One Inch Giant – Malva

ARTIST: One Inch Giant
TITEL: Malva
RELEASE: 2011
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Henrik Nygren

Göteborgska ONE INCH GIANT har inte många år på nacken, det är närmare bestämt 2 år sedan bandet inledde sin musikalisk resa. Trots det har de redan hunnit med att beträda scenen på flera av Göteborgs mer välkända hårdrockställen såsom Musikens Hus, Sticky Fingers samt Belsepub. ONE INCH GIANT består av Gabriel Lugo Mendéz på gitarr, Gabriel Ek på trummor, Axel Berglund på bas samt Filip Åstrand på sång. De toner som bjuds får en att vända blickarna mot sjuttiotalet, där de hämtat merparten av sin inspiration. Nedstämda släpande gitarrer och framförallt en ljudbild som gör att en referens till KYUSS även känns helt befogad.

Fullängdsdebuten ”Malva” har definitivt potential, men större delen av låtarna saknar dynamik. Det blir trist helt enkelt, mycket beroende på att sången är enformig och tempot inte varieras märkbart. Filip Åstrand som stundtals påminner mig lite om den nu tyvärr bortgångne Layne Stayley, har dock en skön känsla i sången trots att tonsäkerheten inte känns klockren alla gånger. Utveckling av röstresurserna, förslagsvis högre tonläge emellanåt hade bara gynnat musikens framtoning, för när detta väl görs, låter det riktigt bra. Stundom blixtrar det till med starka melodier och riktigt feta riff som i favoriten Echoes Of The Night.

Med att fortsätta att skriva låtar och framförallt att turnera så mycket möjligt, ser jag att ONE INCH GIANT kan bli några att räkna med i framtiden. Men det är ett extremt hårt musikklimat där ute, konkurrensen är stenhård. Därför är det a och o att hitta en egen identitet. För att skapa unik musik krävs unika influenser, som en vis man en gång sade.

Cynic – Carbon-Based Anatomy

carbon-based-anatomyARTIST: Cynic
TITEL: Carbon-Based Anatomy
RELEASE: 2011
BOLAG: Season Of Mist

BETYG: 3/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag måste säga att jag faktiskt är besviken på CYNIC. Tre år har gått sedan jag tokhyllade ”Traced In Air” som jag tycker är en verkligt bra och intressant skiva fortfarande.

3 år är en oerhört kort tidsrymd i CYNICs värld – mellan debuten ”Focus” och ”Traced In Air” gick det hela 15 år. Men då var å andra sidan bägge de plattorna så överjävligt bra att det var värt att vänta. ”Carbon-Based Anatomy” känns i detta perspektiv inte ens i närheten av de plattornas nivå. Visserligen rör det sig om en EP på 6 låtar – men nota bene, då är 3 av dessa rena new-ageflummet som jag verkligen inte går igång på. Inledadande Amidst The Coals, Bija och Hieroglyph är verkligen i ordets sämsta bemärkelse rena utfyllningslåtar.

Detta lämnar tre ”egentliga” låtar – titellåten, Box Up My Bones och Elves Beam Out. Och i dessa känner jag i alla fall igen det band som jag föll så handlöst för. De svepande låtstrukturerna och Sean Reinerts trumspel, den speciella tonen som sångaren/gitarristen Paul Masvidal alltid har haft – dessa element finns här. Däremot saknas growlet och den där egentliga skärpan i låtarna som har funnits tidigare. Känslan av att lyssna på något verkligt unikt som var så vanligt förekommande på de tidigare plattorna – den lyser också med sin frånvaro. Och detta är såklart förödande.

Jag hade verkligt höga förväntningar på ”Carbon-Based Anatomy” – det kan man ha på ett band som CYNIC anser jag – men som ni förstår har de inte infriats på långa vägar. CYNIC har i mina öron förvandlats från att ha varit ett av de mest spännande och nydanande banden på planeten till att vara ett band som styrs av bekvämlighet och som producerar rent tråkig musik.

