Etikettarkiv: death metal

Skivor

One Man Army And The Undead Quartet – The Dark Epic

Lämna en kommentar

ARTIST: One Man Army And The Undead Quartet
TITEL: The Dark Epic
RELEASE: 2011
BOLAG: Massacre Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Jonas Andersson

Det största problemet jag vanligen brottas med i mina recensioner är att hålla texten relativt kort och koncis. Ordbajseri är något av en folksport hos undertecknad och jag har ett problematiskt förhållande till att komprimera mina tankar. Ironiskt nog befinner jag mig i skrivande stund inför det motsatta problemet.

”The Dark Epic” – ONE MAN ARMY AND THE UNDEAD QUARTETs fjärde album – leder endast mina tankar mot ett ynka ord; stabilt. Solona är stabila. Johan Lindstrands (ex. THE CROWN) sång är ruskigt stabil. Produktionen är stabil. Ja, ni fattar. Det tar prick två sekunder av inledande Stitch för att inse att de närmaste 48 minuterna kommer tillbringas med death/thrash av finaste snitt. Musiken är ungefär lika revolutionerande som dreadlocks på en reggaefestival, men det gör egentligen ingenting när allting framförs på ett såhär, ja, stabilt sätt.

”The Dark Epic” nickar, som alltid, mot Bay-Area och den efterföljande thrash och death metal-vågen. Lindstrands gamla band THE CROWN gör sig också påminda mest hela tiden, vilket inte minst Lindstrands utmärkta röst bidrar till. Bandet har talat om att nya verket ska vara mörkare än de tidigare, något som enbart märks i det långa, mörka och episka titelspåret. Annars låter det som det alltid gjort, på gott och ont – med betoning på gott.

Är du på jakt efter något nyskapande ska du fly denna skiva som pesten. Är du däremot sugen på death/thrash utan överraskningar är ”The Dark Epic” skivan för dig.

Stabilt var ordet!

ALL TEXT NEDANFÖR (OCH INKLUSIVE) DENNA ÄR META-INFORMATION, OCH SKALL INTE VARA MED I ETT FÄRDIGT RECENSIONSINLÄGG!

  • Från ”Alla inlägg”-listan i admin-vyn, gör en mouse-over på det draft som utgör mall för skivrecensioner. Välj ”Clone”.
  • Scrolla ner till den skapade kopian (som har dagens datum) och välj ”Redigera”
  • Ange inläggsrubriken enligt ”Artist – Skivtitel”.
  • Glöm inte att redigera permalänken, enligt format ”artist-skivtitel”.
  • Kontrollera att ”Skivor” är valt som Kategori för inlägget.
  • Lägg till artistens/bandets namn samt skivtiteln som Etiketter. (Det är även möjligt att om man önskar lägga till t.ex. skivbolagets namn.)
  • Gör gärna om skivbolagets namn i inläggsingressen till en hyperlänk som pekar på skivbolagets hemsida. (Det kan göras via ikonen för ”länk” i verktygsmenyn ovanför redigerar-fönstret. Ange bolagets namn som ”Titel” och kom ihåg att klicka i ”Öppna i nytt fönster”.)
  • När skribentens namn anges i ingressen är efternamn valfritt.
  • Bilden på skivomslaget skall vara 160 x 160 pixlar. Den skall infogas överst i inlägget, och vara vänsterställd.
  • OBS! Om du vill klistra in text du skrivit tidigare på annat ställe, måste du först radera formateringen. Det gör du antingen genom att först klistra in i t.ex. Notepad, kopiera på nytt, och sedan klistra in här. Det går även att aktivera ”klistra in som plain text” genom att innan du kör Ctrl + V aktivera notepad-ikonen (märkt med ett T) i verktygsraden ovan.
  • Skivrecensioner skall inte ha några huvud- eller underrubriker i löpande text, utan endast stycke-formatering.
  • FÖRHANDSGRANSKA! Gör detta genom att använda för detta avsedd knapp ovan till höger. (Det är nyttigt, då det verkliga inlägget är mycket bredare än det framstår som av detta redigeringsfönster att döma. Dessutom verkar bildhanteringen inte helt stabil i alla lägen, så det är bra att kolla att allting hamnar rätt.)
  • GLÖM INTE ATT KONTROLLERA STAVNING INNAN PUBLICERING!
  • GLÖM INTE ATT ÄVEN UPPDATERA SIDAN ”Alla skivrecensioner” EFTER PUBLICERING!
Skivor

