Etikettarkiv: Nuclear Blast

Skivor

Hypocrisy – A Taste Of Extreme Divinity

Lämna en kommentar

hypocrisy2009ARTIST: Hypocrisy
TITEL: A Taste Of Extreme Divinity
RELEASE: År
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

HYPOCRISY serverar en extremt melodiös anrättning
Med HYPOCRISYs nya giv, ”A Taste Of Extreme Divinity”, får vi avsmaka en melodimarinerad dödsmetalldoftande anrättning, kryddad med några rejäla nypor fångande rytmer och smittande refränger.

Den produktive Peter Tägtgren har många järn i sina eldar, som producent, låtskrivare och musiker. När han inte svetsar ihop industrimetall i PAIN eller producerar andra band, nu senast bl. a. IMMORTAL och DARK FUNERAL, ägnas HYPOCRISY hans uppmärksamhet och tid. Med sig på nya albumet har sångaren och gitarristen Tägtgren den trogne vapendragaren, basisten Mikael Hedlund, samt Reidar Horghagen från IMMORTAL, som med förra albumet ”Virus” blev HYPOCRISYs trumslagare. Vid första lyssningarna finner jag att plattan har två sidor, där den ena sluttar brant mot PAIN, medan den andra sidan är tyngre, mörkare � och bättre. Första singeln, Hang Him High, är ganska utmärkande för plattans mest melodiska och rytmiska sida. Radiovänligt värre. Detta är inte ett av de bästa spåren, men jag gillar skarpt avslutningen där trummor och growl brölar ut i en gemensam röst.

HYPOCRISY bjuder rakt igenom på taktfast headbanging-främjande metal. Det är svårt att hålla sig still till denna extrema melodiska dödsrock. Det finns knappt en låt som du inte lockas att sjunga, nynna, humma med i efter några lyssningar. Detta hoppas jag inte sår några som helst tvivel om tyngden i musiken; visst, vi pratar melodier, men det är fortfarande melodisk extremmetall vi talar om.

Ett favoritspår för närvarande är Solar Empire med sin närmast tuggumiklistrande refräng, men också doomiga The Quest och Tamed  (Filled whith fear) som inleds blytungt och vars refräng inte heller den vill släppa taget. Efter att ha lyssnat till ”A Taste Of Extreme Divinity” i stort sett dagligen i några veckors tid hittar jag fortfarande ständigt nytt att glädjas åt. Detta om något, ger en platta högt betyg och talar för ett långt och återkommande liv i spelaren.

– Så hur smakar HYPOCRISYs gudomliga anrättning?
-Tack, gott.

/BiblioteKarin

Skivor

Candlemass – Death Magic Doom

Lämna en kommentar

candlemass2009ARTIST: Candlemass
TITEL: Death Magic Doom
RELEASE: 2009
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Svängigt malande majestätisk doom
Omnipotensen flödar i inledande spåret If I Ever Die, på CANDLEMASS senaste album, ”Death Magic Doom” då texten konstaterar att:

If I ever die
The stars will drop from the sky
The gods will mourn me and cry

Och på denna högtidliga, men alltid åt (själv-)ironin gränsande, vägen fortsätter det hela albumet igenom. På vampyrtemat avhandlas t ex, i den suveräna kompositionen The Bleeding Baroness, den något bedagade adelsdamens blodtörstiga bevekelser.

Basisten Leif Edling som hållit ihop CANDLEMASS-paketet under alla år och skepnader sedan bildandet 1985, är den tongivande och styrande kraften även i detta albumet där han, liksom på tidigare plattor, skrivit alla låtarna. ”Death Magic Doom” är det andra albumet med sångaren Robert Lowe, som tycks helt hemma i bandet och i att finna uttryck för Edlings musikaliska visioner i ett imponerande vokalt spektra.

Att årets CANDLEMASS-skiva rätar in sig i raden av bandets dundrande doom metal-album behöver inte ett ögonblick betvivlas. Musiken hamras och bultas in i kropp och hjärta, låt efter låt – så blir det också en smärre mental chock när musiken i Dead Angel, låtens titel till trots, glättas till med pigg sång och noterbart snabbare rytmer. Strax därefter återställs dock ordningen med det malande spåret Clouds Of Dementia.

Möjligen vinner CANDLEMASS med denna platta inga nya anhängare för sitt doom-dundrande metal-malande musik-mangel, men för den redan frälste är det här garanterat fest och kalas rakt igenom. Själv är jag aningens ambivalent. Men trots att det är lite svårt att ta denna form av musik, och framför allt texterna, riktigt på allvar måste jag i slutänden ändå falla till föga. Helheten på ”Death Magic Doom” är svängigt suggestiv och nästan hypnotisk i sitt malande. Kanske får jag själv snart räkna mig till skaran av frälsta.

/BiblioteKarin

Skivor

Amorphis – Skyforger

Lämna en kommentar

ARTIST: Amorphis
TITEL: Skyforger
RELEASE: 2009
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Finska AMORPHIS är en ny bekantskap för mig, första mötet med bandet var genom föregångaren till ”Skyforger”, 2007 års ”Silent Waters” – en skiva som med sin majestätiska, melankoliska metal gav mersmak. Och glädjande nog gör inte ”Skyforger” mig besviken. Musiken är verkligen fokuserad och ligger på en hög och jämn nivå – de två inledande låtarna Sampo och Silver Bride är klockrena hits med refränger som jag gillade från första genomlyssningen. AMORPHIS är inget supertekniskt band, men de vet vad deras starka sidor är och lyckas renodla dessa tillräckligt ofta för att jag ska rysa av välbehag av snygga harmonier eller ett ackordbyte vid exakt rätt tillfälle som gör att en låt lyfter sig från betyget ok till fantastiskt.
AMORPHIS har lyckats med att smida ett eget sound, utan att det för den sakens skull saknas influenser. Jag hör spår av den tunga melankolin med avsändare HIM, men också spår av svenska OPETH i exempelvis den tunga Majestic Beast då Tomi Joutsens growl försätter mig i extas. Bandets samspel, i den mån man nu kan bedöma detta i dagens fragmentiserade inspelningssituationer, är bra med ett väldigt solitt komp från Jan Rechberger på trummor och Niclas Etelävuori på bas. Gitarristerna Esa Holopainen och Tomi Koivusaari tuggar på och väljer sina tillfällen när de blixtrar till. Ska jag hitta något att anmärka på är det keyboardisten Santeri Kallios val av ljud emellanåt. I övrigt gör han ett mycket bra jobb att lägga in sina stämmor på ett synnerligen förhöjande sätt.
”Skyforger” har naturligtvis som de flesta skivor sina svaga stunder, som exempelvis From The Heaven Of My Heart vilken jag tycker är lite för mjuk för att passa mig, men som helhet håller ”Skyforger” en hög och framför allt jämn nivå väl i paritet med bandets andra alster.