Etikettarkiv: Melodic Death metal

Skivor

Sodomisery – Mazzaroth

Lämna en kommentar

ARTIST: Sodomisery
TITEL: Mazzaroth
RELEASE: 8/9 2023
BOLAG: Testimony Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Om jag kollar tillbaka på den senaste tiden så har nya skivor släppts från, bland andra, DYING FETUS, TESSERACT, TOMB MOLD och ALKALOID. Band vars släpp jag vanligtvis skulle ha kastat mig över med stor iver.

Men september har inte varit en normal månad, och då tänker jag inte enbart på hur vädret har varit, utan ett visst band från Stockholm har släppt sin andra skiva. ”Mazzaroth” är SODOMISERYs ”svåra” andra skiva. Det brukar ju heta så. Jag uppskattade storligen ”The Great Demise” när den kom för tre år sedan. Den kändes som att komma hem till mammas gata, hade många fina låtar, underbar produktion och – utan att egentligen förta sig – bjöd på fina stunder av lyssnande.

Så är det även på ”Mazzaroth” men här har bandet ytterligare vässat till låtarna så att i stort sett varenda spår på skivan känns totalt livsnödvändig, och alltså har sett till att inga andra skivor har känts värda att lägga tid på. Jag ska vara ärlig att erkänna att jag hoppas på att skrivandet av denna text kommer få skivan ur mitt system, haha!

Det brukar ju heta att delarna gör helheten, och så är det verkligen här. Det finns på ”Mazzaroth” en röd tråd, en självklarhet i utförandet som gör att trots att bandet plogar vidare i den melodiska, men svärtade, dödsmetallforan gör att skivan pulserar av en underbar kreativitet med vansinnigt snygga hooks i melodierna, ett frenetiskt driv, underbart sväng och en till stora delar majestätisk värdighet i nästan varenda låt. Den enda låten som jag inte älskar förbehållslöst är Delusion – alla andra låtar ligger på en nivå som gör ”Mazzaroth” en en av de bästa skivorna jag hört under 2023.

Samtliga medlemmar lirar på en individuell nivå som skulle få rätt många att bli gröna av avund – sammantaget känns SODOMISERY som ett komplett band. Harris Sopovics gitarrspel briserar av skaparkraft med ett eftertryck som får mig att häpna, kompet bestående av basisten Paul Viscolit och trummisen Viktor Eklund är ett enda instrument – otroligt bra, och även om Eklund tryfferar sitt spel med rikligt med små finesser hela tiden så litar SODOMISERY på att de har ett tillräckligt starkt grundmaterial för att inte gå till överdrifter på individnivå. Lägg till detta ett orkestralt raster som ytterligare förhöjer nivån av min upplevelse, och ni får en skiva som kommer vara med i tävlan om årsbästalisteplats. Kolla in den.

https://youtu.be/Gsr1B-42QCg?si=A6KSTMBe4mIhayIo

Skivor

Arch Enemy – Deceivers

Lämna en kommentar

ARTIST: Arch Enemy
TITEL: Deceivers
RELEASE: 12/8 2022
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det verkar, banne mig, som om vi är inne i en mäktig våg av svensk melodisk death metal där band inte bara vilar på tidigare lagrar, utan ser till att växla upp ganska rejält. Amelies recension av THE HALO EFFECTs ”Days Of The Lost” talar sitt tydliga språk.  Och så har vi ARCH ENEMY, ett band som har en hel del mycket bra musik i sin bakkatalog, men som inte har nått upp till verkligt relevanta nivåer på de gångna plattorna ”War Eternal” och ”Will To Power”.

Bandet har lyckats göra enskilt starka låtar som har passat bra in i gruppens setlistor, men på ”Deceivers” lyckas bandet skapa en skiva som i både sina enskilda beståndsdelar och som helhet ligger på en hög och jämn nivå. Betygsåttan ligger faktiskt snubblande nära en nia. Jag har inte lyssnat så mycket på en enskild ARCH ENEMY-platta sedan ”Wages Of Sin” kom 2001 och även om jag dyrkade ”Rise Of The Tyrant” så är ”Deceivers” en av bandets absolut bästa skivor i karriären.

Alissa White-Gluz gör sin bästa sånginsats sedan hon kom in i bandet. Hennes growlkapacitet är ju välkänd sedan innan, och vi som lyssnade på henne när hon sjöng i THE AGONIST vet hur bra hon är på rensången också. Growlet dominerar, men hon får tillfälle att visa sin sinnessjuka bredd i en låt som inledande Handshake With Hell. 

