Etikettarkiv: Napalm Records

Skivor

Jungle Rot – What Horrors Await

ARTIST: Jungle Rot
TITEL: What Horrors Await
RELEASE: 2009
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Amerikanska dödsmetallarna JUNGLE ROT, aktiva sedan 1994, har med sitt sjätte fullängdsalbum, ”What Horrors Await” släppt en rak, traditionell och vid sina death metal-rötter trogen platta.

Envetet, entonigt, ja rent av enahanda kan musiken låta sig beskrivas – och därtill förvånansvärt bra. Trummorna dominerar ljudbilden stort, sångaren Dave Matrises grottande growl väller över lyssnaren som en oemotståndlig musikalisk Juggernaut. Samtidigt som de subtila detaljerna skapas utrymme och tvingar sig på den vakne lyssnarens uppmärksamhet. Den trots allt rätt explosiva entonigheten vinner vid varje förnyad lyssning, och Straightjacket Life, Exit Woundes och 90-sekundersspåret Speak The Truth är några av de låtar som sätter sig snabbt. Texternas tema kring krig, blod och död går mig dock rätt likgiltigt förbi.

JUNGLE ROT når med sitt nya album i mina öron inte upp till nivån hos t.ex. förra årets alster av de svenska kollegerna i band som DISMEMBER eller GRAVE, men är ett helt okey alternativ för den som vill ha sig en färsk dos gammal hederlig döds till livs.

/BiblioteKarin

Skivor

Alestorm – Black sails at midnight

Alestorm_-_Black_Sails_at_MidnightARTIST: Alestorm
TITEL: Black sails at midnight
RELEASE: 2009
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Mats Manhammar

ALESTORM, alla hamnkrogars fasa, återvänder med svarta segel i midnattens timma. Frågan är bara om fansen orkar med ännu en ölindränkt seglats.

Jag måste erkänna att jag blev glatt överraskad av bandets debutskiva ”Captain Morgan’s Revenge” som, trots de minst sagt töntiga texterna, innehöll medryckande låtar som Over the Seas, titelspåret och den underbara Nancy the Tavern Wench. Den sistnämnda är ett år senare fortfarande bofast i min MP3-spelare. Jag upplevde också en underhållande (om än ruskigt otajt) spelning med bandet under förra årets Wacken Open Air. När de enda utövarna av musikstilen true Scottish pirate metal nu återvänder med sitt andra släpp (det tredje om man räknar in ep:n ”Leviathan”) är en hel del sig likt, fast lite sämre. Albumöppnaren The Quest är lite sämre än tidigare nämnda Over the Seas, skivans bästa låt Keelhauled är lite sämre än Nancy the Tavern Wench osv. Christopher Bowes pratsång är ännu lite falskare och ännu lite mer prat än sång. Då hjälper det inte att det stjäls friskt från temat till Pirates of the Carribean i instrumentala stycket No Quarter. Jag kommer på mig själv med att fundera över om världen verkligen behöver mer pirate metal, trots att genrens mästare RUNNING WILD kastar ankar för gott i sommar. Klart är i vart fall att något måste hända för att det här konceptet ska kunna överleva ett album till. När så plattans sista spår, den schlagerdoftande Wolves of the Sea, börjar ljuda i högtalarna känner jag att jag nog har hört låten någonstans förut. Texten är riktigt erbarmligt dålig och efter en blick i det medföljande häftet och ett snabbt besök på Wikipedia inser jag att det är en cover på Lettlands kalkonbidrag till förra årets Eurovision Song Contest. Ridå.

/Mats Manhammar