Intervju: Nephente från Netherbird

Det är full aktivitet i NETHERBIRD-lägret. Förra året släpptes bandets andra fullängdare, ”Monument Black Colossal”, och nu ett år senare kommer EP:n ”Shadows and Snow”. NETHERBIRD syns också alltmer ute på våra rockklubbar och konsertlokaler. WeRock fick ett snack med Nephente, bandets sångare och ena grundare, om inspiration kontra stöld, fysisk skiva kontra nedladdning, medlemsbyten och bandets framtid. Dessutom tips om 2011 års bästa album.

nephente2011”Jag blir stolt över att du har svårt att sätta fingret på vår exakta identitet”
– NETHERBIRD är ett band som jag bildade tillsammans med Grim (gitarr) och Bizmark (gitarr och keyboard) i oktober 2004, säger sångaren Nephente. Faktum är att vi tog beslutet att skapa musik tillsammans när vi gick på DISSECTIONs återkomst-gig i Stockholm. Så här i efterhand känns det väldigt passande eftersom vi från början hade för avsikt att spela black/death metal med rötter i den musik vi växt upp med och som inspirerat oss, och det handlar då om band som började spela under tidigt 90-tal. Ett av dessa är givetvis DISSECTION, men jag vill gärna nämna UNANIMATED och VINTERLAND som två viktiga influenser också.

-När vi bildade NETHERBIRD valde vi att inte ha en fast sättning utan istället ville vi fokusera på vårt musikskapande, och saker som replokal och andra praktiska delar kom faktiskt först flera år efter våra första inspelningar. Vi skrev låtar utan någon begränsning till ”vem klarar att spela detta på trummor?”, utan vi bad någon som vi kände var lämplig att haka på när det var dags för studion och med tiden blev det rätt många gäster som vi spelade in med. Men vi har aldrig sett på bandet som ett ”projekt”, det var ämnat att bli ett band med full sättning på sikt men vi lät det ta tid och slapp därför mycket av den replokalsångest som t ex drabbat mig i tidigare band. Mer fokus på konsten, mindre på att bråka om logotyper och annat världsligt, skrattar Nephente.

I NETHERBIRDs musik finns drag av bland annat både black, gothic och symfonisk metal, och den kan vara ganska svår att genrebestämma. Detta ses av sångaren som något enbart positivt.
– Jag blir stolt över att du har svårt att sätta fingret på vår exakta identitet. Vi har från dag ett skapat och spelat in det som vi känner passar oss just då. Det enda som varit givet är det mörker och den innerlighet som jag anser hör till bra musik. Men som jag sa tidigare, våra rötter ligger djupt i tidigt 90-tal och den skandinaviska death och black metal-scenen, så rent ljudmässigt finns nog alla våra influenser där, textmässigt är det kanske mer gotiskt eller rent av existentiella teman som dominerar. Vi kommer också fortsättningsvis att försöka utveckla vårt uttryck men rötterna är konstanta och vi anser fortfarande att de bästa produktionerna spelades in av Dan Swanö i Unisound under 1990-talet.

Svenskt 90-talssound är således en given inspirationskälla för NETHERBIRD. Annars är Nephente inte främmande för att stjäla idéer från olika håll…
– Jag har skrivit extrem metallmusik sedan 1990 så jag har faktiskt väldigt svårt att säga vad som egentligen är min inspirationskälla. Ibland vill man ju säga att man blir inspirerad av ”allt man ser och känner” men det känns som en rätt tom klyscha. Saken är den att jag är och lever för den musik jag skapar och har alltid den som ett raster när jag går på konserter, ser på konst eller när jag läser, så det blir liksom en process där jag alltid funderar på hur det som inspirerar eller berör mig ska kunna bli en del i mitt eget skapande. Troligen är jag alltså den största tjuv du kan finna, eller den ärligaste konstnären, men mitt skapande är till stor del ett återskapande, eller att finna nya kombinationer, av annan konst. Dock är det sällan musik som inspirerar mig utan snarare bildkonst eller annan scenkonst.
– Jag lyssnar mycket på musik givetvis men är då mer ”avkopplad” och tänker inte så mycket, för den uppfyller mig helt. Det är Bizmark som skriver i princip all musik och jag alla texter för NETHERBIRD, sen arrangerar hela bandet låtarna till den helhet som vi spelar in. Vi är väldigt olika som personer och har olika musikaliska förebilder så det finns ett rikt spektrum av influenser att ta av. Vi skriver ungefär två plattor om året men allt spelas inte in, i alla fall inte ännu, men vi har gott om material inför framtiden.

