL bjuder upp till dans med andra albumet ”Where Dead Dreams Dwell” och jag känner för att damma av uttrycket ”death metal – många är kallade. Få utvalda”.

Låt mig utveckla – FERAL lirar starkt sympatiskt. Det är lätt att ryckas med och låta huvudet nicka i takt till musiken, och jag önskar att jag gick igång mer än vad jag faktiskt gör. Problemet är att här finns ytterst lite som sticker ut det där lilla extra. Den där nerven som jag så gärna vill ha finns inte här. Istället – och det finns betydligt mycket värre saker – får vi oss en dos death metal som är trevlig för stunden, men som inte lämnar några bestående men. Och det är där måttstocken bör och ska ligga när det gäller denna typ av musik.

Emellanåt bränner det dock till. The Crawler greppar tag från första ton och trampar gaspedalen i botten. Likaså njuter jag av Mass Resurrection som har en svinaktigt härligt sväng och massiv tvåtakt från trummisen Roger Markström och fint sololir av gitarristen Markus Lindahl.

Sammanfattningsvis: ”Where Dead Dreams Dwell” är en sympatisk skiva som vi både kan ha och mista. Som en stunds trevlig underhållning fungerar den alldeles utmärkt – förväntar er bara inte att den kommer skaka universum i sina grundvalar.

Feared – Synder

SynderARTIST: Feared
TITEL: Synder
RELEASE: 2015
BOLAG: Egen utgivning. 

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Dödsthrash. För vissa ett skällsord. För mig en ingång till musik som kan vara bra. FEARED med ett gäng namnkunniga musiker brukar vara ett säkert kort. Med nya släppet ”Synder” är det mer än så – detta är bandets med Ola Englund (THE HAUNTED) på gitarr, Mario Santos Ramos (DEMONOID) på sång, Jocke Skog på bas och Kevin Talley (SUFFOCATION, NOTHNEGAL) på trummor – bästa släpp hittills.

Det är ett satans ös skivan igenom – med vissa andningspauser i vissa av låtarna – och det känns som om Englunds inträde i THE HAUNTED har gett honom en inspirerande spark i bakdelen för så här argsint svängande och roligt har FEARED aldrig låtit. I låtar som My Grief, Your Sorrow och By Silent Screaming bjuder bandet upp till en illa svängande yster ringdans, medan Your Demise och Dying Day baseras mer på ren vrede. I vilket fall är det extremt underhållande.

Samtliga musiker står för en gedigen insats. Det är klart att Englund imponerar lite mer än de andra. Gitarrfantomen briljerar med riffen och solona så det står härliga till, och Talley svarar för en rättfram insats bakom trummorna. Fick jag önska mig något så hade det varit att produktionen hade lämnat lite mer utrymme till basisten Skogs instrument.

Dödsthrash kan med fog sägas vara en subgenre som rymmer fler band än vad den orkar med. FEARED hör till skaran band som det är värt att hålla koll på. ”Synder” visar med tydlig skärpa att vi gör klokt i att ge bandet vår uppmärksamhet.