Ageless Oblivion – Temples Of Trancendent Evolution

Lämna en kommentar

ARTIST: Ageless Oblivion
TITEL: Temples Of Transcendent Evolution

RELEASE: 2011
BOLAG: Siege Of Amida

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Progressiva death metalbandet AGELESS OBLIVIONs debut är en glad överraskning. Generellt sett dras jag till band som bolag, i detta fall Siege Of Amida, torgför som just progressiv teknisk dödsmetall, likt en geting till en honungsburk. Ibland blir man besviken, ibland inte, på vad man får indängt i öronen. I fallet ”Temples Of Trancendent Evolution” blir det lite blandad kompott. Spelmässigt är det, som ni säkert förstår, inga duvungar vi har att göra med, och alla instrumentinsatser och sånginsatser ligger på en hög och bra nivå – men något annat hade jag inte förväntat mig.

Låtskrivarmässigt känner jag att AGELESS OBLIVION har ett eget uttryck, vilket såklart är mycket glädjande – de är inte främmande att drämma i med rejält tekniskt lir i sann NILE-anda, men ser också till att inkorporera tillräckligt med andningspauser för lyssnaren, utan för att för den skull tappa i intensitet. Drone Of The Nychomist är ett bra exempel på detta faktum. Mest imponerad är jag annars över låtar som Reclamation och Unhallowed Domain som dånar på likt bulldozers i intensitet, med en hel del demonstrerande av förståelse att bygga in dynamik i musiken där bandet stundtals lugnar ner musiken för att bygga upp till rejäla soniska smockor i nästa sekund – ett grepp som jag är svag för.

Ser jag några blottor är det introt Monument och det för väl tilltagna outrot på Temples. Jag tycker inte att långa intron hör hemma på plattor där jag hellre ser att band skriver ytterligare en, så att säga, riktig låt istället för att öda tid på intetsägande stycken musik som intron tenderar att bli. Likadant är det med outrot av regn och blåst i avslutande för övrigt utmärkta Temples som håller på i närmre fyra minuter.

Bortsett från dessa marginalanteckningar har AGELESS OBLIVION producerat ett starkt debutalbum, och det ska bli mycket intressant att följa gruppen i framtiden.

 

Skivor

Allegaeon – Fragments Of Form And Function

Lämna en kommentar

ARTIST: Allegaeon
TITEL: Allegaeon – Fragments Of Form And Function
RELEASE: 2010
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Väntan är över – två år sedan ALLEGAEON släppte sin självbetitlade EP har det blivit dags för fullängdsdebuten. Med tanke på hur bra EP:n var hade jag ganska högt ställda förväntningar på bandet från Fort Collins i Colorado – och några lyssningar senare kan jag konstatera att bandet inte heller denna gång gör mig besviken.

Visserligen spelar bandet inte helt originell musik – gudarna ska veta att det dräller av band inom den melodiösa dödsmetallfåran bandet har valt att verka i, men det spelar mindre roll då ALLEGAEON är ett gäng som både kan hantera sina instrument och skriva låtar som håller för många genomlyssningar.

Mest imponerande är dock spelförmågan – framför allt imponerar gitarristerna Ryan Glisan och Greg Burgess som anställer veritabla orgier under solon så bländande framförda att lyckan är total. Resten av bandet är inte sämre – trummisen Jordan Belfast är tajt, stabil och gör en hel del riktigt snygga grejer på sitt instrument. Hans samspel med basisten Corey Archuleta är bra och stabilt. Sångaren Ezra Haynes har en skön, raspig growlstämma som jag inte kommer att tröttna på i första taget.

För oss som har hört EP:n (har man inte gjort det finns den tillgänglig på Spotify) känns det som om just den skivan indikerade att ALLEGAEON inte är ett av de band som kan få ur sig 4 bra, starka låtar men inte så mycket mer – och jag skulle inte bli förvånad om bandet har betydligt mer material liggande än de 10 låtar som finns på ”Fragments Of Form And Function”. Snart sagt varenda låt på skivan innehåller element som gör att jag gillar dem, antingen om det rör sig om ett snyggt solo, bra sångleverans, glödande truminsatser eller bara riktigt snygga melodier. Den enda låten som jag tycker att skivan kan vara utan är Burgess soloprestation i Biomech – Vals No. 666 som visserligen är oklanderligt framförd (konstigt vore det annars då Burgess är skolad vid musikkonservatoriet i Cinncinati) men som verkligen inte passar in bland det betydligt hårdare materialet.

Gillar man melodiös dödsmetall som bjuder på musikalitet utöver det vanliga vågar jag påstå att man kommer gilla ”Fragments Of Form And Function” även om det som tränger ut ur högtalarna inte är helt originell musik.