Etikettarkiv: 2019

Enforcer – Zenith

ARTIST: ENFORCER
TITEL: Zenith
RELEASE: 2019
BOLAG: Nuclear Blast Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

ENFORCER balanserar sin musik på en skör tråd. Det är nämligen inte helt enkelt att spela melodibaserad heavy metal på liv och död utan att det pendeln slår över i melodifestival och nästan komik, och att man (oftast) klarar det tricket gör mig full av beundran. Redan i öppningsspåret Die For The Devil är ett alldeles lysande exempel, löjligt lättlyssnat och med en refräng som biter sig fast utan att vara en stenhård riffkaramell – och samtidigt kan man riktigt känna hur allt är på riktigt för ENFORCER. Det är ingen lek, och när Olof Wikstrand sjunger om att det är dags att dö för djävulen så förstår man att det är ett uttryck för den inre glöden och övertygelsen han har. Ingen gimmick.

Utmaningen – och anledningen till att det inte delas ut högre betyg – är såklart att om man vågar gå på slak lina så faller man kanske ibland. På “Zenith” finns ett par riktigt starka låtar (One Thousand Years Of Darkness, Forever We Worship The Dark, Ode To Death), och ett par där det kanske inte håller hela vägen (Regrets, Sail On). Vågen balanserar sedan ut det hela, några i vågskålen med “toppen”, några  i “utfyllnad” och så ett par mittemellan ger 7 av 10.

Och ändå.

Jag tycker att ENFORCER är så jäääävla coola. Det är heavy metal med näven i luften, med eld i själ och hjärta. En långhårig snubbe i jeansväst som står längst uppe på ett berg och hyttar med näven, typ. Och vem gillar inte sånt?

Abnormality – Sociopathic Constructs

ARTIST: Abnormality
TITEL: Sociopathic Constructs
RELEASE: 2019
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag tror inte att jag har varit ensam i att längta efter ny musik från tekniska/brutala dödsorkestern ABNORMALITY. “Mechanisms Of Omniscience” som kom för tre år sedan var en skiva som verkligen övertygade mig om att i detta band fanns inte bara viljan att skapa minnesvärd metal, utan också kapaciteten.

Och “Sociopathic Constructs” är en lika krossarhård platta som jag hoppades och trodde att den skulle vara. För att använda ett något slitet uttryck så pyr den här skivan av ansiktssmältarmusik.

I vanlig ordning så är det inte bara teknikaliteten och det brutala anslaget som ABNORMALITY verkligen levererar med ackuratess, de välskrivna låtarna slår ner som ljungeld mest hela tiden. Som allra bäst är bandet i A Catastrophic And Cataclyzing Event där fart, tyngd och meckighet samsas alldeles utmärkt med ett fullödigt sväng från helvetet. Likadant är det i grymt sköna Kakistocracy där hetsigt bisvärmsriffande får det att surra i skallen på ett högst angenämt sätt.

“Sociopathic Constructs” har flera låtar som hjärnbarken anammar raskt, men det finns en hel del meckig musik här som gör att jag ständigt upptäcker nya saker när jag lyssnar. ABNORMALITY tappar aldrig fokus på vad de vill göra med sin musik, och jag upplever den här skivan som lika genomarbetad som föregångaren.

Ni undrar kanske om jag inte ska nämna Mallika Sundaramurthy, denna rent dräpande sångerska? Jo, hon är precis lika förkrossande imponerande i sin growlinsats som någonsin. Lödet i den kvinnans pipa är så oerhört imponerande att jag baxnar mest hela tiden, och när det paras med övriga bandets till stora delar helt briljanta insatser, ja då blir det så tydligt att ABNORMALITY är bland det bästa du kan höra inom genren just nu. Kolla in dem.

Spirit Adrift – Divided By Darkness

ARTIST: Spirit Adrift
TITEL: Divided By Darkness
RELEASE: 2019
BOLAG: 20 Buck Spin

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ett kärt återseende. Så skulle jag kunna sammanfatta hur bra “Divided By Darkness” är, för är det något som SPIRIT ADRIFT framkallar så är det en känsla av hemkomst. För er som kanske minns så hyllade jag förra skivan “Curse Of Conception”?

Och dessförinnan hissade jag debuten något alldeles vansinnigt, så att jag gillar det här bandet sedan flera år tillbaka gör ju att jag alltid bävar och ser fram emot nytt material från SPIRIT ADRIFT.

Att bandet hittills sannerligen inte har svikit mina förhoppningar är ju bara att betrakta som en present, för “Divided By Darkness” är precis som föregångarna packad med riffmumma, känslostormar och en rent episk produktion som gjord för att jag ska vilja återkomma gång efter gång till skivan.

Inledande We Will Not Die är en dröm som inledningslåt – energifylld och fullständigt majestätisk i sin inledning. Jag blir glad och vill dricka öl när jag hör den låten som är så satans headbangervänlig att ni kommer baxna.

Det som kännetecknar SPIRIT ADRIFT är en känsla att bryta mot genrekonventioner. Kollar ni på Metal Archives som etiketteras bandet som doom metal. Och det stämmer till viss del, men det här bandet handlar om så mycket mer än att spela långsamt. Snarare verkar bandet se detta mer som en startpunkt att samlas kring för att sedan tokdyka ner i de mest skilda genrer. Men visst, det här gänget älskar verkligen sitt 1980-tal. Referenserna till METALLICA och IRON MAIDEN finns även med på den här skivan, men också nyanser av SLAYER och BLACK SABBATH. Som bäst kommer dessa fram i den i särklass bästa låten på skivan,  Angel And Abyss,  som får mig att tänka på Fade To Black  av METALLICA och bli helt lycklig. Faktum är att detta kan vara den bästa låten bandet skrivit. Den är oavbrutet intressant, men det är klart, övergången och tempobytet gör att den lyfter lite extra.

SPIRIT ADRIFT visar med sånt helvetiskt eftertryck att de sannerligen är ett band att hålla koll på – tre i det närmaste helgjutna plattor i rad talar sitt tydliga språk. Kolla in dem.