Etikettarkiv: rock

Lucifer – Lucifer IV

ARTIST: LUCIFER
TITEL: “Lucifer IV”
RELEASE: 2021
BOLAG: Century Media 

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Fjärde plattan för Johanna Sadonis LUCIFER och det är bara att erkänna: vi är inte helt kompatibla, bandet och jag. Alla plattorna står i skivhyllan – 2021 års “IV” såklart inget undandtag – men det är bara stundtals jag verkligen gillar bandets blandning av doom, 70-talsrock och ockultism. De rockiga delarna faller mig väl i smaken, men när det blir lite långsammare och mer “domedag” så går vi skilda vägar. Ett bra exempel på den här plattan är andra spåret Wild Hearses som mest känns… sävlig, medan efterföljande Crucifix (I Burn For You) har ett groove och en refräng som får mig att digga med. Singelsläppet Bring Me His Head är även det av ypperligt mått – klart starkast på skivan –  och  hamnar på “diggar-sidan” när jag nöter plattan.

Nöter?

Det låter kanske en aning märkligt, men så är det. Jag vill ju nämligen gilla LUCIFER hårt då det egentligen har samtliga karaktärsdrag som behövs för att det ska sätta sig hårt. I någon form av semi-desperat försök att överbrygga de där stunderna när det inte klickar riktigt har jag verkligen försökt nöta skivan. Upprepning är inlärningens moder och när man kan text och musik i även de låtar som inte riktigt tilltalar hjärtat från början så är de mer hanterbara, men så är det ju inte tänkt med musik? Att man ska behöva gnugga för att komma till statusen “okej”?

Nicke Anderssons trumspel till trots, den sköna produktionen och Johannas rena stämma till trots: för min del lyfter inte LUCIFER mot de höjder man teoretiskt utlovar, och såhär vid fyra fullängdssläpp utan att det lossnar är det väl antagligen dags att inse fakta: det är inte dem. Det är jag.

Nestor – Kids In A Ghost Town

ARTIST: NESTOR
TITEL: “Kids In A Ghost Town”
RELEASE: 2021
BOLAG: Nestor Prestor Music Group

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Ah! Det ljuva 80-talet, när den melodiska hårdrocken hade sina glansdagar och band som KISS, TWISTED SISTER, VAN HALEN och EUROPE skördade framgångar på listorna och lade grunden för en hel generation rockare. Spandex, burrigt hår och teater med påkostade videor framstår genom nostalgins glasögon som charmig och fläckfri. Det är inte konstigt att NESTOR ville spela sån musik när de startade bandet hemma i Falköping – vem ville inte bli rockstjärna av sånt snitt?  Det ville sig inte på bred front då, 1989, men med sin egen remake och andra våg så känns det som om man slår. Flertalet singelspår har fått stort genomslag och bandet har fått chansen att hålla låda på bland annat Bandit Rock och spelningar.

Och det är välförtjänt, för det är med kärlek och spelglädje NESTOR tar sig an sin egen pånyttfödelse. Själva beskriver man sitt uppdrag med orden “To restore the power of rock. To protect the legacy and re-invent the iconography of rock. To be fresh. To play as fast and loud as we can.” Det summerar på ett fint sätt vad man får på “Kids In A Ghost Town”, och låtar som On The Run, Perfect 10 (Eyes Like Demi Moore), Firesign, 1989 eller titelspåret Kids In A Ghost Town är rent guld om man gillar den här sortens musik. Som lite grädde på moset får man en fin duett med Samantha Fox (!) i form av Tomorrow, samt en repris av  STRAIGHT FRANKs vackra It Ain’t Me.

Tobias Gustavssons röst är central för NESTORS sound, med fin spännvidd och känsla. Samspelet med Jonny Wemmenstedts gitarrspel är härligt att höra, och bandet som helhet är ett fint kamratskap med Marcus Åblad (bas), Martin Frejinger (keyboard) och Mattias Carlsson (trummor).  Läs gärna Rocknytts fina och långa intervju så får du en fin känsla för varför NESTOR låter som de gör. Kärlek och spelglädje!

Silver Lake By Esa Holopainen – S/t

ARTIST: SILVER LAKE by Esa Holopainen
TITEL: “Silver Lake”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Nuclear Blast Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

En del skivor vill man gilla mer än vad man egentligen gör. Detta är motsatsen – ända sedan singeln/videon till Storm med Håkan Hemlin på sång släpptes har jag velat såga SILVER LAKE, AMORPHIS-gitarristen Esa Holopainens soloprojekt – men det går liksom inte. Motvilligt ska det erkännas att.. ja.. jag gillar ju den här skivan. I alla fall till allra största delen, låten med Nordman-Håkan är trevlig nog men får min ändå alltid att tänka på Nilecitys geniala parodi på Laglöst Land. Dessutom finns ett par låtar som faller lite platt, som det talade ordet på finska i Alkusointu, men i stort är detta en riktigt fin platta trots alla farhågor.

Mer än en artist har genom åren gått i fällan och gjort en soloskiva som är mer eller mindre en kopia av det ordinarie åtagandets sound, men detta undviker Esa elegant. Låtarna har väldigt olika typer av vokalister, och låtarna får således en touch som är något helt annat. Jonas Renkse gästar på låtarna Sentiment och Apprentice med resultatet att det låter svävande och vackert KATATONIA medan Einar Solbergs (LEPROUS) gästinspel på Ray Of Light innebär en form av… COLDPLAY-pop (?) som resulterar i skivans kanske starkaste spår. Lägg sedan till Björn “Speed” Strid  (SOILWORK, THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA), en viss Tomi Joutsen (AMORPHIS) och Anneke van Giersbergen (kanske mest känd från holländska THE GATHERING och sina inspel i AYREON) så har du en jäkla spännvidd. Och så Nordman-Håkan då, inte att förglömma.

Betyget lutar uppåt snarare än neråt, och detta är dryga 37 minuter som sätter ett leende på läpparna på sin lyssnare… oavsett vad man vill och tror på förhand!