Etikettarkiv: death metal

Skivor

Barren Earth – The Devil’s Resolve

Lämna en kommentar

ARTIST: Barren Earth
TITEL: The Devil’s Resolve
RELEASE: 2012
BOLAG: Peaceville Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Med medlemmar från flera kända akter (AMORPHIS, SWALLOW THE SUN, MOONSORROW exempelvis) har finska BARREN EARTH kallats ett superband. Fler än jag som är trötta på den benämningen? Tänkte väl det.

Vad jag dock har svårt att tröttna på är de ovedersägliga bevis på att medlemmarna är verkligt bra musiker. Debuten ”Curse Of The Red River” var episkt bra och jag har sett fram emot uppföljaren rätt så rejält.

”The Devil’s Resolve” håller måttet på ett fantastiskt sätt. Öppnaren Passing Of The Crimson Shadows är en dänga som under de dryga 7 minuter låten varar på ett makalöst visar på vad bandets musik handlar om: atmosfäriskt vemod, driv, förträffligt growlande och rensångsgastande från sångaren Mikko Kotamäki. Framför allt låter det så förbannat vackert – ett faktum genomgående på plattan. Lyssna påThe Rain Begins och försök att inte sluta ögonen och bara njuta. Gunget, vemodet, melodierna. Och då har jag inte nämnt att jag faktiskt börjar böla likt Börje Ahlstedt i rollen som Ronjas far Mattis när bandet släpper på en hammondorgel vid 2:55. Och detta är låt nummer två!

Och det bara fortsätter – Vintage Warlords (vilken titel för övrigt), monumentala The Dead Exiles vars symfoniska inledning tar andan ur mig, fint svängiga Oriental Pyre och vackra avslutaren Where All Stories End – det är verkligen så att jag får ta till den ack så slitna frasen all killer no filler om ”The Devil’s Resolve”. Ska jag hitta något att anmärka på är det att trummorna gärna hade fått lite mer fludder – de låter aningens för torra för att passa in totalt med de övriga soniska intrycken. Detta är dock en radanmärkning, och ingenting som kan förta intrycket att detta är en magiskt bra skiva som väl fyller behovet till OPETH släpper nästa platta med growl på.

Skivor

Cannibal Corpse – Torture

Lämna en kommentar

torture-cannibalARTIST: Cannibal Corpse
TITEL: Torture
RELEASE: 2012
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Skiva nummer 12 från klassiska CANNIBAL CORPSE. Vid det här laget vet jag vad som väntar när det dyker upp en skiva från detta gäng. Texter som gjorda för att chockera Hem & Skola, orsaka moralpanik bland stora befolkningsgrupper –  och hetsa till extatiska glädjenivåer hos oss som uppskattar denna typ av kulturyttringar.

Att eftersöka radikala kursändringar hos CANNIBAL CORPSE hade varit som att begära att en bosättare på Västbanken konverterar till islam och flyttar till Gaza –  männen i CC vet vilken musik de gillar att skriva. Tråkigt? Inte en chans. Ser man till vilken räcka magiska låtar bandet har bakom sig inser man fort att det inte bara handlar om att väcka förskräckelse. Likadant är det på ”Torture”, en skiva där låtarna med tung kvalitetsstämpel dundrar in i öronen på ett mycket fint vis.

Demented Aggression öppnar med, rätt gissat, ett furiöst tempo. Uttrycket är lika tajt som trummisen Paul Mazurkiewiczs virveltrumma. George ”Corpsegrinder” Fisher vrålar lika ursinnigt som han brukar. Det enda jag egentligen vill anmärka på är karlns besatthet vid att emellanåt vilja få in för många ord vilket leder till att det låter aningens krystat. Bättre då när det lämnas utrymme för kraftdemonstrationer som i brottartunga Scourge Of Iron eller refrängen i trallvänliga As Deep As The Knife Will Go.

CANNIBAL CORPSE fortsätter den fina traditionen de byggt upp sedan många år tillbaka –  synnerligen habil death metal levererad med ett bitvis fullödigt tekniskt lir och ett rått uttryck. Det räcker, precis som vanligt, groteskt långt.

Skivor

Asphyx – Deathhammer

Lämna en kommentar

ARTISTpress_cover: Asphyx
TITEL: Deathhammer
RELEASE: 2012
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Vad finns egentligen att hämta i den holländska extreme metal-myllan i tiden mellan nu – läs HAIL OF BULLETS, och då – läs PESTILENCE? Inte seriöst mycket, förutom nu albumaktuella ASPHYX som måste sägas tillhöra både ”nuet” och ”dået”. Och över alltihop hittar man en viss Martin van Drunnen…

Med ”Deathhammer” släpper ASPHYX sitt åttonde studioalbum, och därmed sitt andra sedan återföreningen 2007. Av ursprungsmedlemmarna från 1987 återfinns i dagens sättning endast trummisen Bob Bagchus, medan vokalisten Martin van Drunnen gjorde sin tidiga insats i bandet 1990-92 och även var den som sjöng på bandets två första albumsläpp. Innan dess hade van Drunnen gjort tjänst i PESTILENCE åren 1987-89 och lagt sång även på det bandets första två skivor, och senare i karriären hittar vi Martin van Drunnen i flera olika konstellationer, och även som sångare på ett svenskt albumsläpp, COMECONs ”Converging Conspiracies” från 1993. Numera heter huvudbandet HAIL OF BULLETS, men van Drunnens insats i ASPHYX är definitivt ingenting gjort med halva hjärtat. Det den rösten bjuder oss här är guld.

”Deathhammer” inleds med Into The Timewastes där lyssnaren kastas rakt in i hetsigt tempo och vokalistens dova growl. En hetsighet som därefter i titelspåret ökar till storm. Med neddraget tempo och en pressande tyngd drivs sedan Minefield framåt av van Drunnens röst tillsammans med släpiga gitarrer – detta spår utgör en av plattans höjdpunkter. Sedan böljar dödshammaren vidare med ömsom snabb snärtighet i vissa spår, ömsom dov doomighet i andra, och somliga partier med både snabbhet och släpighet i sig samtidigt, med smattrande trummor över ödesmättat gitarrlir. Martin van Drunnens röst driver och river, dånar och sårar, ibland med en överton som får mig att tänka på Tompa Lindberg och tidiga AT THE GATES.

Detta kan knappast kallas sofistikerat, men ASPHYX har med ”Deathhammer” monterat ihop ett album som inte släpper taget i första vändan. Växlingen mellan snabba, intensivt korta dödsdängor och tunga, trögflytande 6-7-minuters malande doom-bestar kulminerar i avslutande rappa Vespa Crabro samt den oss till botten dragandes åttaminuterskolossen . Efter att ha mörbultats med dryga 45 minuter hammare av döds är det svårt att resa sig upp och gå. Jag blir hos ASPHYX en vända till…