Bandet har funnits sedan 2004 men först nyligen började NETHERBIRD även ge konserter. Ett nödvändigt medlemsbyte gjorde detta möjligt.
– Det var först 2010 som vi kände att vi hade tillräckligt med material som fungerade live och kände att tiden var mogen för live-framträdande. Förändringen som gjorde detta möjligt var att Erik Röjås tog över bakom trummorna efter Adrian Erlandsson [ex-AT THE GATES och THE HAUNTED, numera i PARADISE LOST]. Eftersom Adrian bor i England blev det för kostsamt att ta gig, så det var nödvändigt för oss att gå skilda vägar och nu har vi hela bandet i Sverige vilket gör det möjligt att genomföra spelningarna.
– Totalt har nära 20 personer funnits med på de olika inspelningar vi gjort under åren, inte minst tre olika trumslagare. Dock är Erik Röjås den första fasta trumslagaren i bandet som vi spelat live med och det fungerar lysande. Han är en enorm talang och hans dedikation till musiken och bandet gör honom till en självskriven medlem. Så nu har vi en fast sättning och den kommer inte ändras i första taget om jag får som jag vill! Kemin i bandet är otrolig och det gör att vi nu växer som en enhet vilket kommer märkas på kommande inspelningar. ”Shadows and Snow”-EP:n är första steget på den resa som vi som helt band kommer göra under kommande år och jag tycker den spöar allt vi gjort tidigare.

”Våra nedladdningsbara album är aldrig slutsålda”
”Shadows and Snow” släpptes för fri nedladdning och samtidigt till försäljning i fysiskt format. Det här är ett medvetet sätt att sprida sin musik som NETHERBIRD tänker fortsätta med.
– Ja, vi har valt denna väg eftersom alla som vill ändå kan ladda hem all musik. Men de som vill höra oss kan ladda hem det från oss själva. Tiderna har förändrats och vi ser inte det som ett problem. Den som vill kan nu höra vår musik oavsett var de bor, vår nedladdningsbara musik är aldrig slutsålda. De som sen gillar det är välkomna att köpa en tröja eller en platta och på så sätt har vi råd att fortsätta spela in och släppa mer musik. Vårt yttersta syfte med NETHERBIRD är att skapa musik, få folk att lyssna och förhoppningsvis få dem att känna något. Med hjälp av gratis nedladdning når vi otroligt många fler än vi skulle gjort med enbart skivor. Fan, den som är 15 idag har ju inte ens en CD-spelare så jag förstår att de skiter i det old school-formatet. Själv älskar jag skivor och samlar på hög, men jag har inga illusioner om att det ska vara något som kommande generationer gör. Så länge de lyssnar och gillar det så får det bli på vilket format som helst, resten är bara en teknisk fråga och därmed underställd konsten, ler Nephente.

netherbird11Hösten och vintern ser ut att innebära bråda tider för NETHERBIRD med ytterligare nya skivsläpp och både spelningar i Sverige och turné utomlands. Men det ligger inte för bandet att vila på lagrarna.
netherbird-2011– Vi släpper först ytterligare två EP och dessa kommer sedan att samlas på en fullängdare med två nya spår. Allt kommer finnas för gratis nedladdning också. Så fullängdaren släpps nog i skiftet vinter/vår 2012 om allt går enligt plan. Sen blir det nog minst en ny EP under nästa år också, vi ligger inte på latsidan!
– Vi har spelat i Sverige under hösten, ett gig i Uppsala, ett på en kryssning till Riga (Rock Bitch Boat) och härnäst är det Göteborg. Därefter blir det nog rätt lugnt på Sverigefronten en tid. I februari 2012 åker vi på en turné som kommer täcka in Tjeckien, Slovakien, Ungern och Rumänien. Totalt tror jag det är elva gig på lika många dagar. överlever vi det så ska vi bums börja planera nästa turné. Vi har också lite diskussioner inför gig i England och Ryssland så det börjar öka på. Vi hoppas också kunna få spela på lite festivaler under nästa sommar men det är svårt när man ligger på ett litet skivbolag. Den som lever får se, vi kommer hålla på länge och har ingen panik.

Snart är det dags att summera det musikaliska året 2011 och Nephente har svaret klart om årets bästa album.
– Jag tycker DEMONICALs ”Death Infernal” är årets platta, hårt, rått och rätt! Så jag är så tuff att jag inte garderar mig utan kör på den som årets tips!

WeRock tar till sig detta tips och konstaterar att vi ännu inte recenserat den plattan. Vi önskar bandet all lycka till i framtiden, och helt säkert kommer mer av och om NETHERBIRD finnas för läsning på WeRock under kommande år. Som Nephenthe avslutningsvis hälsar:

– Kör hårt så lär vi höras mer framöver!

Worship the Riff!