Vomitory – Raped In Their Own Blood

10 januari, 2019 Martin Bensch Lämna en kommentar

ARTIST: Vomitory
TITEL: Raped In Their Own Blood
RELEASE: 1996, re-release 2019
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

VOMITORY är ett av världens mest sympatiska death metalband, och jag blev oerhört glad över nyheten att bandet nu har återupptagit sin verksamhet igen. Att Metal Blade då väljer att återutge bandets två första plattor är också väldigt trevligt.

“Raped In Their Own Blood” andas både ungdomlig entusiasm, och ett rasande skickligt hantverk. Det är så tydligt att VOMITORY redan från starten var ett band som visste hur en dödsmetallslipsten skulle dras, för i stort sett alla låtarna känns genomarbetade. Med facit i hand så förstår jag verkligen att väldigt många kände att VOMITORY verkligen brann för vad de gjorde redan i början av karriären, och att detta nog skulle bli ett band att hålla koll på även i framtiden.

Jag imponeras framför allt av trumspelet av Tobias “Tobben” Gustafsson. Helt bländande teknik och känsla, och när det verkligen klickar med gitarrerna – vilket det gör stup i kvarten på den här plattan – ja, så slår det sannerligen gnistor om den här skivan.

Skivor

Artas – Ora Et Gomorrha

7 januari, 2019 Fredrik Sandberg Lämna en kommentar

ARTIST: Artas
TITEL: Ora Et Gomorrha
RELEASE: 2019-01-05
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

Första gången jag stiftade bekantskap med ARTAS var i samband med “The Healing” (2008) som jag minns för två saker, det genuint lysande titelspåret och en ganska ostig (men friskt vågad) cover på Gangsta’s Paradise. När jag nu återknyter bekantskapen med bandet har soundet onekligen förändrats en smula, men en tydlig likhet är slående – de blandar och ger med både högt och lågt…

Österrikarna leker fortfarande med uttryck och stilar, samt blandar även friskt med språken. Engelska, tyska och spanska förekommer samtliga på “Ora Et Gomorrha”. Även rent musikaliskt är spännvidden stor, från hardcore-vibbar i svängiga Vida Vale Madre via mer klassiskt thrashig döds i Im Frieden der Nacht och Feindbild till småjazziga hiphop-break i Nick und Brich samt Black Piñata.

Även om jag verkligen vill lyfta på hatten för att ARTAS vågar leka med konventionerna och ge sig hän i sin kreativitet, blir spretigheten ändå något av ett besvär. Plattan hittar liksom aldrig riktigt en tydlig identitet, och i ärlighetens namn fungerar de hiphop-aktiga inslagen inte alldeles idealt. Även om det finns hyggligt gott om snyggt stackato-tuggande och tunga, malande riff räcker det inte riktigt för att fullt ut lyfta plattan till en (för mig) önskad nivå.

Jag plockar karamellerna Im Frieden der Nacht och vackert deppiga Der Augenblick ur den här godispåsen, men ställer undan resten på översta hyllan i skafferiet.

Listor

WeRocks samlade årsbästalista 2018!

5 januari, 2019 Fredrik Sandberg Lämna en kommentar

“One List to rule them all, one List to find them, One List to bring them all, and in the darkness bind them.”

Att få ihop individuella årsbästalistor brukar vara en nog bitterljuv huvudvärk för WeRocks skribenter. Att ge sig på uppgiften att knåpa ihop en gemensam lista är inte direkt lättare, men eftersom vi på WeRock nu både är listnördar och (uppenbarligen åtminstone i viss mån) masochister, gav vi oss i kast med detta.

Här följer resultatet av våra ansträngningar, och vi törs nog säga att det blir svårt att hitta ett starkare urval av tio plattor från 2018!