Etikettarkiv: death metal

Obscura – Omnivium

ARTIST: Obscura
TITEL: Omnivium
RELEASE: 2011
BOLAG: Relapse Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Jonas Andersson

Första spåret Septuagint inleds med akustiska gitarrer för att sedan braka loss i en fest av tvåtakt, sylvassa riff, briljant growl och en hisnande snabbhet. Allting även kombinerat med en lekfullhet som verkligen imponerar. Tänk ett mer speedat och progressivt AT THE GATES så kommer ni någonstans i närheten av vad den drygt sju minuter långa låten bjuder på. Standarden är satt och OBSCURA har mig här stenhårt i sitt grepp.

Vortex Omnivium följer sedan med mer av samma medicin, även om bandet här släpper på med lite mer tyngd i vissa delar. Tyskarna har mig fortfarande stadigt i sitt grepp.

Men, nja. Efter det lyckas tyvärr inte ”Omnivium” – den tredje fullängdaren i ordningen – hålla mig kvar. Visst, det går fortfarande i ett imponerande tempo, samtidigt som bandet lyckas att åstadkomma rejält med tyngd, även i efterföljande spår, men när progginfluenserna får ta överhanden dör lite av charmen hos undertecknad. Det känns främst rätt frustrerande när ett gediget death metal-ös blir avbrutet av knepiga taktbyten, malplacerade akustiska partier eller, kanske värst av allt, baspretentioner på sina ställen. Fel, ack så fel. No offense, basister – jag är själv basist – er uppgift är att kompa, möjligtvis lägga subtila basgångar, inte ta över låten i ett skede av psykotisk hybris.

Trots att ”Omnivium” tappar styrfart i mitten av plattan med alla sina proggiga idéer så är det glädjande att skivan igen får ett lyft de sista låtarna. Framför allt A Transcendental Serenade gör sitt för att se till att skivan verkligen får en storslagen avslutning – och räddar på så sätt skivan från ett mediokert resultat för att istället bli en riktigt bra giv med vissa skönhetsfläckar.

One Man Army And The Undead Quartet – The Dark Epic

ARTIST: One Man Army And The Undead Quartet
TITEL: The Dark Epic
RELEASE: 2011
BOLAG: Massacre Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Jonas Andersson

Det största problemet jag vanligen brottas med i mina recensioner är att hålla texten relativt kort och koncis. Ordbajseri är något av en folksport hos undertecknad och jag har ett problematiskt förhållande till att komprimera mina tankar. Ironiskt nog befinner jag mig i skrivande stund inför det motsatta problemet.

”The Dark Epic” – ONE MAN ARMY AND THE UNDEAD QUARTETs fjärde album – leder endast mina tankar mot ett ynka ord; stabilt. Solona är stabila. Johan Lindstrands (ex. THE CROWN) sång är ruskigt stabil. Produktionen är stabil. Ja, ni fattar. Det tar prick två sekunder av inledande Stitch för att inse att de närmaste 48 minuterna kommer tillbringas med death/thrash av finaste snitt. Musiken är ungefär lika revolutionerande som dreadlocks på en reggaefestival, men det gör egentligen ingenting när allting framförs på ett såhär, ja, stabilt sätt.

”The Dark Epic” nickar, som alltid, mot Bay-Area och den efterföljande thrash och death metal-vågen. Lindstrands gamla band THE CROWN gör sig också påminda mest hela tiden, vilket inte minst Lindstrands utmärkta röst bidrar till. Bandet har talat om att nya verket ska vara mörkare än de tidigare, något som enbart märks i det långa, mörka och episka titelspåret. Annars låter det som det alltid gjort, på gott och ont – med betoning på gott.

Är du på jakt efter något nyskapande ska du fly denna skiva som pesten. Är du däremot sugen på death/thrash utan överraskningar är ”The Dark Epic” skivan för dig.

Stabilt var ordet!

ALL TEXT NEDANFÖR (OCH INKLUSIVE) DENNA ÄR META-INFORMATION, OCH SKALL INTE VARA MED I ETT FÄRDIGT RECENSIONSINLÄGG!

