Etikettarkiv: power metal

Skivor

Helloween – Helloween

Lämna en kommentar

ARTIST: Helloween
TITEL: Helloween
RELEASE: 16/6 2021
BOLAG: Victor/Nuclear Blast

BETYG:7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

2018 kollade jag på HELLOWEEN på Copenhell, och med tanke på att jag var väldigt nöjd med den konserten framför allt för att Michael Kiske återigen hade kommit tillbaka till bandet tillsammans med Kai Hansen, så är det väl ingen högoddsare att jag har sett fram emot den här skivan.

Men att göra succé på turné är en sak, alldeles oaktat hur bra man spelar, och jag var sugen på att se om bandet lyckats omvandla energin från liveframträdanden till ett starkt album. Svaret är både ja och nej.

I ärlighetens namn så sticker jag inte under stolen med att HELLOWEEN i mina ögon aldrig har varit ett band som gjort en helt igenom stark skiva. När de har lyckats träffa mitt i prick då har det varit starkt som satan, och snart sagt varje platta bandet har gjort har innehållit minst 3 sådana låtar – inte undra på att det blir fantastiska setlists av det, och lägg därtill att 3 sångare får vilopauser just på grund av att de är så många och det blir otroligt med löd i sången.

På ”Helloween” märks det att de har bemödat sig å det grövsta att skriva en helgjuten skiva. Med tanke på bandets historia som den europeiska power metallens gudfäder är bagaget både sporre och tungt bagage föreställer jag mig. Många av låtarna är helt magiska. Inledande trojkan Out For The Glory, Fear Of The Fallen och Best Time är otroligt fin med inspirerat lir och mycket bra sång. Likaså Indestructible och monumentala Skyfall visar ett band som sannerligen handlar om att skriva bra musik och visa världen att de är tillbaka med kraft.

Inte minst då de tre sångarna Kiske, Deris och Hansen ser till att backa upp varandra ordentligt. Men jag tror inte att någon är förvånad att det är Kiske som lyser starkast – hans stämma svävar lika majestätiskt som den där fågellåten från ”Keeper Of The Seven Keys Part II” ni vet, och att Andi Deris visserligen ger Kiske en match om ”segern” så kommer ni aldrig övertyga mig om att Deris röst är bättre. Likaså gillar jag att bandet har tre gitarrister – Hansen, Gerstner och Michael Weikath triggar varandra rejält och både riff och solon håller hög klass.

Med en speltid på över en timme så håller HELLOWEEN sitt fort förvånansvärt väl – här finns en del musik som jag känner skulle kunna tas bort, då detta hade gjort skivan starkare, men som helhet är ”Helloween” en grymt trevlig platta att lyssna på.

Skivor

Evergrey – Escape Of The Phoenix

Lämna en kommentar

ARTIST: Evergrey
TITEL: Escape Of The Phoenix
RELEASE: 26/2 2021
BOLAG: AFM Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Om det är någon som tvekat om EVERGREYs förträfflighet så tycker jag att man kan lägga undan tvivlen vid det här laget. Efter 2019 års ”The Atlantic”, en skiva som med eftertryck visade att de melankoliska melodiernas mästare från Götet de facto hade fått en nytändning, kommer nu hammarslaget som drämmer in detta faktum med stor emfas.

”Escape Of The Phoenix” är EVERGREY på en platå som de inte varit uppe på under en tid. Såklart finns här det som fans förväntar sig – det bres på med de stora känslornas palett genomgående – men här finns också ett band som känns friare i sina uttryck än på de tidigare skivorna. Inte minst så känns EVERGREY som ett band som nästan självantänder av självförtroende och pondus.

Inledande kvartetten Forever Outsider som har ett härligt drivande sväng och magiska melodier, Where August Mourns vars intro får mig att tänka på IN FLAMES när det bandet fortfarande var bra, otroligt vackra balladen Stories där Tom Englunds röst svävar fram i det närmaste besjälad, och Dandelion Cipher med mycket fint riffande från Henrik Danhage.

Och då kan jag säga att dessa låtar inte är de starkaste på plattan, ja inte ens duetten med James LaBrie från DREAM THEATER – The Beholder kvalar in här. Istället tycker jag att bandet låter som allra bäst i exempelvis Absence Of Sun som har ett oerhört fint pianointro från Rikard Zander vars insats på ”Escape Of The Phoenix” är en starkt bidragande faktor till att den här skivan är så episkt bra. Hans spel förstärker prick allt som det övriga bandet gör. Just Abscence Of Sun lyfter till den yttersta stratosfären inte minst i den mäktiga refrängen.

Jag känner att jag också ska nämna kompet med trummisen Jonas Ekdahl och Johan Niemann som inte bara driver musiken framåt, de gör det som ett samspelt instrument. Kolla bara in titellåten så kommer ni få ett fint exempel på inte bara hur EVERGREY låter när de tänder på alla cylindrar, utan också på hur ett komp låter när det klaffar fullständigt.

”Escape Of The Phoenix” är som ni förstår en drömlikt bra skiva, så pass bra att jag inte tvekar att skriva att det är EVERGREYs hittills bästa platta i karriären. Kolla in den.

Skivor

Pyramaze – Epitaph

Lämna en kommentar

ARTIST: Pyramaze
TITEL: Epitaph
RELEASE: 13/11 2020
BOLAG: AFM

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är inte svårt att tycka om danska PYRAMAZE. Det här gängets musik är svårt sympatisk, som en blandning av EVERGREYs croonande, power metaldriv och lagom mycket progressiva tongångar.

Och ”Epitaph” är en skiva som är till bredden fylld med sjuka hooks och är mycket svår att få ur skallen, det kan jag helt ärligt säga. Visst, originaliteten är i det närmsta obefintlig, men jag kan inte klaga på att mycket av det bandet gör bra känns så fantastiskt hemtamt att det är omöjligt att inte gilla det.

Första låten som jag hajar till vid är Steal My Crown som kombinerar gitarrspel med keyboards på ett mycket fint sätt. Gillar man inte keyboards i sin metal, då ska man hålla sig borta från den här skivan – för oss andra är det ett sant nöje att höra hur bandet använder sig av Jonah Weingartens kompetens.

”Epitaph” är fullpackad med refränger som jag som refrängfreak sannerligen inte kan klaga på – försök att få refrängen i Birds Of Prey ur skallen när ni hört den – det är nästan omöjligt. Att sångaren Terje Harøy har en stämma som sitter som hand i handske för att släppa på i refrängerna skadar inte heller.

”Epitaph” är som ni förstår en skiva som är lätt att tycka om – många bra låtar, fantastisk produktion och en tydlig känsla av gott hantverk gör att betygssjuan åker fram utan vidare omsvep.