Etikettarkiv: thrash metal

Skivor

Exumer – The Raging Tides

Lämna en kommentar

ExhumerARTIST: Exumer
TITEL: The Raging Tides
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Återaktiverade (herrejävlar, om jag hade fått en peng för alla återaktiverade band det senaste årtiondet alltså!) tyska thrasharna EXUMER återvänder med en skiva som är det närmsta du kan komma att lyssna på EXODUS utan att lyssna på just EXODUS.

Jag ska dock vara ärlig att säga att det tyska bandet som egentligen alltid kommer att få se sig som nivån under KREATOR och DESTRUCTION – det är till stora delar mycket underhållande och, ja, trevlig thrash som bjuds på ”The Raging Tides”.

Riffen från Ray Mensh och Marc Bräutigam är tajta och sitter där de ska, trumspelet från Matthias Kassner är rakt på och späckat med tvåtakt, basen kommer inte i vägen men hörs ändå bra. Och sången, ja jävlar om inte Mem Von Stein utalar fire fiiyah. Helt underbart.

”The Raging Tides” är späckad med bra låtar. Inledande trion The Raging Tides, Brand Of Evil och Catatonic är helt solida låtar som snabbt kommer till poängen, vilket för övrigt kan gälla stora delar av skivan när EXUMER väl får till det. Helt klockrent är det dock inte. Alla riff, vilka ändå är de mest springande punkterna när det gäller thrash, är inte lika bra och ibland känns tyskarna lite för spelglada för att jag ska dyrka förbehållslöst. Visst, spelglädje är ju trevligt, men thrash bör och ska vara arg och ilsken när den är som bäst.

Som en stunds bra och god underhållning funkar dock ”The Raging Tides” alldeles utmärkt då den är fylld till bredden med energi, puls och tillräckligt många bra riff för att jag ska dänga till med ett betyg på den övre halvan av skalan.

Skivor

Dethrone – Incinerate All

Lämna en kommentar

Dethrone2016ARTIST: Dethrone
TITEL: Incinerate All
RELEASE: 2016
BOLAG: Massacre Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Amelie

Börjar bra. Bra låtar. Bra fart. Bra tryck. Mycket melodisk ”old school”-döds av gott svenskt snitt, men också med en hel del thrash-känsla. Ändå  saknar jag något. Det blir aldrig riktigt engagerande. Inte oävet, men heller inget som fastnar. Väldigt lite variation i melodier och vokalinsats; Mattias Vestlund gastar på i ett jämnt growl och i (nästan) samma tonläge hela skivan igenom.

DETHRONE grundades 2011 och uppmärksammades tidigt, då de bland annat spelade på Metaltown 2012. Detta innan de ännu släppt sitt första album,  ”Humanity” vilket kom året därpå. Bandet säger sig inspireras av bland andra tidiga THE HAUNTED och AT THE GATES,  jag kan också höra släktskap med likaså tidiga DARK TRANQUILLITY och även AVATAR. Och så långt är det gott. Men sen är det detta med att också ha något eget, något som gör att jag emellanåt ska välja denna skiva framför skivor av de nämnda svenska storheterna, eller andra. Och det hittar jag tyvärr inte på ”Incinerate All”. Ett gott hantverk, men inte något där utöver.

Skivor

Slayer – Repentless

2 kommentarer


Slayer - RepentlessARTIST: Slayer
TITEL: Repentless
RELEASE: 2015
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

SLAYER är tillbaka med ”Repentless”, en skiva där Kerry King har axlat den överväldigande lejonparten av komponerandet – bortsett från Piano Wire som innehåller några riff skrivna av Jeff Hanneman.

SLAYER har en tung tid bakom sig – även om King och Araya inte har låtsats om detta utåt. De har bara kört på. Trots att Hanneman dog 2013 och trots att Dave Lombardo lämnade ytterligare en gång. King har gjort klart att det är business as usual som gäller.

”Repentless” är en solid skiva. Det låter tydligt SLAYER om det mesta – bandet har konsekvent kört på en och samma formel karriären igenom – och det är både positivt och negativt. Arayas sångfrasering hade verkligen inte tagit skada av att förändras. Han sjunger som han brukar – och i längden blir det aningens långtråkigt. Den vitamininjektion som Gary Holt har gett bandet live tas inte tillvara låtskrivarmässigt, och jag märker att jag saknar Hanneman lite extra då jag misstänker att den konkurrens han gav King i fråga om komponerande är något SLAYER alltid vann på i det förgångna.

Nu har King oinskränkt fått diktera villkoren. Ofta fungerar det bra. Sent i låtlistan trycker bandet gasen i botten med You Against You som präglas av ett hungrigt riffande och mustigt driv och i skrivande stund tycker jag att det är skivans starkaste låt. Fint muskulösa Vices sticker också ut lite – i synnerhet det klockrena riffet vid 1:40, samt titellåten som har gött pisk. Och ändå: när Piano Wire drar igång så inser jag att det är exakt så här jag vill att SLAYER ska låta. Öppningsriffet är så tungt elakt att jag baxnar.

”Repentless” är en stabil skiva. Vill ni jämföra med tidigare skivor så har bandet äntligen fått till en produktion som heter duga. Jag formligen älskar hur Paul Bostaphs trummor låter (låt vara att han inte är i närheten av Lombardos kreativitet) och gitarrljudet är magiskt brutalt köttigt. Men som revanschskiva betraktad så är ”Repentless” aningen för trygg och tar inte speciellt många risker. En stilla vädjan till nästa gång: släpp in Holt i den kreativa processen. Då kan det blir väldans mycket bättre.