  • Från ”Alla inlägg”-listan i admin-vyn, gör en mouse-over på det draft som utgör mall för skivrecensioner. Välj ”Clone”.
  • Scrolla ner till den skapade kopian (som har dagens datum) och välj ”Redigera”
  • Ange inläggsrubriken enligt ”Artist – Skivtitel”.
  • Glöm inte att redigera permalänken, enligt format ”artist-skivtitel”.
  • Kontrollera att ”Skivor” är valt som Kategori för inlägget.
  • Lägg till artistens/bandets namn samt skivtiteln som Etiketter. (Det är även möjligt att om man önskar lägga till t.ex. skivbolagets namn.)
  • Gör gärna om skivbolagets namn i inläggsingressen till en hyperlänk som pekar på skivbolagets hemsida. (Det kan göras via ikonen för ”länk” i verktygsmenyn ovanför redigerar-fönstret. Ange bolagets namn som ”Titel” och kom ihåg att klicka i ”Öppna i nytt fönster”.)
  • När skribentens namn anges i ingressen är efternamn valfritt.
  • Bilden på skivomslaget skall vara 160 x 160 pixlar. Den skall infogas överst i inlägget, och vara vänsterställd.
  • OBS! Om du vill klistra in text du skrivit tidigare på annat ställe, måste du först radera formateringen. Det gör du antingen genom att först klistra in i t.ex. Notepad, kopiera på nytt, och sedan klistra in här. Det går även att aktivera ”klistra in som plain text” genom att innan du kör Ctrl + V aktivera notepad-ikonen (märkt med ett T) i verktygsraden ovan.
  • Skivrecensioner skall inte ha några huvud- eller underrubriker i löpande text, utan endast stycke-formatering.
  • FÖRHANDSGRANSKA! Gör detta genom att använda för detta avsedd knapp ovan till höger. (Det är nyttigt, då det verkliga inlägget är mycket bredare än det framstår som av detta redigeringsfönster att döma. Dessutom verkar bildhanteringen inte helt stabil i alla lägen, så det är bra att kolla att allting hamnar rätt.)
  • GLÖM INTE ATT KONTROLLERA STAVNING INNAN PUBLICERING!
  • GLÖM INTE ATT ÄVEN UPPDATERA SIDAN ”Alla skivrecensioner” EFTER PUBLICERING!

Ageless Oblivion – Temples Of Trancendent Evolution

ARTIST: Ageless Oblivion
TITEL: Temples Of Transcendent Evolution

RELEASE: 2011
BOLAG: Siege Of Amida

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Progressiva death metalbandet AGELESS OBLIVIONs debut är en glad överraskning. Generellt sett dras jag till band som bolag, i detta fall Siege Of Amida, torgför som just progressiv teknisk dödsmetall, likt en geting till en honungsburk. Ibland blir man besviken, ibland inte, på vad man får indängt i öronen. I fallet ”Temples Of Trancendent Evolution” blir det lite blandad kompott. Spelmässigt är det, som ni säkert förstår, inga duvungar vi har att göra med, och alla instrumentinsatser och sånginsatser ligger på en hög och bra nivå – men något annat hade jag inte förväntat mig.

Låtskrivarmässigt känner jag att AGELESS OBLIVION har ett eget uttryck, vilket såklart är mycket glädjande – de är inte främmande att drämma i med rejält tekniskt lir i sann NILE-anda, men ser också till att inkorporera tillräckligt med andningspauser för lyssnaren, utan för att för den skull tappa i intensitet. Drone Of The Nychomist är ett bra exempel på detta faktum. Mest imponerad är jag annars över låtar som Reclamation och Unhallowed Domain som dånar på likt bulldozers i intensitet, med en hel del demonstrerande av förståelse att bygga in dynamik i musiken där bandet stundtals lugnar ner musiken för att bygga upp till rejäla soniska smockor i nästa sekund – ett grepp som jag är svag för.

Ser jag några blottor är det introt Monument och det för väl tilltagna outrot på Temples. Jag tycker inte att långa intron hör hemma på plattor där jag hellre ser att band skriver ytterligare en, så att säga, riktig låt istället för att öda tid på intetsägande stycken musik som intron tenderar att bli. Likadant är det med outrot av regn och blåst i avslutande för övrigt utmärkta Temples som håller på i närmre fyra minuter.

Bortsett från dessa marginalanteckningar har AGELESS OBLIVION producerat ett starkt debutalbum, och det ska bli mycket intressant att följa gruppen i framtiden.