Ska vi prata lite om gitarrspelet? Såklart ska vi det. I ett band där Michael Amott och Jeff Loomis tar så pass stor plats och har så tung betydelse vore det kardinalfel att inte nämna gitarrspelet. Dessa gitarrfantomer har ju tidigare visat att de sannerligen kan lira gitarr, men nu når deras samspel helt otroliga nivåer. Riffen ligger på rent magiska nivåer – stundtals (äh, vem driver jag med – mest hela tiden) drar gitarristernas dyrkan för IRON MAIDEN in i deras gitarrspel. Gör detta någonting? Nä, fan heller! Med låtar som ligger ruggigt nära toppkvalitet i sin egen rätt är detta bara en helt underbar krydda som ger skivan ytterligare dimensioner.

Faktum är att det var längesedan jag lyssnade på en skiva inom den melodiska dödsmetallen som så tydligt håller sig till genrens förväntningar och ändå lyckas andas liv in i en genre som annars kan tyckas förstockad och daterad. ”Deceivers” fullständigt bågnar av ett helvetiskt driv och en hunger som är påtaglig. Frågan vi bör ställa oss är om bandet någonsin varit bättre?

Skivor

The Halo Effect – Days Of The Lost

Lämna en kommentar

ARTIST: The Halo Effect
TITEL: Days Of The Lost
RELEASE: 2022-08-12
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Du får aldrig nog av göteborgsmetal och slukar hungrigt allt av DARK TRANQUILLITY, GRAND CADAVER och äldre IN FLAMES-material? Då är detta definitivt något för dig. Med THE HALO EFFECT får du fem tidigare IN FLAMES-medlemmar som tillsammans tycks både lyckligare och mer på hugget än på länge.

Själv är jag oerhört glad att välkomna gitarrist Jesper Strömblad, basist Peter Iwers och inte minst favorittrummis Daniel Svensson tillbaka in i spelet. Jag ska glatt erkänna att det var just IN FLAMES som ledde mig in i de lite tyngre metalgenrerna efter att naivt och aningslöst ha konsumerat mer radiovänlig heavy metal i årtionden (jo, faktiskt). Tack för det! Här dessutom kryddat med Niclas Engelin, nyligen i IN FLAMES och älskad Mikael Stanne numera från DARK TRANQUILLITY.

THE HALO EFFECT är väldigt mycket tidig IN FLAMES – tacka framför allt Jesper Strömblad för det tänker jag – samtidigt för Mikael Stanne med sin röst, sina sångmelodier och sina texter in en försvarlig mängd DARK TRANQUILLITY i sammanhanget. Mycket från gamla säkra kort kan alltså tyckas men ändå lyckas bandet, kanske inte att slita sig från sina rötter, men ändå att med förutsättningarna för handen skapa tillräcklig variation och mycket hög kvalitet.

Visst har vi här spår med klara drag av typiska IN FLAMES-låtar, såsom titellåten Days Of The Lost, och samtidigt väldigt typiskt DARK TRANQUILLITY-sound i spår som The Needless End. Har finns också stunder som når en perfekt mix av de två veteranbanden inom melodisk dödsmetall som i A Truth Worth Lying For. Men vi finner också lite annat som bryter detta mönstret såsom Gateways och inte minst här ganska udda Last Of Our Kind med både fiol och cello samt vokal förstärkning av Matt Heafy från TRIVIUM.

Mikael Stannes melankoli återfinns dock överallt i lyrik och sång och den är alltid högst välkommen. Mellan djupgrowlen bjuder han dessutom emellanåt på sin vackra rena sångröst – exempelvis i fina In Broken Trust – vilken han även brukat i senare DARK TRANQUILLITY-plattor. Vad finns att inte älska här?

Riktigt roligt är att nuvarande IN FLAMES på något vis tyckts ”anta utmaningen” och med sina senaste två singlar når en nivå de inte gjort på flera album. Kanske inser de att det inte går att leva på gamla lagrar hur länge som helst, kanske har Anders Fridén insett att den visserligen fantastiska utveckling hans rensång gjort inte kan ersätta growlet och det unika sound som bandet för många av oss egentligen står för? Men nog om IN FLAMES nu.

THE HALO EFFECT ger oss allt det vi kan önska av melodisk death metal. Varför ändå inte de allra högsta betygen? Jag väntar mig mer, ännu mer, av dessa pigga veteraner som tycks totalt lyckliga att ha (åter)funnit varandra i denna form. Det bästa av forna segrar i ny tappning. Jag förväntar mig kommande stordåd från detta band!